Oerfaren :(

Nå hej där själv, Vendela ;)

Vet du, än en gång känner vi igen oss i en fråga! Vi vet att det kan låta som att vi "alltid" gör det, men har man levt ett långt liv med mycket folk i och har man förmågan att SE mönster, lite kunskap inom psykologi och lusten att fundera på varför folk beter sig som de gör, så hinner man lära sig mycket om människor. Den kunskapen och erfarenheterna vill vi dela med oss av till er, lite som en "facit" så att ni ska få det lite lättare.

Men faktiskt, vi var nog rätt så lika dig när vi var yngre. Kanske hade vi pojkvänner, kanske festade vi och hade andra olikheter jämfört med dig, men den KÄNSLA du beskriver minns vi att vi själva också hade. Att vi kanske var lite för försiktiga och duktiga, att hela ungdomen liksom höll på att springa ifrån oss utan att vi hann njuta av den. Och ja, nu i efterhand så håller vi med uttrycket om att "Ungdomen är bortkastad på de unga". Det här är alltså bara våra alldeles egna personliga åsikter (och vem du än skulle fråga så skulle de bara kunna säga sina egna personliga åsikter), men ja, vi skulle nog vilja leva om våra ungdomsår. Vi skulle vilja att vi hade "levt ut" mer, gjort mer, vågat mer, upplevt mer, sett mer... Nu känns det som om hela ungdomstiden var så otroligt kort och att den innehöll så otroligt många "onödiga" dagar, vardagar vi bara slösade bort. Men kanske kommer vi att tycka detsamma om det här året sedan när vi är 80 år. Ingen är nog riktigt nöjd över hur de levt i det förgångna!

Men att göra vilda, farliga, gränstestande saker är nog inte det vi först skulle göra om. Det är kanske nog ändå inte sådant som alkohol eller tobak som bestämmer hur mycket livserfarenhet man får eller hur rikt ens liv varit. Att vara med på en fyllefest eller själv göra tokigheter i fyllan kan nog ge en maaassa livserfarenhet, men risken är att mycket av den livserfarenheten är negativ. Att det gått snett i fyllan, att man gjort bort sig, att olyckor hänt, att man haft grym ånger dagen efter... Visst lär man sig mycket om livet av att hantera alla de där sakerna som kan hända under och efter en blöt kväll. Men mycket av det hade man nog klarat sig mycket bättre utan att veta och kunna. Alla de där hemska eller f*rjävliga eller tråkiga händelsena under fyllefesterna är inte heller sådant som man VILL minnas efteråt, hur mycket man än lärde sig av dem. Så när folk i vår ålder minns tillbaka på alla de där blöta kvällarna så är det bara godbitarna de minns och pratar om, det är bara de där roliga och häftiga och spännande grejerna de vill minnas genom rosafärgade glasögon. Det är också de grejerna som det pratas om i skolkorridoren på tisdan, eller hur (på måndag kan nog även det negativa ännu finnas kvar i folks medvetande)?

MEN, just det att minnet fungerar så här att man försöker glömma det jobbiga och minnas det härliga är också en fördel! Speciellt när det gäller kärlek! Vi vill inte gärna minnas alla de gånger då vi försökt flirta med en kille och blivit avvisade, när vi blivit dumpade och fått våra hjärtan krossade osv - även om just vi ungdomsinformatörer gör det ändå för att kunna hjälpa er via Decibel. Så vi vågade försöka på nytt! Vi vågade flirta igen, vi vågade bli ihop med någon igen, vi vågade bli kära igen och riskera våra hjärtan. jo, idag är vi glada för det rika kärleksliv vi hade - och inte bara för att vi nu kan hjälpa er genom de erfarenheterna. För våra förhållanden med männen i våra liv är så mycket starkare av alla de där erfarenheterna och kunskaperna och ja, ärren på hjärtat, som vi skaffade oss tidigare. Men även om vi skule ha älskat och haft ett förhållande med en enda person så skulle vi inte ha ångrat det heller. För även UNDER ett förhållande kan man lära sig det man behöver för att hålla ihop förhållande och vara lyckliga tillsammans. Det tror vi i alla fall. Och vi har vänner som bara haft en endaste pojkvän och som ännu idag är lyckligt gifta med den pojkvännen. Resultatet blev detsamma fastän vägarna dit var olika. Men det vi absolut skulle ångra skulle ändå vara att aldrig våga försöka. Att aldrig våga ta risker eftersom man tänker för många "tänk om det går snett" skulle nog vara det största misstaget.

Att "skaffa" sig livserfaenhet är att våga riskera att göra misstag och dumheter. Man kan helt enkelt inte få livserfarenhet genom att fortsätta leva i sin trygga bubbla där man har full kontroll. Det kan vara extra svårt för sådana som anser sig vara förståndiga och mogna och praktiska osv att tänja på trygghetszonens gränser. Alla möjligheterna till både gott och ont kan skrämma, och att inte kunna kontrollera vad som kan hända kan vara obehagligt. Men kanske är det ändå så att det finns en inneboende, instinktiv lust inom oss att söka oss ut i världen och uppleva en massa? Kanske som lusten bebisar har att lära sig krypa för att de vill se vad som finns bakom nästa hörn? Men ju äldre man blir desto mera kanske man anar om alla farorna bakom hörnet och desto fegare kanske man blir. Men det är aldrig för sent att ändra sig och börja våga!

Oj, nu vart vi filosofiska, hoppas du fick någon mening ut av det där... Hur som helst, så menar vi alltså att du kanske inte alls måste supa och härja för att leva livet. Kanske det finns andra gränser du kan tänja på, gränser som utmanar dig men som inte har så stor sannolikhet att skada dig? Ta nu utlandsstudier som exempel, eller en språkresa, eller att tågluffa. Fast varför skulle man måsta fara utomlands för att se världen och leva? Gå en kurs i något du aldrig tänkt på förr! Far på en marknad eller festival eller happening eller mässa! Gå med i en förening och jobba för något, tex en revy eller en musikal. Börja med en ny sport!Börja lite smått och så ska du se att ju mer du vågar dig ut desto modigare blir du - och desto fler idéer får du på saker som kan ge dig upplevelser! Och hej, man KAN gå på fest utan att supa och fastän alla andra där är fulla. För ja, det händer en hel del intressant och lärorikt när folk släpper loss, är på festhumör och tappar självkontrollen (vilket är vad alkoholen egentligen gör rent psykologiskt) och bara genom att "studera" det kan man få upplevelser och minnen utan att behöva vara den som skäms dagen efter. Välj inte bort människor och upplevelser bara för att där ingår saker som du inte godkänner, tex att det finns alkohol där! Försök att ha en mer öppen inställning och döm inte ut människor bara för att de gör dumma grejer emellanåt. Du kan gilla dem ändå och ha kul med dem ändå. Tro oss, den här "taktiken" körde vi ofta med som unga. Vi var tex ofta chaufför och nykter på festen - och faktiskt var det ofta roligare då, när vi själva inte tappade kontrollen!

Sedan, vad beträffar killen du gillar: läs igenom det du skrev en gång till, för där har du redan svaret. Det är både skrämmande och lockande och det ÄR så det ska kännas! Ingen vet på förhand hur det kommer att gå! Du kommer inte att kunna kontrollera allt - men om du fegar ur redan nu så får du inga erfarenheter! Så upp med hakan och så går du modigt ut nu i livet och gör NÅGOT!!! Inte så noga vad, bara du slipper ur känslan av att bara sitta stilla på din rumpa!

Lycka till med insamlandet av livserfarenheter! Vi önskar dig mååånga lååånga timmar av genomgång av minnena sedan och att de ska få dig att fälla tårar både av olycka och skratt!

Hälsar ungdomsifnormatörerna Liselott och Sanna