jobbigt i famlijen

Hej!

Tack för ditt brev. Säkert jättebra för dig att ”skriva av dig”, såsom du själv skriver. Det verkar som att du just nu är i ett slags vägskäl i ditt liv och det är många stora förändringar på gång. Dessutom skriver du att du varit med om en hel del i livet redan (t.ex. du skriver att mamma dricker och pappa har ny familj), så allt detta påverkar såklart ditt mående just nu.
Det är ofta så att man är lite rädd för förändringar och det ovissa känns skrämmande och man vet inte hur allt kommer att bli i framtiden. Men, du kan trösta dig med att det mesta faktiskt brukar ordna sig ganska bra! Ofta är det så att man oroar sig jättemycket före en ny grej eller före något skall ske, och sen när man väl gjort grejen eller vad det nu är, så känner man efteråt att ”det var ju inte så farligt!” och man kanske till och med kan känna stolthet över att man vågade ta steget och prova på något nytt.
Det låter jättefint att höra att du har en regelbunden kontakt till din hälsovårdare. Du behöver säkert ett bollplank för alla dina tankar och ett stöd när du nu är i det skedet att du kommer att bli mera självständig och flytta hemifrån och allt det där. Ifall du upplever att du behöver mera stöd, så går det ju också bra att ta kontakt med en psykolog i din närhet. Det kan ju hända att du också har behov av att tala om saker som hänt dig tidigare i livet, samt om eventuella rädslor inför framtiden.
Bra att du verkar medveten om dina ätstörningar också – fortsätt att ha kontakt till hälsovården och ta några steg i taget, låt inte rädslorna ta över, utan försök våga tro på dig själv och på din förmåga att klara av allt detta, för det gör du säkert! J
Det är faktiskt okej att känna oro och nervositet inför en massa nya saker och nya ansvar, men många gånger kan man också sen känna att det är ganska roligt att få flytta till ett eget nytt hem, där man själv får inreda och bestämma själv hur man vill ha det! Och att det inte är svårt sist och slutligen att bo själv, fast man ibland känner sig både liten och stor samtidigt, men det är också helt naturligt att känna så.
Kom ihåg att det ibland känns som allra värst FÖRE man skall göra nya grejer, sen efteråt kanske man inte ens kommer ihåg hur mycket man spände sig och oroade sig. Ibland är det också faktiskt så att man får en bättre relation till sina föräldrar när man flyttat hemifrån, det kanske låter konstigt, men är inte alls ovanligt. Dels kanske man får lite perspektiv på saker och ting och ibland kan man också diskutera på ett mera vuxet sätt med varann efter att man flyttat bort – hoppas det även kunde bli så för dig.
Skriv gärna fler gånger om du har lust och sök upp fler vuxna att diskutera med om du känner behov av att prata mera! Massor med lycka till!

Hälsar, experterna