Hjälp

Hej!
Relationen till Gud bygger på tro och tillit. Ändå känns det, som du skriver, som om Gud skulle vara långt borta. Det känns som om böner inte når fram. Även om du i teorin har helt klart för dig hur en kristen tänker och tror verkar det som om troslivet i praktiken stöter på stenar på vägen. Lugn, lugn, så är det för de flesta av oss. När man bär fram sina bekymmer i bön verkar det som om Gud inte skulle svara. Det känns som om man inte har någon karta eller vägbeskrivning på vilken väg man ska gå. Gud har gett oss Bibeln och Hjälparen, den heliga Anden. Ändå är det svårt att alla gånger veta om man är på den rätta vägen.
Du funderar över om du lever som en tillräckligt bra kristen. I en konfirmandbok hittade jag för många år sen en definition på kyrkan och en kristen som jag tycker att sammanfattar allt. Kyrkan består av människor som ber om förlåtelse för sina synder. Som du skriver är ingen av oss perfekt, skulle vi vara det skulle vi inte behöva en Frälsare. Jesus dog för våra synder. Synd är ett svårt ord för många, det handlar om att vända Gud ryggen. Vi behöver inte prestera något för att Gud ska ta emot oss. Jesus öppnade vägen till Gud genom sin död på korset. På grund av Jesus får vi förlåtelsens vita kläder även om vi inte förtjänar det med våra gärningar och vår livsstil.
Hurudan är ”en tillräckligt bra kristen”? Bibeln talar om ”Andens frukter”, resultatet av ett kristet liv. Observera ANDENS frukter, det är den heliga Anden som verkar i oss. Vi kan förverkliga vad vi tror att är en kristen livsstil, men det är inte våra prestationer som räknas. Det är inte heller våra prestationer som så att säga öppnar dörren till himlen. Det är Gud som dömer och den som är förlåten (benådad) blir inte dömd.
Man kan säga att kristendomen är dualistisk eftersom Gud har en motståndare, djävulen. Jag tror att det är den onde som sätter griller i huvudet på oss att vi inte duger inför Gud. Bibeln talar on en kamp mellan andemakter, vi slits mellan det goda och det onda. Gud vill att vi ska leva som hans trygga och glada barn. ”Vad ska jag göra för att min tro ska bli starkare” frågar du. Patentsvar på den frågan är att be, läsa Bibeln och umgås med andra kristna – vilket du gör och ändå känns det inte alltid bra. Jag vet ju inte vilken eller hurudan församling eller kristen grupp du och din familj hör till. I min församling har vi ibland lovsångsmässor och speciellt då, förstås annars också, kan man få personlig förbön. Att någon eller några ber för en kan lösa knutar. Jag hoppas att du i din ”närförsamling” hittar någon som kan hjälpa dig vidare på vägen så att du så att säga får frid i själen och slipper grubbla.

Allt gott till dig!
Gunilla Teir, pastor