Kär galen och allmänt konstig

Hej Lilla dej!

Ja här sitter jag också och vet inte riktigt vad jag ska svara åt dig ;) <3 Ne, men faktiskt, det finns ju aldrig något "gör så här så blir allt bra och ni lever lyckliga i alla era dagar" när det gäller kärlek. Det är alltid pirrigt och svajigt och oförutsägbart och fulltfulltfullt av osäkerhet om huruvida man gör bort sig nu, är "för på", inbillar sig eller övertolkar... och om man slutligen kommer att få nobben och vilja sjunka genom jorden och sedan sitta bland daggmaskarna och vårda sitt blåslagna hjärta...

Men jag gör ett försök. Och vet du vad min första magkänsla-tanke är? Att kanske han ändå inte är så mogen som du tycker att han är? Alltså visst kan han vara mogen, men varför skulle det göra just dig omogen? Du är vad du är, just här och nu, med den uppsättning kunskaper och erfarenheter av livet som du har just nu. Det är inget fel med det, du behöver inte vara något mera än det du är! Det du är just nu är ditt sanna jag och därmed din charm, du är din personlighet, din alldeles egen bild av alla pusselbitar av erfarenheter och kunskaper som du samlat under ditt liv. Den är unik och den är du.Tänk om det är just precis den kombinationen av färger och former som han faller för? Den som gjort att han börjat/fortsatt prata med dig?

Skulle du försöka få bilden att se annorlunda ut, passa bättre in på det du TROR att han önskar - vilket alltså är helt och hållet din fantasi på basen av det lilla du sett av honom - så skulle du ju fejka dig själv. Och fejk känner man alltid av nere i maggropen på något mer eller mindre omedvetet plan, och ser igenom! Så visst skulle jag kunna ge dig en massa tips på samtalsämnen och kroppspråk och andra knep som kunde locka honom - men är det ens värt att försöka förändra sig själv för att få någons uppmärksamhet och gillande? Jo, jag vet att du är kär, men att försöka ändra på sig själv på ett mognadsplan är ungefär som att som ung tonårstjej klä sig i utmanande kläder och höga klackar, lösögonfransar och handväska. Det skulle kännas fel för honom och troligen skulle han bli avskräckt.

Det du är underbart fantasktiskt bra på är att vara dig själv. Knepet jag vill tipsa dig om är därför att bli bekväm med dig själv, bli okej med din egen mognadsgrad och gilla den människa du själv är. DET är för det första attraktivt i sig, en stark självkänsla och självkunskap, men det är också så mycket enklare. Det är pirrigt nog som det är att vara kär, men att dessutom samtidigt försöka vara något man inte är... Nä, ingen bra idé. Så stå för vem du är! Du är tre år yngre än honom och det är absolut inget fel med det!

Vem vet, kanske han till och med tilltalas av att få känna sig äldre, mognare och mer erfaren än dig - har du tänkt på det? Det kanske väcker beskyddarinstinkten i honom, eller får honom att känna sig mer värdefull som kan mer? Det här VET du ju faktiskt inte, utan nu sitter du ju och GISSAR vad han känner, bara på basen av vad du TROR om honom! Han kanske tycker att det är en del av charmen med dig, eller så är det inget han hänger upp sig på. Det finns ju ändå också olika sorters mognad, vem säger att han är "rätt" sorts mogen? Han kanske istället är tråkig och självupptagen? Och slutligen: är han nu så himla stroppig att han tycker du är för barnslig för honom, så kan du ju be honom komma hit på kaffe med mig, så ska jag smälla honom i skallen med Enormt Mycket Kvinnlig Mognad, he he hee... ;) ;) ;)

Nämen seriöst. Du är vad du är och han är vad du nu förhoppnigsvis en vacker dag kommer att få veta att är vad han är. Det är ju ingen massiv eller väldigt betydande åldersskillnad mellan er, ni är båda myndiga och båda alldeles lagom emotionellt intelligenta människor, gissar jag. Så prata med varandra som två människor. Börja med det. Och fråga gärna vad han tycker om ditt och datt. Då lär du inte bara känna honom, utan de flesta människor gillar att prata om sig själva och sina åsikter. Visst kan du gå igenom dagsläget i samhället med honom i chatten om du vill, fråga vad han tycker om flytktingströmmen eller inbesparingarna kommunerna måste göra eller annat diskuterbart - men våga ha åsikter du också. Våga vara du! Lika "viktigt" är det ändå kanske just att fråga om hans barndom eller favoritglass - det är ju också delar av honom och han blir nog lika smickrad av att du ärligt är intresserad av honom som människa, som person. Kanske till och med mer smickrad än av frågan om hans åsikter i flyjktingfrågan.

Våga, vännen, våga! <3 Mod är ju också en form av mognad! Och Jaaaa, kärlek är jobbig. Men så j*vla värt det också. Så varför inte rätta till BH:n, kolla tänderna för spenat och stega fram till honom och säg "nu tänkte jag bjuda dig på en kaffekopp, kommer du?"

Hälsar ungdomsinformatören Liselott