
Teolog och sexualrådgivare Monika svarar
Hej och tack för frågorna om kyrkotillhörighet och ateism.
När du är registrerad medlem av evangelisk-lutherska kyrkan i Finland så betalar du kyrkoskatt.
Det är lätt att både skriva ut sig och skriva in sig på nytt.
Nuförtiden kan man fortfarande begravas på kyrkogården även om man inte hör till kyrkan, men då hör det inte till en prästs uppgift att hjälpa till. Då kan man anlita fritänkarförbundets ceremonihållare, men det kostar förstås.
Vid giftermål där bara den ena hör till kyrkan kan man först juridiskt vigas på magistraten, sen om man vill - välsignas i en kyrka av en präst. Det finns också dom som skriver in sig i kyrkan bara för att få det där "kyrkobröllopet" och sen skriver ut sig igen. Det är möjligt, men lite desperat på nåt sätt tycker jag.
Det går ju faktiskt att ha en bröllopsceremoni i naturen också och planera allt själv med en ceremonimästare och vill man ha en präst för välsignelseceremoni eller vigsel så gäller det jag skrev ovan.
Om du identifierar som ateist, agnostiker, troende är din privata ensak. Att höra eller inte höra till kyrkan förutsätter att du är döpt. Och att du kan "klicka" in dig eller ut, på nätet. Det är fritt fram. Nästan. Och somliga tycker det blivit för lätt. Men tja... Åtminstone är det inte så stökigt att ångra sig nuförtiden. Och vad du tror i ditt inre väljer du själv.
För vigsel av ev. luth. tjänsteperson/präst krävs kyrkomedlemsskap. Sen kan det ju hända att man känner nån präst privat som vän, som kan göra en välsignelseceremoni utanför tjänsten eller stöda vid en begravning utan att ha prästuppgifter men sånt går "under radarn".
Själv hade jag en prästvän som ställde upp som mitt stöd men utanför jobbet, då min pappa som inte hörde till kyrkan dött och vi planerade hans ceremoni av respekt för hans livssyn enligt årstidernas växlingar i livet istället för det kristna uppståndelsebudskapet. Hen stod där bakom mig beredd att ta över då jag höll sorgeceremonin, ifall jag skulle bryta ihop. Som tur gick det bra.
För somliga människor är det viktigaste att få forma seriösa ceremonier själv. För andra att ha en förhandsform, ett formulär och en förrättare som är proffs på att hålla tal och hålla sig lugn i rörande och gripande lägen av sorg och glädje.
Ett tredje alternativ är att tillsammans med präst eller annan ceremonihållare planera det som sägs, görs, välsignas - poesi, texter, ritualform, bibelläsning, bön, dans, manifestation genom rörelser, skålade m. m.
Hittar man rätt typ, kan ett både icke kyrkligt och kyrkligt tillfälle bli kreativt och enligt den du/ni är.
Själv drömmer jag ofta om ceremonier med trummare runt lågande lägereld i naturen. Namngivningar, välsignelser av parförbund, ceremoni vid övergångar i livet. När mensen börjar, när klimakteriet tar vid. Firandet av tonårstiden början och slut. Sorgeceremoni vid förluster. Välsignelser av hus och hem.
Som jag ser det är det viktigt att metaforiskt klä av eller på det viktiga i livet i ceremoni. Hur en gör det är en annan sak...
Gott nytt år, önskar Monika
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar