Inga vänner

Hej ”ensamärsvag”!

Visst är det så att det är väldigt jobbigt att vara och känna sig ensam! Men som du ser av kommentarerna till din fråga så är du INTE ensam om att känna dig ensam! En av de stora frågorna i livet handlar dessutom just om ensamhet. Att känna sig ensam är en av de starkaste och djupaste känslorna vi människor kan ha. Vi föds ensamma och vi dör ensamma. Och det kan vara väldigt, väldigt jobbigt att uppleva ofrivillig ensamhet. Samtidigt som det är en stor utmaning att kunna vara ensam och att ibland också njuta av sin ensamhet.

Du skriver att det känns svårt att få vänner i vuxen ålder. Och ja, så tror jag verkligen att det är. Ju äldre vi blir desto mer har vi som fyller våra liv (jobb, fritidsaktiviteter, familj och barn, ansvar, m.m.…) och desto mindre tid sätter vi på att skaffa oss nya vänner. Eftersom vi har fullt upp med att kunna ge vår tid åt de vänner vi redan har. Så att mitt i livet hitta nya vänner är inte det lättaste!

Finns det ännu nya sammanhang du kan söka dig till? Någon ny fritidsaktivitet som du kunde tänka dig att pröva där du kanske skulle träffa människor som tycker om samma saker som du? Eller kan du försöka hålla kontakten mer med dina barndomsvänner? Fastän de har fullt upp med annat så kanske du kan berätta för dem hur viktiga de är för dig och vara den som upprätthåller era relationer? I en relation är det ofta så att vi går i litet olika takt, ibland är det den ena som får vara ihärdig och hålla kontakt, ibland är det den andra som är mer aktiv.

Ibland kan det också vara så för oss människor att det är jobbigt att vara riktigt nära någon annan. I en kärleksrelation eller i en vänskapsrelation. Kanske har det hänt saker i livet som gör att vi har svårt att närma oss en annan, eller att kunna lita på andra? Du skriver att du inte ”bondar” med någon? Vad betyder det för dig? Vilka förväntningar har du på en vänskapsrelation? Vad allt hoppas du att ska ingå i en vänskapsrelation? Vad förväntar du dig att få tillbaka av dem du umgås med? Och vad kan du tänka dig att ge utan att få tillbaka? Vänskap är ju något som byggs upp av tiden, och det kan ju verkligen ta länge innan man hittar en riktigt god vän.

Många gånger sitter den där ensamhetsknuten inuti oss själva. Vi har på något sätt fastnat i oss själva, i våra tankar och känslor. Och då kan det vara till stor hjälp att på olika sätt lära känna sig själv ännu bättre, genom att läsa böcker eller t.ex. gå i någon form av terapi. När man pratar med någon som jobbar med människor kan man också fundera litet på hur man uppfattas av andra och om man eventuellt har någon ”blind fläck”. Som vi alla har, i någon mån. En ”blind fläck” är något som andra uppfattar men som vi själva inte ser men som kanske påverkar hur andra uppfattar oss där ute i världen. Och som påverkar våra relationer. Man kan se det som en spännande upptäcksresa, att först av allt bli vän med sig själv – innan det ens är möjligt att bli vän med andra! Det är inget fel på dig – du är värdefull och viktig precis som den du är. Man brukar säga att enda sättet att bli en vän är att vara en. Och då tänker jag att vi får börja med att bli vän med oss själva, börja tro på att vi duger precis som vi är och börja tycka om oss själva och börja tro på att det finns någon för oss därute också! Och sedan fortsätta hålla fast vid den tron, fast det känns ensamt!

Många varma höstkramar!

H.Susanna