Mående

Hej,

Tack för din fråga. Jag förstår att det kan kännas svårt och tungt att berätta för sina vänner att man inte mår bra. Oavsett om det är någonting som de redan har märkt, eller om man har lyckats visa upp en så god fasad att de inte anar någonting så kan det vara svårt att medge hur dåligt man mår. Det kan bero på många olika saker att det känns svårt, man kanske oroar sig över vad de skall tänka om en, eller också vill man inte berätta för att man känner att problemen inte är tillräckligt "allvarliga". Men det du kan börja med är att komma ihåg att de är dina vänner, och att ditt mående ÄR viktigt. Även om alla människor mer eller mindre har fullt upp med sig själva en stor del av tiden så vill man oftast finnas där för sina vänner och ge dem stöd då de mår dåligt, så ge dina vänner möjligheten att finnas där för dig.

Om det känns jobbigt att berätta det öppet för alla så kanske du kan börja med att diskutera det med någon av dem då ni är ensamma. Kanske kan den personen då hjälpa dig och finnas till hands som stöd om du sedan vill berätta det för de andra. Nu vet jag ju inte om det finns någon specifik anledning till att du mår dåligt, eller om det helt enkelt är en "sådan period". Det är inte alls ovanligt att man kan känna sig överväldigad och ångestfylls eller deprimerad i perioder, och det betyder INTE att det alltid kommer att vara så. För de allra flesta handlar det om att livet helt enkelt kan kännas tyngre ibland, och att motgångarna och problemen då kan vara starkare än de egna krafterna. Då är det första steget ofta att man kan berätta om det man går igenom för någon annan, dels för att problemen känns lite lättare då man får dela dem, och dels för att man själv blir lite starkare då man säger saker högt istället för att hålla dem för sig själv. 

Om du tänker på det från ett annat perspektiv, att det var en av dina vänner som mådde dåligt, då skulle du ju antagligen vilja att hen berättade det för dig så att du hade möjlighet att visa att du finns där för din vän. Även om det skulle handla om att man inte konkret kan göra så mycket för att hjälpa så kan man alltid försöka finnas där och lyssna. Och du skulle antagligen inte bry dig trots att din vän skulle börja gråta, för det är trots allt ett helt normalt sätt att reagera då man upplever att någonting är tungt.

Jag tycker också att du skall överväga att gå och tala med t.ex. din skolkurator om de saker som känns jobbiga. Det finns olika människor i din närhet som vill hjälpa dig, men det är antagligen du själv som måste ta första steget. Ta hand om dig, för du är viktig och du förtjänar att må bra.

Många kramar,

Tessi