Livrädd att min mormor och morfar nångång dör

Hej på dig, verkligt fint att du skrev hit om din oro och hur du känner.

Försök att fundera på allt det fina du har haft och ännu har med dem. Det är ju ett obevekligt faktum att alla kommer att dö någon dag och det blir ju klart mer påtagligt då det handlar om äldre människor. Det pratas alltför lite om döden och den verkar så skrämmande och total när det inte är något som kommer upp annars i vardagen. Om du bara kan känna tacksamhet för att du har sådana relationer som är sådär viktiga för dig, och som på många vis blivit en del av vem du är. Du kommer att föra dem vidare inom dig själv, i och med det de lärt dig, det de fått dig att känna och tänka och så vidare.

Det är också okej att du känner dig rädd, ledsen och orolig för den dag det kommer. Men du behöver inte ta ut det ännu, själva sorgen alltså. Det viktiga nu är att du njuter av och uppskattar den tid ni har tillsammans, berätta för dem det du känner och tänker och låt dem berätta sina livshistorier nu då ni har tid tillsammans. Gör de saker med dem som du skulle vilja, så du inte behöver ångra vad du inte sagt och gjort då de ännu fanns med dig helt fysiskt. Deras högsta önskan är ju, då ni verkar ha en så nära relation, att du ska leva ditt liv fullt ut och njuta av den tid du har på Jorden. Deras bortgång är troligen för dem helt okej, då de levt långa och meningsfulla liv och de vet att ni andra lever vidare, sörjer och tänker på dem ibland (eller ofta), men sen förstår att uppskatta den tid som finns kvar i just det egna livet. 

Jag känner till så lite om dig, att det är svårt att veta hur du förhåller dig till allt, men också tro på att det finns något efter döden underlättar känslan av att förlora personerna helt. Det är också viktigt att du pratar med andra om det du känner, att du gråter ut, att du känner din sorg. Fast det känns omöjligt så kommer du att klara det. Och för att låta lite klyschig så kommer de att leva vidare i dig och du kommer känna stor tacksamhet över att ha fått ha dem i ditt liv.

Sen kan det vara bra att tänka ut olika sätt som du bäst hanterar stora känslor på, om det sen är att prata, skriva, måla eller något annat som gör att det känns att du kan bearbeta känslorna och uttrycka dig på. Så när sorgen kommer vet du lite vad du kan vända dig till, eller till vem som kan stöda dig. Du ska veta att du ändå aldrig blir ensam, och försök hitta styrka i dig själv och den du är.

Önskar dig allt väl och hoppas du också hittar glädje och lycka i var du är och vad du har nu.

 Psykolog Helena