För mej är min situation väldigt svår att förklara och jag visste inte riktigt vilken kategori jag skulle sätta min fråga under. Men så här är det: Jag skulle till yrkes efter högstadiet, slapp in och allt, men mina föräldrar var inte alls nöjda med mitt val och jag kände mej nedtryckt och sedan blev det så att jag for till vanligt gymnasium istället. Då skulle jag ju ha det bra, ekonomiskt. Tanken med yrkes var att bo på internat och slippa undan min pappa, som inte går att beskriva med ord. Han tar helt enkelt ut sin ilska på famlijen, men jag är enda barnet (4 älder syskon) som bor hemma med mamma och honom nu. Jag blir bara nedtryckt av honom och tar emot allt skit. Han säger att jag är ful, dum i huvudet osv. Han säger sånt när mamma inte hör och hon förstår inte varför jag inte trivs med honom. I sommar kom det till den punkten att han kan börja slå. Jag har talat med mina syskon och de understöder att jag ska flytta. Men nu går jag i vanligt gymnasie och jag har redan märkt att jag inte alls trivs. Jag sa åt min mamma att jag vill flytta men insåg då varför hon vill att jag inte ska flytta, hon vill inte vara ensam med pappa. Hon sa det själv och jag får ångest över det. Det här tar ut sej på mina studier så jag vill flytta och inte ta pappas skit så jag letar efter en lägenhet nära skolcentrum. Men jag har märkt att det är aldeles hopplöst att hitta något. Det jag vill ha hjälp med är att någon svarar på vad jag ska göra med flytten, bostadsbidrag, hur går jag till väga? Hur ska jag hitta något ställe att bo på? Ska jag hoppa av skolan och jobba?Ska jag bo hemma och må helt otrloligt dåligt? Tacksam för snabbt svar
-olycklig
Hej vännen!
Förlåt, förlåt att du fått vänta på svar! Men vi hade svårt att få tag i en socialarbetare som kunde berätta exakt hur det funkar med sådant här i samhället. Men nu har vi talat med en socialarbetare och ska försöka förklara vad du kan göra.
För det första så är vi jätteledsna att du har det så där jobbigt med din pappa. Vännen, alla borde få känna sig trygga och avslappnade hemma och älskade och väl behandlade av sina föräldrar. Det har alla barn rätt till! Och INGEN får slå ett barn - eller sin fru. Alla föräldrar vet nog det här och vill säkert innerst inne att hela familjen ska må bra. Men emellanåt går det snett i familjer. Då kan det kännas som att när det en gång börjat halka neråt så går det käpprätt åt h*lvete och ingen i familjen verkar veta hur man ska få upp hela familjen uppför backen igen. Allt kanske känns hopplöst och omöjligt att hantera. Det är då man borde få hjälp utifrån. Ibland kan det vara nästan magiskt hur en utomstående vuxen kan hjälpa till att reda upp allt igen så att alla ska ha en chans att bli lyckliga.
Det svåra kan vara för familjemedlemmarna att våga ta kontakt med någon vuxen för att få hjälp. De vuxna kan vara rädda att tex få något straff eller att barnen ska tas ifrån dem. De kan vara rädda för att visa sig så behövande och söndriga, för att visa att de behöver hjälp - kan ta väldigt hårt på stoltheten. De kan vara oroliga för att någon ska få reda på hur illa de har det och för att skvallret ska börja gå. De kan försöka inbilla sig att det går över eller att det inte är så farligt i alla fall... Men alla har rätt till hjälp av kommunen. Det är tex därför socialarbetarna finns anställda av kommunen, inte bara för att betala utkomststöd till fattiga eller ordna skilsmässofamiljers vårdnadsuppdelning. Socialarbetarnas jobb är att först och främst reda ut vad som egentligen händer i en familj och se vilka lösningar som finns. Deras främsta uppgift är alltid att försöka reda ut problemen i familjen så att familjen börjar funka igen - inte att splittra familjen ännu mer. Ibland är det pengar som behövs, ibland terapi, socialarbetarna kan kalla in allt från familjeterapeuter till "experter" på att hitta nya studieplatser (btw i Vasa, Korsholm, Malax, Korsnäs och Vörå är det Resurscentret Föregångarna som kan göra sådant, söderut är det JobCenter och norrut After Eight).
Vi har massor med förslag på hur du kan göra nu. För något MÅSTE du ju göra, du kan inte gå omkring och må dåligt för det här! Vårt första förslag skulle vara att gå och tala med skolkuratorn. För det första för att få ut allt ur ditt hjärta - det är absolut inte meningen att du ska bära på allt det här tunga alldeles ensam. För det andra för att redan hon/han kan göra en hel del tillsammans med dig för att hitta lösningar åt dig. Hon kan också hjälpa dig att ta kontakt med någon av de som vi föreslår här nedanför:
Socialen i kommunen är nästan de som kan göra mest först. De kan ta en diskussion med din familj och börja reda ut problemen och se över möjligheterna. Det blir nog inte frågan om barnhem eller att socialen skulle betala en lägenhet för dig - skulle ni tycka att en egen lägenhet skulle kunna vara en lösning så är det dina föräldrar som ska stå för kostnaderna för dig eftersom de är försörjningspliktiga för dig tills du fyllt 18 år. Det är deras skyldighet att se till att du har bostad, mat, kläder osv. Studiestöd och bostadsbidrag kan du få från att du fyllt 17 år, då är det FPA som du ska ansöka från. Vi vet att det är svårt att hitta lägenhet i din kommun, men kanske är det inte heller det som är viktigast här? Roten till problemet är väl kanske att din pappa borde ändra sitt beteende? Något borde hända hemma hos er så att det ska bli lugnt och tryggt att bo hemma igen. Och för att detta något ska kunna hända så borde han få hjälp. Socialen kan hjälpa. Kolla din kommuns hemsida och ring någon av dem, svårare än så är det inte. Eller be skolkuratorn att ni ska göra det tillsammans. Händer något stort någon kväll/helg så kan du ringa direkt till Socialjouren för Österbotten, tel 06-325 2347. De kan hjälpa duygnet runt.
Ett annat ställe som kan hjälpa - främst dig - är Folkhälsans Tonårspoliklinik. Där finns psykologer och kuratorer och dit får unga från din kommun gå gratis och de kan göra massor för din familj. Framförallt ge er metoder för hur ni ska få allt att börja funka på ett hälsosamt och tryggt sätt hemma igen. Det är bara att ringa dit och boka tid. Vi från Decibel har varit till Tonårspoli och bekantat oss och kan varmt rekommendera de ljuvliga damerna där! Vill du så kan skolkuratorn ringa åt dig också.
När det gäller dina framtidsplaner, vad du vill bli när du blir stor och hur du ska bli det, alltså vilken skola du kan gå i, så kan Föregångarna hjälpa dig! Dit kan man gå om man är skoltrött, inte vet vad man ska studera, är utan studieplats, vill byta utbildning, är arbetslös... är allmänt vilse i livet alltså. Där har de handledare och ungdomslotsar som hjälper dig med allt du behöver i den vägen. De har även RAMP, där sådana som är på vippen att hoppa av skolan eller har problem kan slutföra studier hos dem istället för i skolan. Det är bara att traska in på Föregångarna - de finns i samma hus som Mäcken i stan, ingång från Handelsesplanadssidan - eller ringa dem, nummer hittar du på www.foregangarna.fi. För vännen, det är ingen lösning på problemet att hoppa av skolan och börja jobba. Inte bara för att det knappt finns några jobb, utan för att det kan påverka din egen framtid så negativt. Utbildning ÄR viktigt och grunden till resten av livet - men visst är det otroligt viktigt att trivas med det man studerar. Så snälla gå till Föregångarna hur som helst, de kan och kommer att hjälpa dig!
Hoppas att det här var till någon hjälp. Det kommer tuffa tider i livet - och i de flesta familjer också - och då är det enda smarta att söka hjälp, inte hoppas att man ska klara av allt själv. Du ska få en enormt stor guldstjärna av oss för att du började med att berätta för oss på Decibel!!! Snälla ta nästa lilla steg nu och ta kontakt med någon av de här som vi räknat upp här ovanför. Vi vet att det kan kännas skrämmande, men världen är full av snälla, gulliga människor som vill hjälpa dig, vännen! Du behöver bara berätta hur du mår. Om du vill kan du helt enkelt printa ut det du skrev åt oss och visa åt den du pratar med, då får de hela storyn direkt och kan börja hjälpa med detsamma.
Jääääääättestooor styrkekram åt dig, vännen, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar