Otaku eller Humor tjejen??

Hej Tubesu!

Vi var riktigt tvungna att kolla upp de olika stilar du nämnde, för vi har rostat ihop lite när det gäller populärkulturer. För typ 15 år sedan hängde en av oss med ett gäng killar som var bland de första i Finland som läste anime-magasin och importerade filmerna, så vi förstår oss i alla fall på grunden till de asiatiska ungdomskulturerna - och förstår kanske lite dig då ;)

Hur som helst, så låter det lite i våra öron som att du är en aning vilse just nu. Vem ska du vara och vad ska du tycka om? Men samtidigt blir det också värre av att du har den här kompisen som "tävlar" med dig om vem som är det största fan:et, om vem av er som älskar det asiatiska mest - och säkert om vem av er som kan mest om det också? Båda de här grejerna, att du inte vet vem du vill vara och att ni tävlar, är väldigt vanliga bland tonåringar.

Alla unga ska lite leta efter vem de är som människor. Vissa unga gillar att höra till någon viss bestämd stil - det kan vara allt från emo till rockabilly - för att det ger dem ett "manuskript" (klä dig så här, gilla det här, lyssna på den här musiken, tänk så här osv). Andra igen vill ändå vara som alla andra och gillar samma motorcykelmärken eller låtar eller ställen att hänga på. Och det är gänget man hänger med eller kompisarna som gillar samma saker som man identifierar sig med, man blir liksom "mer" det man är om man är tillsammans med andra likadana eller liknande. Men då blir det också lätt tävling om vem som är "mest" och bäst på att vara just det som gänget/kompisarna strävar efter att vara. Du vet ju hur mycket skryt man kan höra i en vanlig skolkorridor, om det så är om vem som har snabbaste mopon eller bästa hårförlängningen ;) Du och din kompis tävlar, och det är helt naturligt. Men det kan också göra det svårare att byta stil eller sluta gilla vissa saker, för kanske kompisen tycker att du "förlorar" mot henne då? Så att släppa det gamla intresset helt kanske känns lite svårt? Speciellt om du inte vet vad du ska "byta till".

Men att vara tonåring går oftast mycket ut på att söka sig själv. Om vissa genast hittar det de vill vara, så kanske andra prövar på många olika stilar eller gäng innan de hittar det de fastnar för och identifierar sig med. De flesta brukar dessutom bara hålla fast vid en viss stil under tonåren - det är ju få vuxna som tex visar med sina kläder att de fortfarande hör till någon viss stil eller kultur. Ofta beror det på att de i något skede kanske känner att de hittat sina innersta personligheter och därmed ett inre lugn och då inte längre behöver demonstrera så mycket utåt vem de är och vad de står för. Men som sagt, det är helt normalt att byta stil, många gånger till och med. Och det är helt normalt att inte höra till någon stil alls. Man MÅSTE ju inte bestämma vem man är enligt någon viss stil. Man kanske kan vara bara sig själv och inte gå med på att människor runt omkring en klämmer in en i ett bestämt fack (typ "om du är emo, så borde du vara...").

Något många tonåringar också strävar efter är att vara annorlunda, till och med unika. Att vara den enda i en stor skola som gillar en viss sak är också ett starkt ställningstagande. Kanske man känner samhörighet med andra ute i världen som gillar samma sak - speciellt nu när Internet finns så är det så lätt att känna sig som om man hör till ett gäng, fastän de andra i gänget kanske finns i helt andra länder. Men i sin egen by/skola/kommun är man speciell och annorlunda och det är också väldigt identitetsskapande och ger en ofta stakrt självförtroende. Samtidigt är det jobbigt att vara den enda. Kanske är alla de som gillar konstiga saker de starkaste av alla i en skola, eftersom de orkar stå på sig mot alla som tycker att de borde smälta in i mängden och inte stå ut så mycket. För speciellt vi österbottningar tycker ofta att alla ska vara lika. Men att inte vara något speciellt alls kan också vara tungt, att inte på något vis vara speciell i andras ögon. Det kan kännas tryggt att inte sticka ut, men då kan man också känna sig orolig att ingen ska tycka att man är speciell precis som man är, värdefull, betydelsefull.

Så vännen, vi förstår att du känner dig lite rotlös nu och kanske söker en ny stil att höra till. Men det är helt okej att vara lite vilsen ett tag. Det är helt okej att söka, pröva på, skippa och pröva nästa grej. Men vet du, det är alltså helt okej också att inte höra till något alls. Man kan ta små godbitar från än den ena kulturen och än den andra stilen. Kanske kan man bygga ihop bilden av sig själv som ett pussel med bitar från många olika ställen. Och av vissa bitar som är bara en själv, som kommer inifrån. Ha tålamod också. Du måste inte vara färdigbyggd imorgon och du har full rätt att ändra på dig själv precis när du vill. Kanske det till och med är ett måste att ändra på sig själv nu som då. För när vi växer och utvecklas som människor, så förändras vi ju och blir annorlunda. Och då kanske vi börjar gilla helt nya grejer. Och oftast tycker man då att det man gillade förr känns fånigt och barnsligt numera. Men det passade den människa man var då, så vad man gillade tidigare behöver man inte skämmas för. Huvudsaken är att i grund och botten att man gillar SIG SJÄLV just nu! Så det är vårt råd. Börja inte med vem du ska vara utan börja med att tycka om dig själv! Resten kommer nog med tiden.

Stoooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna