Obekväm och funderar över vikten

Hej!

Det är inte lätt att vara bland dom första som utvecklas i puberteten, de flesta upplever det som att man inte vill sticka ut, som du skriver. Många gånger har vi hört beskrivningar om hur det har varit jobbig att vara så lång då längden också kopplas ihop med "storhet".
Man jämför sig så mycket i ungdomsåldern och kan bli riktigt stressad över skillnader. Så du är inte ensam om dina tankar. Men stå ut, de andra växer fatt dig inom några år. Tills dess får du vara snäll med dig själv trots att det ibland känns att andra inte är det. För du är jätte, jätte bra precis som du är! Andras osäkerheter, för tro oss, de flesta i din ålder är osäkra, kan ibland ta sig i uttryck i att trycka ner på andra. Inte okej, men det sker.

Det låter inte alls trevligt att du har blivit utanför ett gäng. Kan du försöka skriva åt dessa kompisar om hur du känner det, eller tala med dom om det? Om det känns som att du blir utfryst i klassen ska tala med din lärare och/eller dina föräldrar. Och det är viktigt att komma ihåg att man behöver inte ta emot elakheter från sin kompis. Om det inte slutar är det helt ok att ta avstånd från den kompisen.

Det tar ofta tid att acceptera sig som man är, båda gällande kroppsform, -storlek och hur man tänker och känner.
Så ge dig själv den tiden, och försök påminna dig själv varje dag om att du räcker som du är, till exempel i form av en positivitetsdagbok.

<3: Ira&Julia