Till att börja med så försökte jag ju vara snäll och tänkte att hon tycker väl att jag har varit jobbig. Men jag tror inte det är det som är saken för fast jag har hjälpt till hemma så kan hon vara arg.
Det är aldrig så att hon skulle slå mig eller något liknande men hon är alltid arg och förväntar sig att jag ska göra allt osv. Den senaste tiden så har jag börjat vägra att göra saker ibland bara för att det är ingen skillnad om jag gör dem eller inte hon har oftast samma arga ton i rösten ändå när hon vill att jag ska göra något.
Så ja vad ska jag göra, kan man typ flytta ut, fast jag har inte direkt råd med det häller... Trött tjej

Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack så mycket för din fråga. Jag kan förstå att situationen du upplever känns tung för dig, man är ju trots allt hemma ganska mycket speciellt i ”dessa tider”, och ens föräldrar är ju överlag viktiga personer för en.
Jag tycker personligen det låter som att din mamma kanske själv är rätt trött och/eller stressad just nu, och det kommer ut i form av irritation. Den slutsatsen drar jag utifrån att det låter som att ni har haft en bättre relation förut, och nu har det ”vips” bara blivit så här. Vet du nåt om hur hennes jobb har påverkats av pandemin? Kan det där finnas stressiga moment som tröttar ut henne så att hon överlag blir kortare i tonen? Jag tror inte hon menar att ta ut sitt eget mående på dig, men det låter lite som att det är något sånt som händer eftersom du säger att du själv inte har ändrat nämnvärt i beteende på nåt negativt sätt utan försökt vara snäll. Men om det är så att hon gör det, så tror jag som sagt inte att det är medvetet från hennes sida.
(Jag kan förstås ändå inte säga vad det beror på eftersom jag inte träffat din mamma, det här är mest en teori på vad det KAN vara)
Jag tror ärligt talat att det vore bäst om du talade direkt till din mamma om det här. Jag tror nämligen att hon nog vill veta om hon beter sig på ett sätt så att du börjar må dåligt av det. För det kan faktiskt vara att hon varit så upp i egna tankar om eget liv att hon inte lagt märke till det själv. Men här är det också viktigt HUR man pratar om den saken. Det kan vara ett svårt och ömt ämne att ta upp, så det är bäst att göra det lugnt och sakligt. Helst inte när din mamma är arg, utan någon gång när hon verkar vara lugnare. Då kan hon ta till sig det bättre. Det är också bra om man säger saker på ett mjukt sätt där man betonar känslor och sin egen upplevelse av vad som händer, och uttrycker sig av omtanke. Här är ett exempel:
”Jag upplever att du är ofta irriterad nu för tiden, jag är orolig över hur du mår för jag tycker inte att du har varit så här förr. Jag upplever just nu att hur jag än gör så är det inte bra nog, och det gör mig ledsen för att jag inte förstår vad det är som händer. Jag önskar att du och jag kunde prata mera med varandra men jag vågar inte för jag är rädd för att du ska bli arg”.
Du kan förstås byta ut orden så de passar bättre för hur just DU känner :)
Ifall det känns besvärligt att ta upp det irl så kan du också exempelvis skriva ett brev och ge det. Då får du sagt allt du vill utan att bli avbruten. Faktum är att även om du sen inte ger brevet så kan det ändå vara bra att skriva ett innan man tar en diskussion, bara för att liksom få öva på vad det är man vill säga.
Lycka till!
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar