-.-

Hej!

Hoppas att stormen redan har blåst förbi! Det känns förj*vligt när man är "stridande" med nära vänner, ännu värre om man känner att det är ens eget fel på något vis. Det finns nog inget som kan gröpa ur ens hjärta som dåligt samvete. Då hjälper det inte hur många gånger man får höra att alla gör vi fel ibland och alla gör misstag. Det känns ändå som det värsta som hänt en i hela ens liv och man ser inte alls hur det hela sku kunna sluta lyckligt.

Och det ska få kännas förj*vligt också. Ibland när vuxna ska försöka trösta så säger de saker i stil med att "ni bara överreagerar" eller "spara dina tårar till något som verkligen är viktigt" eller "det går nog över tills du gifter dig". Men bryr man sig om de som man sårat och gjort besvikna, så ska det ju kännas i hjärtat. Annars vore det ju konstigt, för det skulle ju betyda att man var en egoistisk bitch. Och det skulle betyda att allt var förjäves, att man inte lärde sig ett dugg av hela det stora fula misstaget eller att man inte kan erkänna att man hade fel och inte kan bättra sig eller lära sig något.

Så kanske är det just det du borde säga åt dina vänner, ifall krisen alltså inte redan är över (för ofta blåser stormar alltså förbi ganska snabbt). Att du gjorde bort dig, att du ändå är rätt så ung och därför faktiskt kan göra fel ibland, att du är så innerligt ledsen, att du lärt dig av det här och att du absolut inte vill förlora dem som vänner. Det kan kännas välidgt tufft att säga förlåt, för det tar ju på stoltheten. Ofta vill man mycket hellre försvara sig, bortförklara allt, skylla på något/någon annan, förneka allt - smita undan alltså. Men en av de mindre roliga sidorna av att bli vuxen är ju ändå att stå för det man gjort och ta skiten för det.

Det enda som riktigt hjälper när man bråkar med vänner är att TALA om det, diskutera det. Och att när man gör det försöka hålla sig lugn, inte ta till barnsligheter som att anklaga den andra för allt möjligt annat eller bli alltför känslosam. Om du svikit dem, så kan det ta ett tag både att få dem att börja prata igen och att få dem att börja lita på dig igen, så du kanske måste envisas och tjajta lite. Men kom ihåg att det är värt det i längden att gå igenom det tunga. För förhoppningsvis kommer både du och dina kompisrelationer att komma ut starkare på andra sidan.

Stor kram, vännen!!! Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna