Hund som förstör förhållandet

Hej.

Jag hör att det är väldigt tungt just nu. Många saker som känns jobbiga, då man egentligen önskar att du bara skulle få koncentrera dig på att lära känna din bebis. Dels är det en stressande livssituation du är i, men det är antagligen helt omöjligt för nån som inte har upplevt det själv att förstå hur tungt det är med alla de hormonella omställningarna som sker i kroppen efter att man har fött barn. Nej - alla upplever det antagligen inte på samma sätt, men det ÄR en tung period för många. Det är klart att man helst skulle vara lycklig och njuta av sitt föräldraskap - men det är ju inte viljestyrt.

Det viktigaste för dig just nu, för att du skall orka, är att du får känna dig trygg och stabil. Vad som krävs för att det skall bli så vet du bättre själv. Men det jag utläser från det du skriver är att du dels är fysiskt trött p.g.a. för lite sömn, dels är du bekymrad över ekonomin. Sen är det problemen med hunden, och konflikterna med din sambo. Och helt enkelt otryggheten i att du inte riktigt vet hur han prioriterar. Du har helt enkelt för mycket just nu och om du skall orka så måste man börja reda upp det nånstans.

Finns det någon som du kan tala med? Det hjälper väldigt långt att få säga saker högt. Det betyder inte nödvändigtvis att någon annan skulle ha svar på ens frågor, men dels får man utlopp för sina tankar och dels bearbetar man saker lite medan man pratar och formulerar sig. Jag tycker att du skall be om en tid till psykolog eller psykiatrisk sjukskötare via rådgivningen. Rådgivningens uppgift är ju att ge stöd - så ge dem en möjlighet till det. Be om hjälp. Det är inte ett tecken på svaghet - utan snarare tvärtom.

Det låter också som att ni borde tala ut ordentligt med din sambo. Försök att tala i lugn och ro, och berätta för honom hur du upplever det och vad DU behöver just nu. Hela situationen med en ny bebis är ju ny för honom också, och det är ganska vanligt att nyblivna pappor känner sig lite utanför. Ni behöver båda två acceptera att den andra kan vara trött. Även om du själv inte upplever att hans jobb skulle vara tungt så är det ju hans jobb - inte ditt, och då behöver du tro på honom då han säger att han är trött då han kommer hem. På samma sätt som han måste tro på dig, och acceptera att du behöver hans stöd. Man kan inte alltid förstå exakt hur en annan person känner, men man kan komma väldigt långt bara genom att acceptera och lyssna på varandra.

Kanske det finns någon annan lösning för hur ni kan göra med hunden? T.ex. att den skulle kunna bo hos din mamma t.ex. på veckosluten ett tag framöver, eller att den tillfälligt kunde bo någon annanstans? Försök diskutera saken och se om ni kan komma fram till en kompromiss. Jag förstår att hunden är en familjemedlem och att den är viktig för er, men bebisen måste komma före hunden. Det är ert huvudansvar som föräldrar eftersom det var ni två som fattade beslutet om att bli föräldrar.

Kom ihåg att det inte alltid kommer att kännas så hopplöst som det gör just nu. Det blir lättare. Till en stor del tror jag att det är hormonerna i din kropp som gör att det känns så tungt, och de kommer att bli mer balanserade med tiden. Men just nu tror jag att du behöver hjälp, så tveka inte att be om det. Ta upp saken på rådgivningen eller ring direkt till hvc och boka en tid. Tala gärna med andra nära också, t.ex. dina vänner eller föräldrar. Många gånger tror kompisar och familjemedlemmar att en nybliven familj vill vara ifred för att lära känna varandra, så de kanske håller sig lite på avstånd för att de tror att det är det du behöver - medan det kanske egentligen är tvärtom.

Men viktigast skulle nog vara att ni talade med varandra du och din sambo. Det finns säkert sätt att lösa era konflikter, bara båda vill göra det.

Många kramar

Tessi