Min egentliga fråga är vad man ska göra? Då jag googlat som jag gjort väldigt mycket de senaste åren, har jag läst att barnen till en narcissist blir illa behandlade, och kan även själva bli likadana som narcissisten. Ska man berätta för barnen varför deras mamma är som hon är? Eller ska man bara vänta tills de blir äldre och är mentalt skadade från deras mamma? Jag blir så jävla ledsen då man läser att narcissister inte ens själva älskar sina barn. Vad ska vi göra?
Nalle puh

Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för att du skrev in, ursäkta att du har fått vänta mera än fem arbetsdagar på svar.
Jag kan riktigt bra förstå utgående från det du beskriver att situationen bekymrar dig, och jag tycker det är fint att du bryr dig så mycket om dina bonussyskon!
Det går inte att med säkerhet säga om deras mamma är en narcissist eller något annat om man inte är en psykiatriker, men jag förstår varför du ogillar henne.
Jag tror inte du kan göra hemskt mycket angående denna kvinna och hur hon är (såvida hon inte på nåt vis direkt utsätter barnen för fara/vanvård, i vilket fall man ska göra en orosanmälan till socialen), men det som du däremot KAN göra så är att finnas där för dina bonussyskon och ge dem utrymme att få berätta hur de känner kring sitt andra hem, och sånt som händer i det. Du skriver att du är rädd att de ska bli likadana som sin mamma eller bli väldigt skadade av henne, men då kan det vara lugnande för dig att veta att ifall ett barn har andra trygga individer i sitt liv att ta mall av så är detta en stark skyddsfaktor. Och det låter ju som att de har en väldigt bra plats i sitt andra hem, hos dig, din mamma, din bror, och deras pappa!
Jag skulle personligen inte råda dig till att prata om narcissism med barnen eftersom man inte kan vara säker på att det är det, men du kan lyssna på dem och bekräfta de känslor barnen har, så att de förstår att de har rätt att känna och tycka som de gör fast det handlar om deras egna mamma.
Jag tycker också det skulle vara jättebra om du berättade om dina farhågor till någon vuxen som du litar på, exempelvis din mamma, och säga att du är oroad. Det här är lite för mycket för att man ska fundera på det ensam i din ålder, för du är själv i så nära ålder med exempelvis din bonusbror.
Hoppas att saker löser sig på bästa vis! Det är fint att du bryr dig så. Kom dock ihåg att också ta hand om dig själv, så att DU också mår bra!
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar