
Socionom Julia svarar
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för din fråga! Ledsen att höra att din familj inte gett dig det stöd som du behövt och skulle ha förtjänat. Det är ändå fint tycker jag att du tänker på det här viset, att du skulle vilja och våga ta in nya trygga familjeliknande relationer i ditt liv, det tyder på att du trots din uppväxt ändå varit stark nog att förstå att det finns trygga vuxna där ute som vill ditt bästa. Man har ingen skyldighet att känna samhörighet med ens biologiska familj, man får välja själv vilka band man vill ha och välja själv vem man kallar familj och inte. Blod är inte alltid tjockare än vatten, för att använda det uttrycket.
Du kan tala med socialen om att du skulle vilja ha en fosterfamilj, så kan de berätta mera om läget i kommunen med den saken. Det finns också stödfamilj som alternativ! Det innebär att stödfamiljen skriver avtal med dina föräldrar (socialen kan medla så du slipper) om hur ofta du träffar stödfamiljen, exempelvis att du sover där 3 övernattningar i månaden. Avtalet upphör dock när man fyller 18, men om man fått en bra kontakt med sin stödfamilj så finns det ju inget som säger att man inte kunde fara och hälsa på nu som då ändå när det passar :)
Rekommenderar som sagt att du tar kontakt med socialen, oftast har kommunens socialvård en journummer som man kan ringa till på vardagar. Då man tar kontakt med socialen så görs först en bedömning av ens servicebehov. Då kan du berätta om din bakgrundshistoria och varför du vill ha stöd. Socialen ska alltid se till barnets bästa och söka en lösning tillsammans med barnet, så tveka inte att ta kontakt.
Lycka till!
Mvh, Julia (socionom), och Kix (ungdomsinformatör på Decibel)
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar