Det är nämligen så att trots hen styr och ifrågasätter mitt arbete, verkar hen ofta inte ens riktigt förstå lärarens instruktioner. Så jag måste ändå hålla ett extra öga på hen, så att hen inte märker förstås. För det mesta gör jag som hen vill, det är enklast. Ju mer jag anpassar mig, desto mindre säger eller gör hen sådant som gör mig ledsen eller arg.
Ändå blir jag ledsen flera gånger om dan över hur hen pratar till mig, och mår dåligt över hela situationen. Känner mig konstant dum inom mitt eget studieområde och som en dålig människa för att jag ogillar att jobba med hen. Projektet pågår ännu i flera veckor. Jag är osäker på hur mycket jag ens kan be hen att ändra sitt beteende (hemliga rutan). Dessutom är jag rädd att hen, om jag säger något, skulle typ (utan att mena det) säga något ännu värre om mig.
Samtidigt känner jag mig skyldig. Ibland då jag är arg (ofta) driver jag med hens speciella talessätt i mitt huvud. Jag borde kunna hantera det här bättre och om samarbetet känns tungt måste det väl vara mitt fel. Aldrig tidigare har grupparbeten eller samarbete på arbetsplatsen varit svåra för mig. Vi är båda vuxna och lärarens roll är mer vägledande, så det är inte något jag kan ta upp med någon utomstående.
Vad kan jag göra? Är det bara att stå ut?
5899
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Jag förstår att det är ett problem. Jag tycker att du hittills har uppvisat väldigt mycket tålamod och förståelse gentemot hen, och det är möjligt att det är precis som du skriver i hemliga rutan och då är det nog ännu svårare att veta vilken metod som blir rätt, om det är att försöka konfrontera hen om de saker som inte fungerar i samarbetet eller om det är lättare att försöka bita ihop och stå ut tills arbetet är gjort.
Det jag tycker att du skall försöka göra är att tala med er lärare (även om du skriver att lärarens roll är mer vägledande), inte i egenska av att "skvallra" eller svartmåla hen, utan för att läraren skall få veta att det är svårt att samarbeta med hen. Antagligen är det inte första gången som samarbete är svårt med denna person för det låter som att kontrollbehovet kan vara en stark karaktärsegenskap hos hen. Det är därför bra om läraren helt enkelt vet om det med tanke på framtida uppgifter.
Det låter faktiskt som att du har haft väldigt mycket tålamod med personen, och du skall inte vara för hård mot dig själv över att du blir arg eller ledsen. Du FÅR bli arg eller ledsen då någon behandlar dig illa, oavsett om personen kan ha någon bakomliggande svårighet som orsakar det. Om det skulle vara en person som du vet att du skall jobba nära inpå i flera år så tycker jag också att du skulle ta upp det med hen direkt, t.ex. "Det känns inte okej att du säger så till mig...", men du vet bäst själv hur mycket ni kommer att ha att göra med varandra efter detta arbete.
I arbetslivet kan man inte heller välja sina kollegor eller vem man måste samarbeta med, och i optimala fall kan båda två försöka kompromissa för att få arbetet att löpa, men i nuläget är det ändå din lärare som är er "chef" så det är inte fel av dig att ta upp det till diskussion med läraren, även om det inte konkret skulle leda till förändring. Jag tror att det skulle kännas bättre för dig om du fick konstatera det högt för någon att du är frustrerad över att samarbetet inte fungerar, och att du kommer att slutföra uppgiften men att då ändå vill påpeka att samarbetet har varit svårt.
Jag önskar dig kraft. Du skriver att samarbete tidigare inte har varit ett problem som du har stött på, så var inte så hård mot dig själv.
Kram,
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar