Min bästis

Hej!

Knepigt... För det första: en stor kram till dig som bryr dig så om din bästis! Det är underbart at du vill hjälpa henne och det är bra att du bad om hjälp av någon (oss). Vi ska försöka oss på ett svar fastän du inte gav oss så många detaljer att jobba med, detaljer om henne. Så vi kan bara tala om känslan av att inte kunna lita på någon, kanske om att känna sig utanför och kanske om att känna sig motarbetad av någon. I hennes fall är det ju bra att hon i alla fall har dig och dina kusiner, hon står inte helt ensam mot världen och hon har någon som hon kan tala om det här med och få tröst och kärlek av. Ibland kan det faktiskt nästan kännas tyngre då, när man har det ljuvligt i en del av livet men inte i andra, då kan de dåliga områdena kännas ännu värre. Men bra är det så klat då om man kan njuta av och hämta kraft i de ljuvliga delarna för att orka med de sämre. Så fortsätt vara de ljuvliga kompisar ni verkar vara, ni är guld värda.

Att känna sig osäker på folk runt sig är jobbigt. Man spänner sig hela tiden då, funderar mer än vanligt på vad folk tycker, vad de menar med saker de säger, varför de gör si eller så. Det går mycket ork och energi till det. Om man dessutom en gång blivit utsatt för att någon bråkar och motarbetar en, så är man på helspänn för att det ska hända igen och tolkar allt till det. Och då blir allt snart en enda stor ond cirkel och allt blir bara en enda maktkamp och gräl som man inte alls vet hur man ska reda ut eller få slut på. När man är osäker så är det vanligt att man inte alls talar med den det är problem med utan man TROR ännu mer än vad som i verkligheten sagts och gjorts. Så åtminstone tycker vi att din bästis borde konfrontera den där tjejen som bråkar och tar hennes kompisar. Ofta är det så att när man säger något högt, säger det rakt ut, så brukar den som bråkar inse vad hon sysslar med, skämmas och sluta. Visst kan den som bråkar först bli arg, förneka allt, försvara sig och överlag "kasta skit runt sig". Men de vet ändå oftast innerst inne att de gör fel och blir felet framdraget i ljuset, så brukar trollet spricka.

Att lita handlar också ofta om att våga tro på någon, och det är en risktagning. Ofta är det så att om man en gång blivit sviken, så har man svårt att våga lita på någon alls igen. Man drar alla över en kam och tror att alla är lika hemska, att alla är emot en då. Fastän det kanske bara var någon eller några som betedde sig fel, elakt, barnsligt eller svekfullt. Alla är ju inte likadana och gör likadant. Och alla kan utvecklas, mogna och bli bättre människor med tiden. Så din kompis kanske borde fundera på hur hon ska våga lita på någon igen. Oftast finns det ändå en massa runt en som man kan lita på, man har bara inte upptäckt dem än. Tex klasskompisar man inte haft så mycket gemensamt med förr kan plötsligt bli riktigt goda vänner när man lär känna de, Och folk förändras och utvecklas hela tiden, en tjej som tex var barnslig för ett år sedan kan vara hur kul och snärtig som helst idag. Så be henne att på riktigt se sig runt i sin skola och se vem som rikigt finns runtomkring henne. Och hon verkar ju ändå ha vänner (som den andra försöker stjäla), så kanske hon kan jobba ännu mera på att vara en god vän till dem. Visst kan folk bråka genom att tex försöka smutskasta eller tala skit om någon annan, men den man är innerst inne brukar ändå skina igenom. Är din kompis en ljuvlig människa och beter sig som en ljuvlig människa, så är det svårt för hennes kompisar att inte se det, att inte förstå att skitpratet är just skitprat.

Vill du ha fler tips som handlar om vänskap och hur man hittar vänner, så läs under Information här på Decibel och under Relationer, där finns massor mera nyttigt.

När det gäller att din kompis inte får sin mamma att lyssna, så är det knepigare. Vi skulle alltid önska att våra föräldrar alltid skulle ha tid, ork, kärlek, goda råd och lösningar på alla problem för oss, men det är tyvärr inte alltid så. Ofta beror det på att föräldrarna har mycket på gång i sina liv också, kanske är trötta efter mycket på jobbet eller har egna bekymmer, som ekonomin eller annat. De vill nog alltid finnas där för sina barn, de älskar dem nog och vill att de ska må bra. Men precis som barnen så är föräldrarna också bara vanliga människor, som nog vill så väl men inte alltid gör allt perfekt och fullkomligt. Ibland hjälper det att man verkligen sätter sig ner i lugn och ro med sina föräldrar eller med en av dem. Kanske tar lite extra kvalitetstid bara mor och dotter, tex går ut på långpromenad tillsammans. Så att man verkligen hinner prata om allt från små vardagsgrejer till stora tunga saker utan att bli avbruten eller måsta avsluta diskussionen för att det är läggdags eller för att mamma nnu borde hinna dittan och dattan innan läggdags. Då brukar föräldrarna verkligen inse att nu behöver barnet få prata om sina problem. Och bara barnen också inser att föräldrarna kanske inte alltid har de perfekta råden eller kan lösa alla problem magiskt och med detsamma, så brukar det nog bli bra till slut.

Stor kram till dig och skicka en extra stor kram till din kompis :)
Hälsar ungdomsinformatörerna liselott och Sanna