Kompisen tar mej förgivet

Hej!

Oj, vad vi känner igen typen. Varför varför varför finns det alltid den där typen av tjejer - och vuxna kvinnor - som liksom helt går upp i sin pojkvän och glömmer resten av världen. Vet inte hur många sådana vi känner eller har känt. Så vi kan förklara hur vi såg de tjejerna och därför tolkar din kompis´beteende. Kanske är vi ute och cyklar, men ta det du tycker låter vettigt.

Det här är som sagt sorgligt vanligt och talar emot alla framsteg inom jämnställdhet och kvinnokraft... Och när hon kommer ihåg resten av världen är det bara för att få någon att lyssna på hur underbart ljuvlig Han är. Och ja, vi har sett det gå illa illa för den här typen av tjejer sedan när de faktiskt står där ensamma och dumpade en vacker dag. Och tro oss, hon kommer inte att ha det kul när hon ska hitta ett nytt liv åt sig då. Du gissar helt rätt där.

För det är väldigt farligt att gå så fullkoligt upp i sin Kärlek att man struntar i resten av sitt liv. Visst i världen förstår vi hur hon känner, att hon så klart vill tillbringa alla sin lediga tid med honom för att hon är så kär i honom. Så tänker nog alla nyförälskade! Men det du beskriver är liksom FÖR MYCKET. Något är lite tokigt, hennes självbevarelsedrifgt borde säga åt henne att hon går för långt. En faktor är säkert att han är så mycket äldre än henne, så "häftigt" att ha äldre kille och allt vad det innebär eftersom han är längre utvecklad än henne, att han har ett lite annorlunda och mer vuxet liv än henne. Hon strävar efter att bli mer som honom, passa honom bättre, och då glömmer hon sig själv, glömmer att leva sitt eget liv i den utvecklingsfas där hon är nu. Dessutom kan "för vuxna" saker vara dirket illa för henne, som tex att ha sex innan hon på riktigt är mogen för det. När man är kär vill man så gärna vara mogen nog och kan inbilla sig allt möjligt... Och det är inte nyttigt, hur vanligt det än är.

Det kan också eventuellt bero på att hon inte har så stark självkänsla, hon tror att hon "hittat sig själv" genom honom, ÄR någon tack vare honom. Och det är låg självkänsla, att inte vara värdefull och fullkomlig i sig själv. Inte ens ni kompisar räcker för att få henne att känna sig som Någon. Eller ja, ni förstärker bara hennes roll som flickvän när hon kan berätta om honom för er. Ofta har man låg självkänsla i tonåren, aldrig är pressen så hård som då på att hitta sin egen identitet, accepteras bland människor, skapa sig ett eget liv osv. När man blir äldre har man lite mer eget liv, mer förstånd och mer livserfarenhet så man kanske inte går lika lätt fullt upp i Kärleken. Men det här händer även äldre kvinnor, alltså. I tonåren är kärlek dessutom så nytt och spännande och himlastormande, men det finns vuxna kvinnor som på riktigt tror att det inte kan vara äkta kärlek ifall de inte ger upp sitt liv för hans skull. Idiotiskt! För grunden för att ens kunna ha ett bra förhållande till någon annan är ändå att ha ett eget liv, en egen personlighet, en egen utveckling - att ha ett bra förhållande till sig själv. Tyck om dig själv, så kan andra också tycka om dig, ni vet.

Men hon håller nu på att göra sig själv en enda stor skadlig björntjänst nu. Det gäller inte bara att skippa att hänga med vänner, utan även familj, fritidsintressen, upplevelser som att resa eller gå på evenemang... Hon missar stora delar av livet med vett och vilje nu. Och hon hänger på honom som ett plåster, och det kommer också att "ta i skitin ända". För det första borde ju han också ha sitt eget liv om de ska må bra tillsammans, men ingen gillar att någon klänger på dem, alla börjar rätt så lätt känna sig kvävda och pressade - och det är rena döden för kärleken. På det du skriver så låter det redan illa, och risken är nu både att hans förälskelse dör och att han börjar se ner på henne, tycka att hon bara är jobbig osv ... och då kan det get ugly snabbt. Dubbel smäll för hennes självkänsla, alltså.

Och ja, vi vet precis hur störande det är att det enda hon kan tala om är om Honom och vad de gör ihop. Man stör sig och man tröttnar. Inget är kul att få inproppat i öronen dag ut och dag in, det är lite som att höra om hennes nya Converse-skor femhundra gånger. Visst bryr ni er om hur hon har det och om henne - än så länge - men ja, vi ser att det kommer att nöta slut på vänskapen. Vänskap ska ju gå ut på 50-50 i långa loppet, på att ge och ta, turvis, kompromisser osv, ju. Det är skrytigt i sig också, som att hon kastar sin lycka i ansiktet på er: "Se vad fint jag har som ni inte har, därför är jag Speciell". Och att hon till på köpet dissar er för honom, ja det är att gräva vänskapens grav.

Så nu är det dags för en så kallad "intervention", ett ingripande. Ni måste säga till åt henne. Få henne att se vad det är hon sysslar med och vilka konsekvenserna är. Det är okej att göra bort sig lite ibland, speciellt när man är ung och inte har en massa erfarenhet och kunskap att falla tillbaka på. Alla gör lite dumheter, det är ju så man lär sig. Det är också vänners uppgift att lite uppfostra varandra, styra varandra bort från dumheter och mot fiffigheter. Hon kan bra fortsätta vara ihop med honom, det är inte det vi säger nu, utan hon måste ändra sitt sätt dels mot er och dels sitt sätt att se på sin relation till honom. Hon är för högt uppe på sina rosa moln nu för att se konsekvenser och följder. Hon kommer säkert att bli arg på er först och känna sig anklagad och orättvist behandlad och kalla er kompisar avundsjuka och allt möjligt, men det är en kombination av dåligt smavete och självförsvar. Hon vill inte gärna erkänna att hon gjort tokigt, så hon kan attackera i början. Men förhoppningsvis inser hon djupet i det hela bara hon får tänka lite, så låtsas som ingenting sedan gångera efter det. Var där för henne, men ta inte i för hårt med anklagelserna. Fortsätt att vara hennes vän - och det är helt oekj att säga att du vill dela första platsen med honom. Hon har nog så stort hjärta och så mycket tid att det räcker till er båda!

Och slutligen, så är vi glada att du tar tag i det här! Du är en bra vän och vi skickar dig styrka att orka genom nätkabeln!
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna