Jag är en tjej som igår fyllde 18 år.
Jag har inte tänkt så mycket kring min födelsedag, men är jag fyllde år igår så kände jag verkligen att ”shit nu är jag vuxen” ”nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv” ”nu är inte jag mina föräldrars lilla tjej längre” osv.
Min födelsedag blev lyckad, men stundtals under dagen så fick jag gå upp på rummet och gråta då dessa känslor kom fram, att jag aldrig mer kommer att få vara ett barn, och uppleva min helt fantastiska barndom. Tiden går verkligen så himla fort.. Och jag hade verkligen världens bästa barndom, med världens bästa mamma och pappa. Men det som även gjort mej ledsen är att pappa också har lite kris för att jag och min tvillingsyster fyllt år och blivit stora, han vill ju inte släppa taget heller på något sätt. Det är så svårt att förklara, men det är mycket känslor just nu, och till och med när jag skriver detta så gråter jag.
Jag tänker helt enkelt på min fantastiska barndom som jag kommer att sakna.
På mina fantastiska föräldrar som kommer börja släppa taget nu, men inte heller vill.
Och på att det finns en tid som ligger bakom mej.
Min familj betyder verkligen allt för mej, och stunder som denna gör att jag tänker väldigt mycket på att tiden går så fort, och att vi snart splittras då jag och syrran förr eller senare flyttar hemifrån.
Hjälp mej! Hur ska jag tänka? Varför tänker jag såhär? Och hur kan det bli bättre?
Med vänlig hälsning, Lisa.
Ungdomsinformatör Ida svarar
Hej!
Förändringar kan vara svåra ibland, men det betyder inte nödvändigtvis att det leder till något dåligt utan tvärtom att det blir lyckat. För att du fyllde 18 år så ändras inte allt i ditt liv på en gång. Det är bra att du uppskattar din barndom och dina föräldrar. Utifrån de du skriver så uppfattar jag de som att du har en god relation till dina föräldrar, vilket också kommer att fortsätta och kanske det till och med blir starkare med tiden. Jag tror även att du fortsättningsvis kommer att vara dina föräldrars lilla tjej i deras ögon. Tänk på minnen från din barndom på det sättet att du är tacksam över att du fått uppleva det. Du och din familj kommer att uppleva många nya saker tillsammans. Om allt vore samma dag ut och in, så kanske man tröttnar i längden? Det kommer nya minnen. Det är ingenting konstigt med att du tänker så som du gör. Försök att inte stressa i förväg över att du och din syster kommer att flytta hemifrån i framtiden, det kommer nog att gå bra när det väl händer. Du har din familj som stöd och det här är något som du även kan prata med dina föräldrar om, hur du känner angående att du fyllt 18 år och att det känns som att ni kommer att splittras när du och din syster flyttar hemifrån. Det kan göra gott både för dem och dig.
Umgås med din familj och hitta på saker med dem, vilket ni redan kanske gör. Något som kan hjälpa är att du planerar in något roligt framöver som du kan längta till. Har du några drömmar? Är det något speciellt som du vill göra t.ex. med din familj?
Ta några djupa andetag, det kommer att bli bättre! Ta hand om dig!
Kram, Ida
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar