Rippi????

Hej!

Tack för din fråga, som inte är den allra enklaste att besvara. Du har varit på en weekend inför skriftskolan, och tanken på fortsättningen ger dig ångest. Eftersom du inte har pratat med någon om detta kan jag förstå att det är svårt att hitta en lösning. Det kan vara svårt att handla på ett annat sätt än det som förväntas av en då skriftskolan är en så inrotad tradition i vår österbottniska kultur.

Som du säger så får du inte helt själv bestämma i frågan, finsk religionslagstiftning sätter gränser. Det är först när man är 18 år som man själv helt får bestämma om sin religionstillhörighet. Eftersom jag själv är mamma har jag ändå svårt att tro att föräldrar skulle tvinga sina barn till något som de själva absolut inte vill. Man måste ju inte gå i skriftskola, ändrar man sig på den punkten kan man bli konfirmerad i vilken ålder som helst. Jag har några tankar, men eftersom jag inte känner dig så kan jag inte exakt säga HUR du ska göra. Prästerna i den lutherska kyrkan har absolut tystnadsplikt. Du kan ta kontakt med din rippipräst och berätta om din situation. Ungdomsledare brukar också vara bra att prata med. Jag jobbar på skola och har en del elev- och studiehandledning. När mina elever säger att det finns yrken och utbildningar som inte intresserar dem säger jag att man inte kan ta ställning till sådant som man inte vet någonting om. Du har förstås fått en hel del religionsundervisning i skolan. I skriftskolan får du mera kunskap om den kristna tron. Om det sedan är så att du inte kan omfatta kyrkans lära behöver du ju inte bli konfirmerad.

Ett alternativ är att förhandla med föräldrarna och skjuta upp skriftskolan. Du vet ju en del om vad som kommer att hända i skriftskolan. Om du inte känner dig mogen kan du skjuta upp, och senare hoppa över, skriftskolan. Det viktigaste, tror jag, är att du kan prata med någon du litar på.  Om du tycker att du inte kan prata med någon måste du acceptera att ingen vet hur du har det och tänker. Om du lättar på ditt hjärta kan vuxna ta hänsyn till dig och din situation och du behöver inte ensam bära allt.

Allt gott till dig!

önskar Gunilla, lärare i bland annat religion