Farmor och mormor

Hejsan!

Tack för din fråga. Det kan ta många år innan man bearbetat sorgen av någon närstående som dött, och det här är en sån sak som får ta sin tid. Det kan väcka alla möjliga känslor, och det är bra att låta känslorna rinna genom en istället för att ”kämpa emot”. Det låter ju som att du har flera fina minnen – och det är ju bra, det är bara en vacker sak att du kan tänka på dem och minnas din farmor.
Men så andra sidan av myntet är ångern, att du nu i efterhand tänker att du borde ha varit mera med henne när hon fanns i livet. Men det här går ingenting att göra åt nu, så försööök i mån av möjlighet att fokusera på de fina minnena som du faktiskt har istället! Och kanske du kan försöka se det här som en till del av alla de lärdomar som din farmor gett dig – både i livet och i döden – att ta vara på de människor man älskar och spendera tid med dem. För du har ju många kvar som du älskar, och som älskar dig!

Jag tror nog att din farmor också uppskattade den tid som ni var tillsammans, oavsett hur mycket eller lite det var. Kom ihåg också att hon antagligen träffade dig flera gånger än vad du kan minnas – för att du i den första delen av ditt liv var för liten för att minnas. Så hon hade antagligen flera minnen av dig än vad du kanske själv minns :)

Ifall du har någon som du kunde prata om dina minnen med så kan det hjälpa, exempelvis att prata om din farmor med din pappa eller någon annan som också kände henne. 

Kram, Kix