
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej xoxo!
Äschdå vännen att du lägger din lycka i andras händer och låter andra bestämma vem du får och inte får ha i ditt liv. Jo, när du ser det så här svart på vitt kanske det känns... kanske lite obehagligt att höra, kanske lite "nolot" (genant), kanske lite självklart? Men så här är det ju. Du bryr dig mer om vad andra ska tycka än om din egen lycka. Han gillar dig, du gillar honom, ni har på g (ganska långt till och med) och ni skulle kunna bli hur lyckliga som helst. Men han duger inte åt dig. Eller snarare: han duger inte åt dina kompisar. Och dina kompisars åsikter är ju så väldigt mycket viktigare och smartare än dina, eller hur? Eller..?
Jo, det är lättare sagt än gjort att sluta bry sig om vad folk tycker. Men många av oss gör det ändå. För många av oss har snöat in totalt på att få vår bekräftelse, vår självkänsla och vår självbild av ANDRA! Jag har faktiskt just suttit och forskat en lång stund i ett rätt nytt fenomen som kallas Facebookdepression. Den går ut på att människor försöker göra sina profiler, foton, selfies, statusuppdateringar osv så tilltalande som möjligt för andra för att de ska få så många gillningar och positiva kommentarer som möjligt (gäller såklart alla sociala media som Instagram osv också). De börjar till och med planera hela sina liv så att det ska bli bra statusuppdateringar av det, tex köper kläder för att impa på andra, går ner till vattnet och fotar bara för att verka djup som person osv osv osv osv. Genom den här bekräftelsen och uppskattningen av andra bygger de sitt eget självförtroende, bilden av sig själva, känslan av att vara värt något. Och blir jättedeppade om ingen gillat deras senaste selfie eller bara gett någon nedlåtande kommentar eller liknande. De är ofta också beroende av sociala media och sin telefon - läs tex vårt senaste bloginlägg om just det här på https://decibelfi.wordpress.com/2015/03/03/put-your-phone-down/
Så kanske du nu inte direkt lider av Facebookdepression, kanske inte dina kompisar heller, men visst verkar ni vara väldigt bekymrade över hur ni uppfattas av andra. På sätt och vis är det naturligt, för i tonåren ska man ju skapa sin egen självbild, sin identitet, och delvis sker det alltid genom att "spegla" sig i andra, jämföra sig med andra och se om man är eller inte är likadan. Samtidigt ska man dock öva på att skapa sig egna åsikter och börja bestämma över sitt eget liv och sina handlingar. Men hur mycket rätt har man att försöka bestämma över andras liv? Åtminstone dina kompisar verkar tycka att det är helt okej att ha åsikter om folk, värdera dem enligt deras utsida och framförallt verkar de tycka att de har rätt att dissa folk och bedöma dem som värdelösa, som inte-bra-pojkvänsmaterial. Hur schysst är det på en skala 1-10?
Vi far för tillfället runt till högstadierna i Decibel-kommunerna och föreläser om vårt Inte-okej-sex-paket. Har vi inte redan varit till din skola är vi säkert på väg. I den föreläsningen försöker jag också förklara för ungdomar varför man inte har rätt att ha någon åsikt om andras kärleks- och sexliv. Vad det tex kan göra med folks rykte att skvallra om dem, och varför ryktet är så viktigt för ens självrespekt. Men poängen är att ingen annan människa än man själv har den minsta lilla rätt att säga något om ens kärleks- och sexliv!! Visst, om tex pojkvännen slår en eller våldtar en, då ska man naturligtvis stöda den utsatta. Men att vara kär i någon, ihop med någon - INGEN har någon rätt att lägga sig i det.
Så det var j*vligt fräckt av din kompis att tycka att du är dum som tycker om honom och säga att han är ful. Hen hade ingen rätt att ha åsikter om vem du har rätt att vara kär i och absolut ingen rätt att bedöma honom som ful. Det var lågt gjort, grottmansstil! Hen borde se sig själv i spegeln och tänka att "om jag tycker jag har rätt att dissa folk, så har andra lika stor rätt att dissa mig - och hur bra känns det?" Live and let live, liksom. Frågan är om det faktiskt bottnade i ren och skär avundsjuka - det är inte kul att se någon vara kär om man är missunnsam eller känner sig ensam själv. Dessutom någon som verkar ha en stor chans att bli LYCKLIGT kär!
Så nu ska du ta och fundera vad DU känner för den här killen. Och så följer du ditt hjärtas röst. Bli ihop om du vill det, och så struntar du i vad andra tycker. Du måste inte ens berätta åt folk att ni är ihop om du inte vill. Ditt kärleksliv är din privatsak! Säger någon något så smättar du tillbaka med typ "Varför så intresserad av mitt kärleksliv - har du inget eget, eller? Ensam och bitter, eller?" Har de inget bättre att göra än att skvallra om dig så är det synd om dem. Och så visar de sin oförmåga att vara glada för andras skull, accepterande och toleranta - vilket ju inte tyder på så väldigt mogna och utvecklade personligheter... ;)
Lycka till, vännen!
Hälsar ungdomsinformatören Liselott
2 Kommentarer
:) 26/02/2015 8:34pm (10 år sen)
Hej!
Jag tycker att om ni tycker om varandra och vill bli tillsammans så ska ni bli det, oavsett vad andra tycker. Det är ditt liv och ingen kan säga åt dig hur du ska leva det. Och personligheten spelar nog större roll för när man tycker om nån så spelar ju utseendet en liten roll.
:') 28/02/2015 6:43pm (10 år sen)
Det samma hände faktiskt mig för ett tag sen men o. Du verkligen gillar honom ska du strunta i alla andra och lita på dej själv. För han har säkert jättefin personlighet.insidan är bättre än utsidan. Jag tycker du är modig om du vågar stå upp för honom och säga jag gillar honom precis som han är. Lycka till ;)
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar