Sviken

Hej!

Tack för din fråga.
Jag är verkligen ledsen att du har behövt gå igenom allt det här. Det du beskriver är mycket att bära, och det är helt förståeligt att du mår dåligt över det. Jag kan tänka mig att det också känns besvärligt att fara tillbaka till skolan nu efter lovet, om ni går i samma skola och du inte har sett dem på ett tag...

Du förlorade inte bara en flickvän – du förlorade också din bästa vän, nästan samtidigt. Det är två starka relationer som tog slut på kort tid, och dessutom på ett sätt som gjorde ont och kändes respektlöst. När Lampa och Gräs började flirta och sedan blev tillsammans så snabbt, trots att du tydligt sagt hur det kändes för dig, då är det rimligt att du upplevde det som ett svek. Det gör ont, särskilt när du hade förtroende för dem.

Visst, alla har rätten att bli tillsammans med vem de vill om båda vill det - men det att de hade så bråttom med det och sen svängde dig ryggen tycker jag också att låter som rätt fult gjort. Men det låter också i mina öron som att de kanske förstår nånstans djupt inom sig själv att de inte hanterade det här snyggt, och känner lite skuld över hur det blev, men istället för att se sig själv i spegeln så är det lättare att bara lägga över skulden de känner kring sig själva på dig istället. Att liksom ”skylla” på dig, för att slippa ta ansvar över sitt eget tillvägagångssätt.

Att du pratade med dina kompisar om hur du mådde är inte fel. Att ventilera sina känslor och tankar är ett sunt sätt att hantera smärta. Det är inte samma sak som att ”prata skit”. När människor vänder situationen och får dig att känna dig som den som gjort fel, trots att du bara uttryckt dina känslor, kan det skapa stor förvirring inom en. Men jag ser det inte som att du varit kontrollerande, utan bara som att du har haft behov av att prata av dig, vilket är helt mänskligt. Inte ska du ju behöva sitta helt ensam med dina känslor, det kan man inte förvänta sig av NÅGON.
Här igen så tror jag att det som ”spökar” hos Gräs och Lampa är den där lilla vetskapen inom sig att de kanske inte har behandlat dig helt rätt, och de är helt enkelt rädda för att folk ska börja tycka illa om dem pga det, så de vill inte att någon ska veta. Men det är på dem, inte på dig. De skulle inte ha gjort sådär då från första början, om de inte kan hantera att folk vet om det.

Att allt känns fel fast du har andra vänner är också väldigt vanligt. Stöd från andra hjälper, men det tar inte bort sorgen efter just de här relationerna. Det du känner låter som en blandning av sorg, ilska, besvikelse och kanske också en känsla av att ha blivit utbytt. Sådana känslor kan göra att världen känns mörk, även om man inte är ensam.

Just nu skulle jag rekommendera att:

- Att du kanske tar lite avstånd från personerna som sårat dig om du kan, för att få chansen att läka ifred.

- Att du tillåter dig själv att sörja. Du har förlorat något som var viktigt för dig.

- Att du fortsätter prata – med de kompisar som stöttar dig, och gärna också med en trygg vuxen, till exempel skolkuratorn, skolpsykologen eller någon annan vuxen du litar på. Du kan också chatta anonymt på Ärligt Talat-chatten, eller skriva in hit igen. Det här är för tungt att bära ensam.

- Skriv dagbok eller gör något annat kreativt för att få utlopp för känslorna. Det är ett bra sätt att få det virrvarr av tankar och känslor man har i sitt huvud utanför sig, så de blir konkretare och tydligare och lättare att släppa.

När du skriver att allt känns väldigt mörkt vill jag också säga: om det någon gång känns som att det blir för tungt, eller om du känner dig överväldigad på ett sätt som skrämmer dig, då är det jätteviktigt att du säger det till en vuxen direkt! Du förtjänar hjälp och trygghet.

Det här gör ont nu, men det du går igenom definierar inte ditt värde. Låt dig själv känna de här känslorna och låt de passera, det kommer bli annorlunda!

Ta hand om dej, och ta också stöd i andra människor du har runt dig!

Kramar, Kix