Ringa

Hej!

I mina öron låter det som att du utvecklat lite av en fobi mot telefonsamtal - och det är absolut inget ovanligt i sig. Många människor har en högre eller lägre tröskel för att våga ta upp telefonen och ringa allt från potentiella arbetsgivare eller läkare till släktingar. En snabb googling ger bla följande informativa sidor om det här: http://socialfobi.info/social-fobi-och-telefonfobi/ och https://svenska.yle.fi/artikel/2015/09/01/anka-lider-av-telefonangest. Läs först de två artiklarna och återkom sedan till ditt svar här.

Kanske insåg du redan genom infon i artiklarna varifrån ditt eget problem kommer? De föreslår alltså bland annat att man kan ha fått dåliga upplevelser (allt från sorgebud till att man gjort bort sig) genom telefonsamtal och därför blivit rädd och sedan överför rädslan på allt som kopplas ihop med telefonsamtal. Ett annat förslag är att det handlar om en osäkerhet när man inte kan se personen ifråga som man talar med och att bla avsaknaden av kroppspråk att tolka gör att man känner brist på kontroll över situationen. Ett tredje exempel är att rädslan bottnar i svag självkänsla, att man tror att man kommer att bli avvisad, dömd eller hånad och att telefonen bara råkar ha blivit en stark symbol för det. Ofta menar man att en stor del av alla fobier är ärvda, alltså att man lärt sig av någon annan att en viss sak är "farlig", antingen genom deras egen rädsla eller genom deras reaktion/beteende i en viss situation. Kanske någon "smittat" sitt obehag på dig?

För att bota olika fobier brukar man ofta använda kognitiv beteendeterapi, som bland annat går ut på att försöka ta reda på varför man blev rädd till att börja med. De svaren kan man eventuellt hitta själv, men det finns även bra guider på nätet hur man kan använda kbt på sig själv, samt terapi man kan delta i över nätet. Googla runt och se vad som tilltalar dig.

Ett annat välanvänt knep att bota lättare fobier med är exponering, alltså att på ett kontrollerat och stegvis ökande sätt utsätta sig för det man är rädd för. För din del kanske det skulle kunna börja med att du ringer tex simhallen för att fråga om öppettider eller ringer en kompis istället för att skriva på chatten. Nästa steg skulle kunna vara att ringa och fråga om ett jobb som är utannonserat, tex be om beskrivning på arbetsuppgifter och -tider. Där kan du ju förbereda frågor färdigt, eller till och med skriva ett "manus", så att du känner dig tryggare och vet vad och i vilken ordning du vill säga och fråga. Påminn dig själv noggrant och ofta om att det värsta som skulle kunna hända inte alls är så farligt som du målar upp det i huvudet och förbered gärna mentalt lite utvägar ur de fantiserade worst case scenarios, som tex att i en pinsam tystnad säga "nämen tack så mycket för infon, jag återkommer om det blir aktuellt. Ha en bra dag, hejdå."

Så försök att möta den här rädslan istället för att fortsätta fly från den. Det viktigaste är verkligen att INTE smita undan på grund av rädslan. Det är så himla lätt, då det finns mejl och chatt och sms och webbsidor fulla av info, att inte möta sin telefon-demon alls. Och för varje gång du väljer det lättare alternativet, så kommer tröskeln för telefonsamtalen bara att bli högre och högre. Försök att inte mata rädslan, utan genom babysteps möta den istället. Små steg tillbaka nu som då i utvecklingen är naturliga, likaså misslyckanden, men fortsätt öva öva öva.

Håller tummarna för dig :)

Hälsar Liselott