Orolig för vän

Hej Liten,

Så himla fint för din vän att hon har dig och andra vänner som verkligen bryr sig om henne! Ibland är det ju så att vi inte riktigt själva förmår se vad som är bra eller dåligt för oss. Vi kan ha en längtan att pröva våra gränser och utmana oss själva och ibland kan det gå fel. Och då behöver vi människor och vänner runtom oss som verkligen bryr sig!

Kanske kan du försöka be din vän om en pratstund där du kan berätta åt henne precis hur du känner och upplever allt som händer just nu? Kanske kan du be henne om att träffas för det är lättare att nå fram till varandra om man möts, öga mot öga. Då kan du också försöka tänka på att bara prata om hur du upplever situationen och vilka dina känslor är just nu. Ibland när vi vill prata med varandra om viktiga saker så hamnar vi lätt fel därför att vi börjar prata om vad den andra gör eller inte gör. Då är det jättebra att försöka hålla kvar fokus på sig själv och t.ex. i det här fallet berätta om vad du känner och upplever, inte alls prata om vad hon gör och inte gör. Ofta när vi pratar i du-form, alltså säger att du gör si och du gör så, så tenderar den andra bara att dra sig undan eftersom man då upplever att man blir utsatt för kritik på något sätt. Och känner man sig kritiserad så är man sällan öppen för att lyssna.

Och om du inte kan nå fram till din vän på det sättet så kanske det kan vara bra att prata med någon vuxen om saken? Känner era föräldrar varandra kanske du kan gå den vägen, eller så kan du prata om din oro med någon på skolan. Skolkuratorn eller någon lärare kanske? Och gör det fast tillsammans med dina andra vänner.

När man är tonåring handlar det ju mycket om att hitta sig själv och hurudan man egentligen är. Vad man tycker om och inte. Var man trivs och inte trivs. Då händer det också ibland att man avslutar vänskapsrelationer och söker sig till nya relationer och grupper. Mycket förändras dessutom när man själv och ens vänner börjar ha pojkvänner. Då kan det verkligen kännas som att man blir åsidosatt. Så det gäller att ge tid åt både pojkvänner och gamla vänner och nya vänner. Inte alltid så lätt att hitta en bra balans där heller. Men alltid viktigt att lyssna på sig själv och inse när något inte känns bra eller är som det ska. Och ta sig själv på så stort allvar då att man inte viftar undan sina känslor och sin oro och bara väntar och ser. Om din vän verkligen är ”ute och cyklar” nu kommer hon, förr eller senare, att tacka dig för att du verkligen försöker hjälpa henne. Och om ni är på väg att växa ifrån varandra så har i alla fall du tagit dig själv på allvar och gjort vad du kunnat och då kan du med gott hjärta gå vidare i ditt liv. Världen behöver fler människor med goda hjärtan så fortsätt vara en av dem:)

Många kramar!

H.Susanna