Dessa begrepp tycks enligt min uppfattning alltid användas i fel kontext, de används antingen i självupphöjjande sammanhang (t.ex Vi äkta män kör med Yamaha ffs!) (t.ex Vi kvinnor ska vara representativa och ha koll på det senaste modet) eller tvärtom, att trycka ner, kanske rent av i mobbningssammanhang (riktiga män tränar regelbundet för att uprätthålla sin kroppsbyggnad, unlike you, jävla nörd (eller nåt i den stilen)). men inget av ovanstående exempel verkar ha något överhuvudtaget med manligt och kvinnligt att göra, man är ansvarfull för sin hälsa om man tränar regelbundet, och det hänvisar väl överhuvudtaget inte till manlighet/kvinnlighet ? man är modemedveten och kanske lite utsendefixerad om man sätter mode som en hög livsprioritet, vad har det att göra med kvinnligt? Vad som konfunderar mig är att man drar paraleller mellan kön och beteender (t.ex det är omanligt att visa känlor) utan att motivera saken (det är bara så säger de tillfrågade om de blir tvungna att förklara sitt påstående), låter för mig som något de bara plockat ur luften.
Jag har dragit slutsatsen att begreppen Manligt och Kvinnligt kan omöjligen vara kopplade till materiella ting (att Yamaha är det bästa märket är bara en åsikt, inget könsrelaterat) eller beteenden (att vara känslolös är .... känslolöst, inget könsrelaterat (eller smart)). Men vad är då manligt/kvinnligt? finns det någon förnuftsbaserad definition på begreppen?
Min teori är följande (not sure about it, just a tought :D): manligt och kvinnligt är båda kopplade till personens självkänsla, självförtroende och självkännedom (ungefär hur individuellt självständig personen är). Kan inte tänka mig något manligare/kvinnligare än en person som vågar stå upp för sina värderingar och sin personlighet (typ visa: This is me), så kanske den svenske feministen har rätt sist och slutligen då de säger att skillnaden är så liten att man borde införa ordet: Hen. ett gemensamt ord för man/kvinna ungefär, tycker dock det är onödigt eftersom orden han/hon ändå märker ut den biologiska skillnaden mellan oss.
synpunkter och kritik tack, peace ! :p
the lonely silent philosopher
Hej!
Otroooooligt intressant fråga!!! Vi har haft den i bakhuvudet hela veckan och börjat på på ett svar åt dig. Vi ungdomsinformatörer tycker att det är speciellt intressant för oss just nu för vi har just varit på en utbildning i "Machofabriken", som används tex i killgrupper i Sverige där man jobbar med just manligt/kvinnligt, normer och hur "trånga" de kan vara, jämställdhet och manligt självförtroende. Så vi har massor att prata om med dig.
Tyvärr har det dock varit en exceptionellt stressig vecka med rekordmånga frågor till portalen och nu är arbetsveckan slut. Snälla söta orkar du vänta till början av nästa vecka, så ska vi verkligen bita tag i det här med dig? Om du vill kan du faktiskt kika på mycket av materialet inom Machofabriken på www.machofabriken.se, där finns 3 av de 17 filmer som materialet innehåller som säger en hel del om hela paketets innehåll.
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Nåja, nu ska vi hugga tag i din maffiga fråga. Fast egentligen är det lite hopplöst att tro att vi ska kunna få någon ordning på det här ämnet på några stycken text. Det är ett gigantiskt filosofiskt livsproblem, som det kan finnas lika många åsikter om som det finns människor på jorden. Så för det första så kan vi ju här bara berätta om VÅRA åsikter och tankar, vi kan inte tala för mänskligheten i stort. För det andra så låter det som att du borde hitta någon att diskutera det här mera med. Det är jättebra att du börjat tänka i sådana här djupa banor, risken är bara att du slutar ifall du inte hittar någon som "svarar", som klarar av att diskutera de här frågorna med dig. Du är väldigt mogen för din ålder på det här planet och vi misstänker att du inte hittar så många jämnåriga diskussionspartners :/. Men någon lärare, ungdomsledare, släkting, något diskussionsforum...? En annan risk med att inte ha någon att tala med är också att man råddar in sig allt längre in i sina egna tankar och i värsta fall inte längre har "markkänning".
Som jag skrev så har vi just gått en utbildning i ett svenskt material som är skapat för att diskutera manlig självkänsla och manliga könsnormer med, Machofabriken. Igårkväll var vi på en föreläsning om barns självkänsla också och det spelar också in i våra tankar idag. Vi ska kort försöka berätta hur vi tänker här - även om det är ett outtömligt ämne.
För 100 år sedan, ja ännu för 50 år sedan, så syntes det så mycket tydligare vem som var man och vem som var kvinna. Det syntes på kläder, på arbetsuppgifter på gården, på vem som "fick" och "måste" göra olika saker. Då var sådant väldigt viktigt, för alla hade sin plats och utan varandra föll hela systemet. Då var också status beroende på hur duktig du var på dina upopgifter och vad du hade (ägodelar) och de var bundna till manligt/kvinnligt. En husbonde var en riktig karlakarl om han hade stora åkrar och kunde plöja dem ensam med sin starke oxe. Då fanns det ju till och med uttalade mandomsprov, tex att skjuta sin första älg eller - tyvärr - dra sin första fylla. Att gå från pojke till man krävde något manligt för att bevisa att man kunde axla det manliga ansvaret. Kvinnorna hade nog liknande "kvinndomsprov" men det kunde tex innebära att bordera ett sängtäcke.
Nå, sedan dess har kvinnorna kämpat för jämlikhet, så numera är det helt okej att en tjej gör karriär eller spelar fotboll. Man apploderar nog henne ifall hon kan byta till vinterringar på sin egen bil. MEN, männen sitter fortfarande hårt fast i sina normer, det finns en väldigt tydligt bild av hur en riktig man borde vara. Männena har inte frigjort sig som kvinnorna ännu. I Machofabriken illustrerar de det genom att skriva manliga egenskaper som ord på post-it-lappar och klistra fast på en liten pafflåda (i storlek med en kopieringspapperslåda). Ord som händig, teknisk, trygg, stark osv. Sedan säger de att i denna låda måste männen stå om de vill vara riktiga män i dagens samhälle. Om de stiger utanför lådan, tex genom att göra något "mjukt" som att tycka om en kärlekslåt, så måste de ha tillräckligt mycket självkänsla för att stå kvar utanför lådan när andra börjar "reta" dem. En karl som har stark självkänsla (obs, det vi vanligtvis menar när vi säger självförtroende, men självkänsla = känna sig värdefull no matter what, självförtroende = våga göra saker och tro att man lyckas) har råd att göra lite mjuka saker, ta några minus för att han har så mycket på plus. Det är tex därför ritigt framgångsrika män kan bära rosa skjorta eller vara hemma med sina sjuka barn. De känner inte att deras manlighet är hotad för det. Precis som du skriver, alltså! Huvudet på spiken! Det har med självkänsla att göra.
Tyvärr så går väldigt mycket av dagens manlighetsnormer ut på vad du HAR och vad du GÖR, tex vilken mobiltelefon du har och vilket yrke eller sport du utövar. Jo, kvinnorna och tjejerna också, men där är det mer typ mascara-märke, hårförlängning, hur mycket de väger, vika killar de lyckats få på kroken... I varje samhälle eller grupp så kommer man på något underligt vis överens om vad som är bäst, vad man ska sträva efter och enligt vilka skalor man bedöms. Allmänna "regler" i västvärlden kan då vara att en karl ska tjäna mycket pengar och en kvinna ska vara vacker. Men på lokal nivå, tex i ett högstadium/gymnasium så kanske mera noggranna och lokala regler finns. Kanske man just i den skolan är "bäst" om man har Yamaha - i en annan skola kanske det är Suzuki. Vem som bestämt det? Kanske "alfahanarna", ledarna, de som har mest på plus men inte så mycket att de inte känner att de måste tävla om vem som är manligast och bäst?
För tyvärr, de flesta tonåringar har inte tillräckligt mycket självkänsla för att våga stå på sig i väder och vind och tycka som de tycker och ändå vara nöjda med sig själva. Självkänslan brukar bli bättre med åren, så att under studietiden betyder inte materiella ting och manliga normer lika mycket längre. Kanske. Det här stämmer tyvärr inte alls på alla - men att man skulle bli mer mogen för att man blir äldre är ju också en myt. Det finns massor av vuxna som fortfarande tänker som tonåringar... (Du skulle höra hur diskussionerna om bilmärken kan gå på en ingengörsbyrå...) MEN, det finns en och annan tonåring med så god självkänsla och så god självinsikt och själslig styrka att han/hon klarar av att stå emot grupptrycket och inte ge sig in i tävlingen. Någon som kan stå för This is me. Kanske är de personerna de absolut starkaste och mest mogna i hela sin årskull - men tyvärr brukar det också väcka irritation hos de som aktivt deltar i tävlingen. Speciellt vi österbottningar tycker ju också att alla borde vara likadana och ogillar sådana som sticker ut ur mängden. Samtidigt beundrar vi lite de som är så starka att de inte helt behöver passa in - så vi är både rädda för dem (för vi vet inte var vi har dem) och avundsjuka, för innerst inne vet vi att vi spelar ett spel. Men spelets regler är ganska hårda här och rollerna väldigt klara (därför har också tex bi-, homo- och transsexuella det så svårt i Österbotten). För de flesta kan det dock kännas tryggt att ha ett "manuskript" att följa; var så här, tyck om det här, tala på det här viset...
Nå, det blir bara bättre och bättre. Samhället blir allt mer jämlikt och det blir allt mer okej att vara annorlunda. Vi kan se det här i våra livs backspeglar. Tex var livet i högstadiet sååå mycket fyrkantigare när vi gick där för sisådär 20 år sedan. Alla tjejer hade samma tröja (mer eller mindre) och kanske fanns det en hårdrockare per skola - inte som nu då det finns många fler subkulturer som emo eller rockabilly vars manuskript man kan följa. Idag är det okej, ja till och med beundransvärt, att en kille spelar en kärlekslåt på gitarr och sjunger - det var det inte för 20 år sedan. Men utan killar som du så skulle världen stå still. Någon måste vara först med att bryta mönstret och stå emot grupptrycket. Du gör det nu genom att utmana könsrollerna och ifrågasätta dem. Enormt stor guldstjärna till dig! Vi är stolta över dig!!!
Någon måste orka vara den starka och tro på sig själv. Men att skaffa sig en stark självkänsla går inte heller så där bara. Självkänslan bygger man utgående från hur man blir bemött. Om man tex alltid hemma eller i skolan får höra att man är lat, svag, mesig, nördig, sjuklig osv så kommer man att börja tro på det själv och då börjar man förvänta sig att alla ska tycka så om en. Och då har man säkert inte kraft nog att stå på sig. På sätt och vis kan man tala om hjärntvätt här - men det fantastiska är ju att man kan hjärntvätta sig själv. Om man tex tjatar på sig själv att man ÄR bra, att man DUGER, att man är VÄRDEFULL oavsett vad andra anser, att man FÅR tänka och känna som man vill osv - då börjar man ju själv tro på det. Då har man sin känsla av värde oavsett om andra säger att man är värdelös eller om man misslyckas i något. Det är okej ändå.
Sååå, vi skulle kunna fortsätta att skriva om det här dagen lång. Men du, fortsätt att fundera på de här sakerna i alla fall. Hitta någon att diskutera med. Diskussion är mat för hjärnan (faktiskt är diskussion som aktivitetsform det som aktiverar mest % av hjärnan!)
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar