Jag söker en naturlig förklaring men hittar ingen

Hej!

Hm... det finns nog inget "tema" i världen idag som är så omdiskuterat som det paranormala och allt vad man kan anse att hör dit (paranormal, supernatural and preternatural kanske?). Egentligen kanske det alltid varit så, för i varendaste kultur både nu och i historien ingår det någon form av "icke-normalt", icke-förklarligt, övernaturligt, oavsett om det då kallats andar, spöken, övernaturliga varelser, parallella världar, gudars ingripanden, telepati, älvor, aliens osv osv osv osv osv... På den engelska länken finns en lista över alla fenomen som kan anses höra under paranormal aktivitet av något slag.

I vår egen österbottniska folktro och i historiska sägner härifrån trakten finns det ju också proppfullt av sägner och historier om olika paranormala fenomen, som just älvor, småfolk, skogsrån, spöken, spökeldar, tomtar... Kolla tex i Finlands svenska folkdiktining-verket ifall det här låter intressant! Nr VII Folktro och trolldom finns på bibban att låna, bland annat den använde jag i tiderna när jag gjorde naturstigen som finns i Sundom (Öjan, nära snöavstjälpningsplatsen börjar den, rekommenderas varmt ;) ). Vi ungdomsinformatörer brukar ju inte avslöja så mycket personligt här på Decibel, men just det här ämnet är vad jag brukar slappna av med i form av TV-serier, böcker, filmer osv. Jag gillar pirret i det okända, plus att det här temat är så ofantligt populärt inom TV, film och böcker numera att utbudet är så himla bra. Jag kan tex rekommendera TV-serien Supernatural (som hållit på i 13 säsonger nu, vilket säger en hel del om hur populär den är) ;) 

Det övernaturliga temat har alltså blivit ofantligt populärt de senaste 10 åren i västvärlden, lite som att fantasy, sci-fi och hjälte-historier också upplever uppsving. Det kan kanske delvis förklaras också med den tekniska utvecklingen, tex att effekter i filmer verkligen ser verkliga ut. Tex vet jag att lågstadieelever här i trakten för tillfället älskar vloggar och youtubare som besöker hemsökta gamla hus - istället för att som "förrivärlden" berätta spökhistorier för varandra, eller som när min generation var barn, låna spökhistorieböcker på bibban. Men oavsett, så upplever det övernaturliga en boom nu, och jag hörde en intressant förklaring till det. Forskare menar att vi i dagens så väldigt vetenskapliga, logiska och rationella värld saknar det oförklarliga, det pirriga, det spirituella, det som menar att det finns sådant som vi inte kan kontrollera och som på något vis står över oss. Att vi därför får liksom ett sug efter det, lite som ett trots eller en känsla av att "det måste finnas mer än det här".

Vissa menar att vi har det i generna, att ändå fundera och lite tro på det oförklarliga, eftersom vi gjort det sedan tidernas begynnelse. Vad vi varit rädda för där ute i mörkret har bara fått olika namn i olika tider. Andra menar att samma nyfikenhet och äventyrslusta som driver oss tex på resor ut i världen även driver oss att fundera på om det finns sådant som andra världar, parallella världar (allt från andra planeter till fairy-worlds). Den drivkraften ligger ju egentligen inte så långt ifrån vetenskapens, att se och få en förklaring till och ett namn på det tidigare okända och oförklarliga. Dessutom ger ju allt från filmer till människor som utövar det spirituella nog regler för allt det övernaturliga, tex metoder att döda en zombie, att älvfolket inte kan ljuga eller att salt skyddar dig mot spöken. Kontroll, alltså. En tredje grupp menar att eftersom religionen och kyrkan numera inte är så "populära" och världsbildsdominerande som förr, så söker många något nytt att tro på, något nytt som känns större än oss på något vis. Människan skulle då ha ett behov av att vara andlig eller spirituell, ingå i något större eller få förklaringar från något större (tex ödet gudars vilja, att vara speciell för att man ser saker andra inte ser eller höra till den grupp som är invigd i hemligheter) - ett behov som alltså inte längre stillas av dagens religiösa utbud. Och en fjärde grupp menar att vi alla lite till mans har sjätte sinnen för dimensioner utanför den vetenskapligt bevisbara.

Så det är inte alls konstigt eller ens ovanligt att du börjat fundera på händelser du varit med om. Du är kanske rent av modern ;)?  Och enligt forskarna så är du alltså även tidstypisk, en person som är van att kunna hitta (eller serveras med) naturliga förklaringar på allt och ha full koll på verkligheten. För det är så vi uppfostrats här i västvärlden i några generationer nu redan. Vetenskapen är den stora guden här numera, allt ska gå att bevisas vetenskapligt och kan det inte det är det påhittat, överdrivet för att få uppmärksamhet, inbillat, galet... I alla tider har människor hajat till när de träffat på sådant som deras egna världsbilder inte kan förklara, men en del reagerar med ilska, andra med nyfikenhet, och en tredje grupp väljer att bara nonchalera det som inte passade in i deras verklighetsuppfattning. Som den där på forumet skrev, "också hade en känsla av att han borde glömma det omöjliga som just hänt." Det är dock kanske rädslan och ilskan vi hör mest om, tex den filmklassiska bilden av religiösa människor som håller upp kors och förbannar det oförklarliga, men även de som är nyfikna och intresserade, som den filmklassiska bilden av ufo-fantasterna som flockas i sina husbilar till Area 51 osv. De som väljer att inte tala om det de trott sig vara med om, de har ju tystats av allt prat om inbillning, bondförnuft, rationellt tänkande, synvillor osv - även sina egna inre röster, alltså (uppfostran, allmän världsbild).

Jag kan personligen inte förklara vad det var du var med om. Jag tycker inte att jag är rätt människa att säga vad som är verkligt eller inte, och ännu mindre försöka förklara det. Minst av allt säga åt någon annan vad de ska tro och tycka. Men jag kan förstå din nyfikenhet, kanske lilla upprördhet, över det här. Den finner jag mänsklig, men jag tycker att varenda människa själv får välja vad de gör dem den och vad de väljer att tro på. Precis som med religionsfriheten. Jag tvivlar hårt på att det här på något vis skulle vara farligt för dig hursomhelst, så det torde inte vara någon orsak till ett "ids inte göra så där".

Det finns människor här i Österbotten som är mer intresserade av det övernaturliga än andra, och det kan ju hända att de skulle ha fler åsikter eller tankar om din upplevelse, så lämnar det här att "påta dig" så kanske du kunde ta kontakt med någon av dem (hittas säkert tex via Facebook).

Kram, Liselott