Hantera ilska

Hej Tora!

Hej!
Förstår att det här är en jobbigt och stressande, ingen bra situation alls och speciellt förstås med tanke på att ni har en baby hemma som behöver er, och ni behöver varandras stöd för att orka.
Att känna ilska är en normal reaktion då man t.ex. blir illa/orättvist behandlad eller blir utsatt för något elakt eller dumt. Ofta är vi mer benägna att känna ilska om vi är stressade. Alla blir arga ibland men dom flesta av oss har en inbyggd spärr som gör att man kan hejda sig. Istället löser man det på något annat sätt, man kanske pratar bort det, räknar till tio, andas lugnt och/eller går ifrån en stund och samlar sig. Fysisk träning kan vara bra (fysisk aktivitet kan ge utlopp för arga känslor). Dock det finns det de som har svårt att kontrollera sin ilska och som blir arga över minsta lilla motgång. Då funkar inte denna inre spärr och det blir svårt att stoppa ett utbrott. Du skriver att din sambo ofta pratar om hur han haft det hemma och då tänker jag att ifall han vuxit upp under otrygga förhållanden så kan det förstås vara en del av förklaringen till att han har problem med att styra/dämpa sin ilska nu som vuxen. Det ursäktar förstås inte dessa utbrott. Och han kan inte som vuxen skylla på det utan måste ta ansvar för sitt beteende.
Har man problem med okontrollerbar ilska så får det förstås konsekvenser i ens vardag. Relationen till andra och framförallt till den egna familjen blir lidande. Brusar man upp för ”minsta lilla” så blir det väldigt jobbigt för familjen. Den som är arg, får ofta dras med skuldkänslor och mår dåligt över hur man betett sig. Det kan leda till att man blir ensam och isolerad. Det kan vara så att andra blir rädd för en, precis som du skriver att du blir och så ska man inte behöva ha det i något förhållande. Jag undrar om du har någonstans du kan fara med babyn, där du kan känna dig trygg, då du blir rädd? Har du föräldrar/syskon i trakten?
Du frågar hur du kan hjälpa din sambo att hantera sin ilska. Mitt svar är att ansvaret i huvudsak ligger hos honom. Som vuxna så har vi ansvar för hur vi beter oss och reagerar och han kan inte förvänta sig att personer i hans omgivning skall anpassa sig för att inte göra honom arg. Han måste själv ta itu med detta för att få en förbättring, positivt är ju att han uttrycker att han vill förändras. Extra viktigt blir det i er situation med liten baby. Barn behöver få växa upp under trygga förhållanden och även om babyn ännu är helt liten så känner den av oro i sin omgivning. Reagerar din sambo med ilska och stress på hennes grundläggande naturliga behov så är det absolut inte bra för barnets utveckling.
Vad du kan göra för att hjälpa är att uppmuntra honom att söka hjälp för detta. Och, minst lika viktigt, så ska du själv söka hjälp, eftersom det är du och er baby som drabbas av detta och du behöver absolut få prata med någon om er situation.
Det finns metoder han kan prova (nämnda ovan) men jag tänker att eftersom han, som jag uppfattar det, haft problem med sitt humör länge och inte lyckats förbättra detta på egen hand, så är det hög tid att ta hjälp av en utomstående. Detta är nog inte så enkelt att komma tillrätta med på egen hand.
I första hand så råder jag dig att kontakta barnrådgivningen, personalen där är utbildade för att ge råd och stöd i frågor som rör samspelet/förhållandet i familjen. Så tycker jag också att ni ska boka en tid till Familjerådgivningen: http://www.pedersorenejdensforsamlingar.fi/information-kansli/familjeradgivningen (han kan fara ensam eller så kan ni gå tillsammans).
Bra stöd kan ni också få av familjearbetarna (ansvarige familjehandledare Susann Rintamäki) de brukar ordna grupper för nyblivna föräldrar och mammor.
Eller han kan vända sig till student/företagshälsovården eller mentalvårdsbyrån.

Hjälp finns, ta hand om dig!

Mvh, Camilla R-N