Är jag GALEN..?

Hej Hjälp Mig!

Voj vännen, så hemskt att du ska ha så hemska drömmar och känna så starkt :( Man skulle ju önska att alla, så här i en annars så osäker värld, åtminstone skulle få sova lugnt och tryggt.

Nu är jag ju varken certifierad psykolog eller drömtydare, men jag har en teori om vad det här kan bero på, du får take it or leave it. Någon annan kanske har en helt annan tolkning av dina drömmar, det här är i alla fall min:

För det första så brukar man inom utvecklingspsykologin tala om olika perioder då barn och unga blir rädda för döden, olyckor, att det ska hända något åt nära och kära osv. Det kommer flera sjok av det, tex i 5-7-årsåldern och någon gång under tonåren. Vi har fått massor av frågor förr om ungefär det här till Decibel, så jag kan intyga att det du känner inte alls är ovanligt eller onormalt. Snarare hör det nästan till, för det har en bra förklaring. Se, under barn- och ungdomen, så tar man olika utvecklingssteg mot ett allt mer självständigt liv, en mer definierad identitet och rör sig längre ifrån den egna familjen. Det är allt från genetik till hormoner som mer eller mindre buffar ut en i världen genom att göra främst tonåringar äventyrslystna, passionerade inför nya saker, kanske lite dumdristiska ibland utan att tänka på konsekvenser osv. Just för att tonåringen inte ska springa hals över huvud ut i stora vida världen och därför skada sig, så har då Moder Natur (generna, evolutionen, kalla det vad man vill) hittat på olika "gummiband" som lite drar tillbaka eller håller tillbaka tonåringen. Den plötsliga insikten om att man kan förlora allt det där trygga och vana som man tar för givet, som familjehemmet eller nära och kära, är en typ av gummiband. Även att man liksom kan förlora sig själv - en utmärkt skyddsinstinkt, en självbevarelsedrift så att man inte ska ha ihjäl sig själv av oaktsamhet eller oförnuft.

Det här verkar du kombinera med drömmens funktion för oss människor. Allt från neuroforskare till spiritualister har sina teorier om drömmarnas funktion och betydelse för oss människor, men en teori är att vi drömmer bland annat för att förbereda oss för alla möjliga tänkbara scenarion. Det här händer ofta på sennatten när vi sorterat färdigt i de upplevelser, intryck osv som vi fått i oss dagen innan och tex flyttat över vissa saker till långtidsminnet. Då kokar hjärnan ihop olika sistuationer som det är mer eller mindre tänkbart att vi någon gång kanske skulle kunna råka in i. Ett klassiskt exempel är att hjärnan i en dröm prövar att vara ihop med den där snygga killen vi spanade på på stan häromdagen. Men det finns inte alltid så mycket logik i de här scenariona, utan hjärnan kan plocka ihop random bitar, tex scener från en Netflix-serie med någon Facebook-meme med ett barndomsminne. Så då kan vi lika gärna plötsligt drömma att vi blir ihop med de mest otippade killar vi träffat i livet, en sådan vi aldrig i världen skulle peta på med pinne i verkliga livet.

I mina öron låter det som att din hjärna både jobbar på en naturlig och till åldern hörande dödsångest, och på att hitta på scenarion som kan förbereda dig lite på det genom. Klart att det låter som att du inte klarar dig så bra i drömmarna, så det betyder nödvändigtvis inte att du klarar av de ihopfantiserade scenariona så bra - men vem sku nu det? Det du dock behöver intyga dig själv om är att det här inte är farligt. Du håller inte på att bli knäpp och jag tvivlar väldigt, väldigt starkt på att någon av de här drömmarna är någon sanndröm som kommer att inträffa. Jag tror bara att det är mycket på gång i ditt liv just nu, du utvecklas aktivt, och drömmarna är din hjärnas sätt att försöka få bukt med och styr på alla möjliga känslor och insikter som simmar runt i din skalle. Jag tror att det här hör till och inte är något att oroa sig för. Vill du försöka stilla dem, så finns det några saker jag kan tänka mig att skulle kunna hjälpa. Att minska i mängden "hemska" intryck under dagen kan säkert vara hälsosamt, kanske hellre byta ut dem mot harmoniska eller romantiska eller roliga intryck tex i ditt val av TV-underhållning? För ett tag bara. Sedan kan du säkert också må bra av att tala om känslorna som drömmarna väcker. Att uppleva en panikattack var säkert skrämmande i sig, så att bolla och återberätta det kan vara ett sätt att få perspektiv och insikter om det med. Kanske en pratstund med mamma, en kompis, någon annan vuxen du har förtroende för? Och så kan du göra dig härligt trött på kvällen genom fysisk ansträngning (skogspromenader och skratt-attacker funkar lika bra som gymträning), dämpat ljus en timme före läggdags, något avslappnande som meditation eller bastu...

De här drömmarna är bara drömmar, hur verkliga de än känns. Ibland drömmer vi också mer "fysiskt", typ känner att vi faller så att vi faktiskt rycker till i sängen, eller vaknar kåta eller med hjärtat i halsgropen. Det dör vi inte av. Andra perioder i livet sover vi lugnare. Det syns riktigt tydligt på småbarn, de kan tex sova väldigt oroligt och drömma mycket, även mardrömmar, strax före de lär sig gå eller tala eller när de håller på att lära sig cykla eller något annat utmanande.

Sov gott, vännen <3

Kram, Liselott