Känna sig obekväm

Hej!

Vi förstår absolut ditt problem här! Ditt rum borde få vara heligt för dig, din egen sfär som bara du får bestämma om och där du kan vara helt trygg och privat. Vi har alla rätt till sådana ställen eller områden i livet. Ibland är områdena inte fysiska utan kan även gälla att ingen får kolla i ens telefon. Men vi har alla alltså rätt till vår personliga integritet, som det så fint heter. Utan den mår inte människor bra. Så pruta inte på ditt rum som din ointagliga borg!

Det var nog fräckt av din syster att dra in dem dit - vad hade de där alls att göra?! Varför skulle hon ha in dem i just ditt rum för? Knackade hon ens före och bad om lov att komma in eller stegade hon bara in? Det kan ju hända att hon lite försökte verka som om hon ägde hela stället inför sina vänner, det finns liksom en status i att ta hela huset i sin besittning när man försöker verka tugg. Hon kanske inte alls tänkte på hur det skulle kännas för dig, bara på hur hon själv verkade i deras ögon? Hursomhelst så bröt hon mot din regel och det ska du inte låta henne slippa undan med, vad och hur du än säger till åt henne. Om hon kan stövla in närsomhelst med vemsomhelst, så kan du ju inte känna dig trygg där!

Kan du säga precis som det är åt henne? förklara hur det kändes? Att ditt rum är din privata sfär och att du vill få vara ifred där och att hon borde respektera dig såpass mycket att hon inte kommer in i ditt rum om du inte säger att det är okej - speciellt inte med annat folk med sig? Säg att nu är du ju också tonåring och att det är din rätt att få vara ifred. Sätt upp regler för henne och låt henne veta om reglerna så att hon inte kan säga "men jag visste inte".

Du kanske inte behöver säga att du var rädd för dem, bara att det är obehagligt att inte veta vem som kommer in i ditt rum. Du kunde ju hålla på att byta om eller ha framme något du inte vill att vem som helst ska se. Förhoppningsvis respekterar hon det här. Eller så skaffar du dig lås på dörren. Du har rätt att ha lås på dörren. Världen är ändå alldeles tillräckligt tuff för en tonåring för att hon inte ska få ha ett endaste ställe där hon kan stänga in sig och lita på att ingen rycker upp dörren närsomhelst. Inte föräldrar eller andra syskon heller - och egentligen borde inte heller kompisar få komma "oanmälda" till ditt rum. Du har rätt att få vara alldeles, alldeles ensam när du vill och behöver det. Du har rätt att välja vem som ska komma in och när.

Kanske du kunde ta upp det här med hela familjen och berätta att nu vill du ha ett heligt utrymme i ditt liv. Då "berättar" du ju smatidigt för din syster att du inte gillade vad hon gjorde. Visst, det är en tillitsfråga för dina föräldrar, du kunde ju gömma sprit eller ha sex eller något bakom den låsta dörren - men kanske de nu bara måste lita på dig (och du visa dig pålitlig). Och kanske då också ge dig ansvaret för att städa ditt eget rum, byta dina egna sänglakan osv. Kom också ihåg att du blir äldre och utvecklas, så fastän det alltid har varit på ett visst sätt (tex att dina föräldrar kunnat komma in i ditt rum utan att knacka först) så behöver det inte förbli så. När du utvecklas borde även reglerna utvecklas.

Stå på dig vännen, du har rätt till ditt eget rum!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena