min mamma är övertygad om att jag har anorexi. jag är ca 166 cm lång och väger runt 55 kg. i högstadiet vägde jag kanske 60 kg, sportade då regelbundet men åt mycket godis osv för jag tänkte man kunde göra det då man sportade. sen då jag slutade började jag också äta mindre godis och gick ner några kg. är helt nöjd med min kropp, klart det finns saker jag skulle kunna tänka mig att ändra på men inget som direkt skulle lösas med viknedgång t.ex. otränade magmuskler, små bröst osv. mamma klagar på att mina byxor är för lösa (har aldrig gillat tighta kläder) för att dom töjs när man använt dem en stund, hon klagar på att jag äter för lite (vi har ordentliga måltider max 2 gånger om dagen och jag äter massa mellanmål däremellan för jag får så lågt blodsocker annars) och säger jag inte orkar mer då jag ätit massa mellanmål, hon tvingar mig att äta mera och jag äter fast jag egentligen inte orkar för att hon ska förstå att jag inte är sjuk. ändå kollar hon inte vad jag äter, t.ex. kan hon fråga "du åt väl kolhydrater också?!" efter att jag som sitter på andra sidan bordet har ätit 2 potatisar och en smörgås och jag säger att ja, det gjorde jag och hon säger men du kan väl ta lite till iaf. jag motionerar max 3 gånger i veckan, t.ex. promenader eller cyklar till stan. det finns inget jag kan göra för att få henne att ändra åsikt, har pratat med henne 150 gånger och hon förstår som inte att jag gått igenom puberteten och kroppen förändras. varje dag får jag höra kommentarer om min vikt och mitt utseende och jag mår ganska dåligt av det här, kan ni hjälpa mig?
Hej, stackars dig
Att bli misstrodd hela tiden :(
Men sådär kan mammor vara. Vi mammor är så rädda för att det ska hända våra älskade barn något hemskt.
En mamma till en smal tonårsdotter är förstås hela tiden rädd att hon ska få anorexi.
Men du ligger nog helt på normalläge om man kollar ditt bmi. Vi brukar ju skriva att man inte ska stirra sig blind på bmi och andra liknande tabeller och kurvor. De tar ju ingen hänsyn till om man tränar och har en massa muskler (som ju väger mer än fett), bmi tar heller ingen häsnyn till vilken kroppsform man har.
Försök att ännu en gång tala med din mamma, säg att det gör dig ledsen att hon hela tiden håller på och tjatar om ditt ätande.
Berätta att det känns hemskt att hon inte litar på dig. Hoppeligen kan hon sen öppna ögonen och faktiskt se vad du äter och att du inte bantar.
Jag har inget bättre att komma med tyvärr än att du på något sätt borde få henne att förstå att detta skadar mer än det hjälper. Om du skulle ha tendenser till att vilja banta så skulle hennes tjat och gnäll kunna orsaka att du skulle börja hoppa över mat.
Jag hoppas ni ska få det lungnare runt matbordet,
kram från ungdomsinformatören Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar