Vill så gärna

Hej!

Jo, vi förstår att det inte är lätt att se på andras kärlek när man själv känner sig ensam. Men kanske det nog hör till de situationer och känslor i livet som man måste lära sig behärska och ta sig igenom för att överleva - annars är ju risken att man tillbringar mycket tid med att vara bitter, avundsjuk och missunsam, eller hur? Kanske det här också hör till de där utmaningarna som livet kastar framför en för att få en att utvecklas och mogna och lära sig mer om hur man ska leva?

Åtminstone gissar vi att det på det hela taget är mycket lättare att tänka så än att släppa de negativa känslorna lösa. För negativitet föder mera negativitet, snabbt och starkt, på samma sätt som att dåligt humör smittar lätt från person till person. Det känns ofta lättare att vara sur än att vara glad, lättare att tycka synd om sig själv än att försöka göra något åt saken, lättare att klaga på andra än att ta på sig någon skuld själv... Men sedan är såklart belöningen för utvecklingen, självinsikten och mognaden så mycket mera värd än den tillfälliga lättnaden i att få anklaga hela världen för att vara dum mot en. Man blir LYCKLIGARE. Det är en konst att lära sig släppa det förflutna, sluta gräma sig och älta och sluta fokusera på det man inte har. Men när man bemästrat det så kan man konstatera att livet blev mycket ljusare och lättare utan de här sakerna som tynger och förmörkar.

Så försök att ha tålamod med livet och med dig själv. Det är inte det förgångna som avgör kvaliteten på ditt liv, inte heller framtiden, utan just den här sekunden. Och den har du makt över. Du kan bestämma om den här sekunden ska vara bra eller dålig, du kan bestämma vad du ska tänka och känna och vilja just nu. Och minns: tror du kärleken hittar till dig om du omvälvt dig själv med dåliga vibbar?

Ta och kolla lite de tips vi har på hur man ska hitta livsgnistan igen, för de handlar även om att bli lyckligare och nöjdare med livet.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna