jag står inte ut

Hej K!

Vi förstår ditt bekymmer! Vi är – som vanligt – inga riktiga experter på sådant här, men vi ska försöka ge dig lite olika argument, synvinklar och tips. För faktiskt, fastän en av oss själv har en 4-åring hemma, så skulle samma mamma aldrig ha velat sköta barn själv som tonåring ;) Så vi fattar precis att det inte heller är ditt drömjobb, speciellt inte som du nu utnyttjas som barnvakt utan ersättning eller ens ett riktigt tack.

Det är flera saker som vi tycker – obs att det här är våra personliga åsikter - att är fel och tokigt med din situation just nu med den här lilltjejen. För det första så borde inte mamman till lillflickan släppa iväg sin dotter så där bara utan att veta var hon är eller med vem i långa stunder. Det är oansvarigt, tycker vi, eftersom även hur skyddat och tryggt ni än bor så kan saker hända åt lilltjejen. Hon är ännu för liten för att ha tillräckligt mycket förnuft för att klara sig själv och hon borde vara övervakad hela tiden – också eftersom 4-åringar faktiskt inte alltid lyder det man säger åt dem. Säkert vet både lilltjejens mormor och mamma om att andra människor tycker så här, men de tycker kanske det är lättare att släppa iväg lilltjejen och förlita sig på att grannarna nog tar hand om henne än att själva vakta dottern hela tiden. Och har det funkar ett par gånger att lilltjejen bara vandrar över till er och blir underhållen och övervakad hos er, så börjar de räkna med er och ids inte be er rakt ut att sköta deras barn (för då ”kan” ni inte säga nej). Säkert har antingen din mamma eller du sagt ”inga problem, hon får gärna komma hit, det är bara trevligt” eller något i din stilen och så tycker de att det är OK att dottern fortsätter komma till er. Nätt och behändigt och billigt för dem. Men att de inte ens kollar om hon faktiskt är med er och inte virrat iväg någonstans…. NÄ-Ä! Kanske tycker de inte att stället ni bor på är det minsta farligt för lilltjejen och att hon är stor nog att vara ensam. Vi tycker inte det, men det är som sagt vår åsikt. Den av oss som har egna barn skulle inte göra så. Men alla föräldrar tänker olika.

Precis som du säger så är det inte ert ansvar att ta hand om någon annans barn – framförallt inte ditt ansvar, eftersom du inte är vuxen. Och speciellt inte eftersom du inte ens blivit ombedd att göra det, tjejen bara stegar in hos er. Kanske har hennes mamma eller mormor föreslagit åt henne att hon ska göra det – men de har inte bett er rakt ut så att ni ens skulle ha en chans att säga nej, just nu har ni inte passligt. Åtminstone skulle det vara vanligt folkvett av lilltjejens mamma/mormor att nu ens fråga om ni kan ta hand om henne en stund! Vanlig artighet och hänsyn till andra människors privatliv! Hur goda familjebekanta ni än är, så har de ingen rätt att förvänta sig att ni ska ställa upp hursomhelst närsomhelst! Vi tippar som sagt på att det är lite lathet från deras sida, lite bekvämlighet att grannarna kan ta hand om flickan när det passar dem, som gör att de fortsätter så här. De utnyttjar er och de utnyttjar framförallt dig och det är verkligen inte snällt! Du ska inte vara någon obetald barnflicka närhelst det passar dem.

Så vad kan du göra? Det bästa skulle såklart vara att du pratar med din mamma om det här. Säg att det faktiskt är orättvist att du förväntas ställa upp när det passar alla andra. Oavsett om du bara låg på soffan eller är upptagen med dina egna planer, så har du rätt att bestämma när du ska göra vad – speciellt nu under sommarlovet. Det här är din semester, annars är du ju i skolan. Visst kan du se efter lilltjejen NÅGON GÅNG, men ingen har rätt att kräva att du ska göra det som nu. Det skulle vara en helt annan sak om du fick någon form av ersättning för att du ser efter henne, då skulle du kunna se det som ett jobb. Och då borde det vara sagt på förhand hur länge ”uppdraget” ska vara (tex är det frågan om en kvart eller hela eftermiddagen). Så att du får ha din fritid och ditt sommarlov. Om din mamma säger något i stil med att ”det ju bara är korta stunder, du har väl inget viktigare att göra just då, nog kan du ju vara snäll och ställa upp” odyl, så förklara det du förklarade åt oss, att du känner att du inte kan njuta och slappna av för du vet inte när granntjejen kommer sättandes och du förväntas passa henne. Att det inte känns något roligt att det är sommarlov och att du inte vill gå ut ifall lilltjejen är där för då måste du sköta henne. Det borde nog din mamma förstå.

Det skulle också vara en helt annan sak om det var din egen lillasyster, men nu känner du dig utnyttjad och snällheten i ditt hjärta börjar vara slutanvänd. Hur roligt det än kan vara att leka med lilltjejen någon gång så känner du dig nu frustrerad och utnyttjad och ledsen när du ser lilltjejen. Din mamma borde även kunna acceptera det när du säger att du egentligen inte tycker om småbarn! Man kan se det som att inte tycka om katter eller vara rädd för gamla gubbar eller inte veta vad man ska prata om med mammas väninnor. Inget ovanligt eller märkvärdigt och alla tycker olika och alla har rätt att tycka det de tycker. Det blir definitivt inte bättre av att någon då tycker man är löjlig eller egoistisk, man börjar inte tycka mer om katter för det. Din mamma borde även tänka på konsekvenserna, tex tänk om det skulle fortsätta så här hela sommaren tills du känner dig riktigt ledsen och pressad och ”släpper nerverna” och typ skriker åt lilltjejen.

Kanske skulle hon själv gärna leka med lilltjejen, men är alltid upptagen, så hon skickar dig istället? Nå, kanske du kan skala potatisen nästa gång och så går hon till lekstugan med lilltjejen istället. Då kanske hon dels inser hur mycket jobb det är att ”se efter henne en liten stund” och dels inser att det nog är lilltjejens mammas och mormors jobb att se efter sitt eget barn. Och säger din mamma att jamen lilltjejen tycker ju så mycket om dig och vill vara med dig, så måste du nog säga som det är, att du inte tycker om lilltjejen så mycket eftersom du alltid förväntas sköta henne. Det är ju inte snällt av någon att tvinga lilltjejen att vara med dig när du inte vill vara med henne. För tro oss, barn vet ABSOLUT när de inte är önskade eller omtyckta och när folk inte vill vara med dem. På sätt och vis är småbarn oerhört mycket mer lyhörda och uppmärksamma än vuxna tror och ser nog sådant det inte är meningen att de ska förstå. Samtidigt är de så mycket känsligare och tar skada av att känna sig oönskade och ogillade.

Vi tycker att du först ska berätta allt det här för din mamma och att din mamma sedan borde gå och tala med grannarna och berätta att du inte vill ”se efter” lilltjejen så mycket. Det är din mammas uppgift att se till att DU mår bra, oavsett om hon själv tycker att det här inte är något att må dåligt över, så det är nog hennes uppgift att prata med grannarna. Gör hon inte det, så måste du nog göra det själv. Säg vänligt, lugnt, sakligt och konkret som det är och förklara varför du inte hela tiden vill sköta deras barn. De borde ju verkligen inse då att de inte har gjort rätt. Kanske blir de lite fräsiga först, för så brukar folk reagera när de får dåligt samvete eller när man gör deras liv blir mer komplicerat. Men du kan ju göra det nästa gång lilltjejen kommer över till er och du förväntas leka med henne, då bara går du tillbaka med henne hem och säger som det är.

Lycka till, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny