men, i allafall, så undrar jag om, om jag tar kontakt med kuratorn, berättar mitt problem, söker råd, tankar och tron osv, har han då rätt, eller kontaktar han mina föräldrar? mina föräldrar skulle alldrigt förstå, och så skulle det fuck up den där lilla konnection man har till dom liksom.
jag årkar inte mer, att liksom gå runt och grubbla och liksom att, ja man liksom ger upp och nu efter 2 år tänker jag söka hjälp, men inte om det innebär att föräldrar och sånna extra skit kommer och blandar sig in.
jag vill inte att folk runt om mig vet saker häller, jag har redan ångest över att, ja, liksom livet. årkar inte sedan förtsätta om alla ska liksom veta mitt problem. vill bara vara normal.
El
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Kuratorn har tystnadsplikt. Så sådant som du berättar för hen i förtroende så har hen inte rätt att berätta vidare. Det enda undantaget för denna regel är om du skulle berätta om någonting brottsligt där du löper risk att komma till skada, t.ex. att du blir sexuellt utnyttjad, att du blir slagen hemma o.s.v. eftersom det då är barnskyddslagen som går före tystnadsplikten. Och i dessa fall så handlar det ju om att skydda dig från det som riskerar att göra dig illa.
Men så länge problemen handlar om dina grubblerier eller t.ex. depression, brist på motivation osv, osv så berättar inte kuratorn det vidare. Du kan nog vara alldeles trygg. Och om du är funderas så kan du alltid ta upp saken med hen; "kan jag lita på att det jag säger stannar mellan oss?".
Bra om du har fattat ett beslut om att tala med någon, det brukar oftast kännas bättre sen.
Kram
Tessi
1 Kommentarer
Anonym 09/04/2017 9:53am (8 år sen)
Det du berättar för skolkuratorn kommer hen inte föra vidare utan din vilja. Om du känner att du behöver tala med någon är det bästa om du går till kuratorn för att lätta på dina tankar.
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar