Jag har ingen vän

Hej, 
Tack att du skriver in. Jag blir ledsen av att höra att du inte har några vänner. Dina diagnoser definierar inte dig och dessa borde inte heller utgöra några förhinder för att få vänner. Äkta vänner bryr sig inte om dina diagnoser, utan de bryr sig om dig, just så som du är. 
Jag kan tyvärr inte ge något direkt svar på varför det är så som det är, men låt mig bara få säga det här. Det är absolut inget fel på dig. Vi är alla unika individer och det är så som det ska vara. Våra egenskaper, diagnoser eller utseendemässiga attribut påverkar inte vårt värde som människor. Du är värdefull just så som du är, glöm aldrig det. 

Vad har du för fritidsintressen? Kanske du har någon hobby som du trivs med? Det tenderar vara lättare att hitta vänner bland personer med liknande intressen som du. En vän behöver givetvis inte vara exakt som du är, men det kan kännas tryggare att ha något gemensamt att tala om. Att hänga tillsammans blir också mera kravlöst då man har något gemensamt intresse man kan spendera tid kring.

Finns det någon trygg vuxen i ditt liv som du kunde tala med om allt det som du skriver i din fråga? Jag tänker att det skulle vara viktigt att du skulle vända dig till en vuxen som du litar på för att kunna få den hjälp och stöd som du förtjänar just nu. Kanske du kan tala med dina föräldrar, en släkting, en ungdomsledare eller en familjebekant? Jag måste erkänna att jag inte riktigt har koll på vilka stöd- och hjälptjänster det finns för ungdomar i Sverige, men t.ex. Bris kunde vara ett ställe att kontakta. När skolan börjar igen i höst kan du givetvis också vända dig till trygga vuxna i din skolvardag med ditt ärende. 

Våga berätta för en vuxen, bli inte ensam. 
Kram, Lila