Jag fick barn som väldigt ung, jag var bara 13 år gammal när jag blev gravid och var 14 år när min tjej kom till världen.
Detta kanske inte är rätt forum att fråga i men jag vill vara så anonym som möjligt och jag har ansett att tar man upp detta i mammagrupper på tex Facebook blir man lätt smutskastad som mamma och får inte riktigt bra svar heller. Jag skriver också från Sverige, eftersom att vi har flyttat hit från Finland för ett tag sen.
Min dotter är 12 år och ska börja 8an efter sommaren, hon är väldigt nervös och spänd inför detta, men min oro väcks när jag ser hur mycket hon förändrats bara senaste året.
Hon ser väldigt mycket äldre ut än vad hon är egentligen pga hon sminkar sig extremt mycket varje dag, använder kläder som inte riktigt är ok för hennes ålder, och hon har helt och hållet sluta lyssna på mig och säger fulare saker till mig för varje dag som går. Jag vet att hon har sex och så fort jag ens försöker prata med henne om riskerna med oskyddat sex blir det värsta utbrottet direkt. Jag har noll koll om hon skyddar sig eller inte, jag har köpt kondomer till henne och försöker allt jag kan för att se till att hon är trygg, men ändå känner jag mig så hjälplös. Hennes "pojkvän" brukar vara hemma hos oss flera gånger i veckan och sover över då också, fasten jag sagt kvällen innan att jag inte vill att dom ska ses idag. Jag ser hur kära dom är och att han gör henne lycklig, men jag skulle bara vilja ha henne hemma några kvällar i veckan utan att någon annan är hemma hos oss. Jag når inte henne hur jag än försöker och det brister mammahjärtat nåt så otroligt.
Hon gör inga skoluppgifter alls, vill inte umgås med resten av familjen, hon är ute till sent på natten på helgerna hos sin bästa vän och stänger av sin mobiltelefon när vi försöker ringa henne.
Jag och hennes pappa har aldrig varit tillsammans och han har aldrig heller haft kontakt med nån av oss efter hon föddes, hon har bara träffat honom för många år sen när hon fortfarande var liten, och eftersom att han bor kvar i Finland stöter vi aldrig på honom nånstans. Jag har nu träffat en ny partner för cirka 4 år sen som är lika förtvivlad som jag över detta. Han gör allt för henne verkligen, skjutsar henne till skolan varje morgon, hjälper till när hon vill, för över pengar när hon behöver, och älskar henne som om det vore hans egna barn. Med denna partner är jag också gravid med mitt andra barn med, en liten flicka som kommer i november. Pga hennes attityd mot oss har han nu börjat fundera på att vi ska gå skilda vägar, vilket krossar mitt hjärta. Förstår honom såklart, inte lätt att bara ge till någon sådär mycket och inte alls få ens ett tack tillbaka. Han friade till mig förra året och vårat bröllop skulle vara planerat nu i höst, men det ser inte ljust ut just nu och ser redan mardrömmen framför mig att behöva stå ut med henne helt på egen hand och också att behöva ha varannan vecka med vårat nya barn.
Jag har försökt prata med henne om det här att chansen finns att vi inte alla kommer bo tillsammans mer, men hon bara börjar skrika åt mig och vägrar lyssna klart på vad jag har och säga. Min partner har också försökt förklara för henne med lite skarpare ton att han inte tolererar detta beteende mer och att han kommer sluta föra över månadspeng till henne, men som svar till det fick vi att hon kallade oss för monster.
Tar emot alla svar som finns.
Tack. Anonym.
Väestöliitto svarar
Hej!
Tack för din fråga. Du skriver att du är orolig för din dotter och berättar om en rad olika utmaningar ni upplever i er familj. Vi på Väestöliitto för unga jobbar främst i frågor kring sexualitet men kan försöka erbjuda flera perspektiv att begrunda.
Det låter som din dotter kommit in i puberteten och ungdomsåren och allt som medföljer denna utvecklingsfas. För många unga kan det vara svårt att prata om sexualitet och preventivmedel tillsammans med sina föräldrar. Ofta kan de unga lyssna och ta till sig, även fast det inte verkar så.
12 år är generellt sett ganska ungt att redan vara sexuellt aktiv men det är klart att alla utvecklas i olika takt och den finns ingen åldersgräns på sex, förutom skyddsåldern. Med tanke på hennes ålder vore det viktigt att få till en seriös diskussion kring sex och preventivmedel. Finns det någon annan trygg vuxen i hennes liv du tror hon kunde tänka sig prata med om sex? Ett alternativ är också att boka en tid till en ungdomsmottagning, kurator eller annan hälsovårdstjänst. Ibland kan det vara lättare att prata om känsliga ämnen med någon utomstående.
Du berättar också att hon har en pojkvän och att han brukar sova över hos er. Vad tror du om att ta kontakt med pojkvännens föräldrar? Kunde det vara något att göra en gemensam insats i att försöka prata med dem om säkert sex och preventivmedel? Vad säger hans föräldrar till exempel om övernattningarna?
Du skriver att hon får utbrott, att hon skriker och att du inte når fram till henne. Det låter som en frustrerande situation och vi kan föreställa oss att det kan kännas tungt. Ingen är ensam stark och det är helt okej, och även ibland helt nödvändigt, att söka hjälp och stöd. Eftersom vi som svarar är i Finland har vi sämre koll på stödtjänster i Sverige, men finns det till exempel någon familjerådgivning eller annan socialtjänst ni kunde vända er till?
Baserat på vad du skriver låter det som att det vore viktigt att alla i er familj får bli hörda, såväl din partner, som du som också din dotter. Ifall din dotter inte är med på tonerna, kan du till exempel börja med att själv uppsöka hjälp och stöd. Det är viktigt att också du får hjälp och stöd i ditt föräldraskap och för att orka.
Ibland är det allra svåraste steget det första, att faktiskt söka stöd och hjälp. Det må hända att din dotter inte är så pigg på den idén, men det är också fråga om ditt liv och att du ska orka. Det är också förälderns uppgift att måna om sina barn, och att söka hjälp och stöd är precis just det, att ta hand om sina barn. Vad fint att du redan egentligen tagit ett steg i denna riktning genom att skicka den här frågan.
Vi skickar dig styrkekramar i vad som låter som en utmanande situation och hoppas du har någon nytta av vårt svar.
Väestöliitto för unga,
Outi & Nea.
2 Kommentarer
Yasmine Bodbacka 13/07/2024 11:22am (10 månader sen)
Hej!
Jag vill med detta meddelande försöka finna en liten ro i dig. Jag har sedan jag varit 10 år gammal bråkat med mina föräldrar så mycket att man trott att vårt hus snart skulle braka men vår lösning var att ta bort dörren från sovrummet på mitt rum samt att jag flyttade ut efter en tid. Vi tog bort min dörr vid kanske 14-15 års åldern så jag bodde utan dörren i cirka 2-3 år. Detta gjorde så jag inte kunde hålla på med olika konstiga grejer på mitt rum samt att jag började känna mig mer involverad i familjen fast jag ändå höll mig till rummet. En annan grej var att ta mobiltelefonen vilket funkade vissa gånger, medans det bara blev värre de första minuterna andra gånger. Jag vill inte verka orespektfull på något sätt med detta meddelande eller liknande vilket jag hoppas du förstår!
Jag bor nu just med min sambo och jag förstår hur du känner dig som ung mamma eftersom min mamma var 20 då hon fick mig. Jag vill att du ska veta att ifall du vill diskutera detta ämne mera med mig som upplevt samma saker fast ur barnets perspektiv så hör gärna av dig på instagram eller facebook (Yasmine Bodbacka) profilbilden är jag när jag ligger på gräsmattan med en filt och vattenflaska :)
Hoppas att höra av dig och att denna text hjälper lite eller att jag kan hjälpa via andra medier.
Hanna 13/08/2024 1:58am (8 månader sen)
Hej, jag vill tillägga en grej för övre kommentaren. Jag tycker inte det är konstigt att hon kallar er monster om hon inte får månadspeng. Det skulle bli värre uppror om ni även tog bort dörren och telefonen. Alla, speciellt tonåringar behöver och har rätt till ett privatliv! Telefonen är viktig för att hålla kontakt med vänner även om det finns många negativa sidor med some, så det är svårt det där men ni kommer knappast bättre överens om ni börjar ta saker från henne. Just saying. Ha tålamod hörni! Hon kanske växer ifrån detta, tonåren är en tuff utvecklingsfas och därför är det viktigt att ni ändå visar att ni är där och inte stöter ut henne trots henner revolter och utbrott.
Jag håller med om svaret du fick att ni kan söka hjälp. Det är mycket möjligt att din dotter har några problem hon behöver hjälp med och kan behöva extra stöd just nu. Ta tag i det verkligen! Och förklara för din sambo att du behöver honom! Lita på dig själv och din dotter att det kan bli bättre! Det måste också vara svårt för henne att höra att ni kanske ska göra slut. Och hon kanske redan anar att det beror på henne :(
MEN tänk inte på vad du inte direkt kan kontrollera, ex hennes känslor, utan vad du kan göra, som att söka hjälp och stöd. Du klarar det här! Lycka till :-)
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar