Cancer

Hejsan!

Tack för din fråga. Ledsen att höra att din pappa kanske har cancer. Men försök att tänka på det ur den här vinkeln också – det är bra att läkarna har hittat det, tagit bort det, och undersöker vad det är! Bättre så än att det skulle ha lämnat kvar där och blivit värre och ingen skulle ha vetat om det. Nu har din pappa möjlighet att få vård.

Det är rätt vanligt med cancer tyvärr, de flesta känner någon som haft det/har det; men vården är bra här i Finland och i de flesta fall så finns det saker man kan göra åt det så att man kan tillfriskna. Försök att inte tänka katastroftankar innan ni vet vad exakt det är som din pappa har; försök att ta dagen som den kommer, och spendera tid tillsammans. Familjen blir ofta extra viktig när någon i familjen blir sjuk.

Kom ihåg att cancer inte smittar, så man behöver inte vara rädd för det på det viset. Det är inte heller något att skämmas över – lika lite som man skäms över andra sjukdomar (exempelvis en förkylning, diabetes, eller någon hjärtsjukdom).

Det kan dock vara skrämmande att höra ordet ”cancer” som diagnos – både för sig själv och för en anhörig. Därför är det viktigt att man inte lämnar ensam med sina tankar och frågor. Prata gärna med dina föräldrar om det här, eller med någon annan som du litar på. Människor som tycker om en vill gärna att man vågar berätta sånt som händer i ens liv och i ens hjärna – de negativa händelserna i ens liv är också en del av ens historia, likaså de positiva, och man behöver få dela med sig av dem båda.
Ifall du inte är bekväm med att prata med någon närstående om det här, så kanske du kunde prata med en neutralare person som exempelvis hälsovårdaren eller kuratorn på din skola? De har tystnadsplikt om det som du säger där.

Håller tummarna för dig och din pappa!

Många kramar, Kix