I min familj bråkar vi mycket och jag har blivit utkastad flera gånger, men senaste gången vi bråkade blev det värre. Vi ropade till varandra väldigt fula saker men när jag svor ropade min mamma att jag skulle ut. Men jag ville inte så jag sprang upp på mitt rum, men jag har bara ett draperi till mitt rum. Så min pappa kom efter mig och slog mig i ansiktet. När jag gick ner så ropade min mamma mer mid mig och sade att jag skulle sluta tycka synd om mig själv. Men vad hon inte vet är att jag tycker inte ens om mig själv, rättare sagt hatar mig själv. Jag har inget självförtroende och inga riktiga vänner, för alla har lämnat mig. Så min mamma kastade ut mig med en väska med lite kläder, min laptop och lite pengar. Jag vill inte att det här skall fortsätta. Så har bott vid min pojkvän i 2 veckor nu. Var kan jag få hjälp? Hur ska jag säga till dem att inte slå mig? Att varenda gång de nämner att jag tycker synd om mig själv börjar jag hata mig själv ännu mer. Hur kan jag ändra på det?
Hjälp!
Hej vännen!
Men söta gullavännen!!! Inte har någon rätt att skrika åt dig, slå dig och kasta ut dig!!! Ingen och av ingen orsak alls!!! Enormt stor och varm kram åt dig nu!!!
Vi ska skicka din fråga till Pia & Jenny, som är skolpsykolog och skolkurator, så att de kan hjälpa dig djupare och mera. Vi hoppas att de läser sina mejler och svarar så snart de bara kan. Men här kommer i alla fall en första hjälp av oss:
Ring till socialen i din kommun! Det är de som absolut allra bäst kan hjälpa dig nu, både med praktiska saker som pengar och på längre sikt med att reda upp alla problem i din familj. Vi vet att många unga är rädda för Sossen, men deras jobb är att göra DITT liv så bra de bara kan. De är på din sida!
Vi kan inte här ge dig telefonnummer eller rätt webbsida med telefonnumret på, för då kan folk som läser det här förstå i vilken kommun du bor. Jag ser att de i din kommun har telefontid JUST NU, så gå snabbt på kommunens hemsidor -> familje- och socialservice -> socialförvaltning -> kontaktuppgifter. Jag skriver mera åt dig nu, men postar det här åt dig så att du kan se det på Decibel. Ring dem NU!!!!
Forsättning:
Om du inte fick tag på dem, så ring Socialjouren i Österbotten vilken tid på dygnet som helst. Deras telefonnummer är 06-325 2347. Det spelar ingen roll vilken kommun du bor i, du får hjälp av dem först och sedan hjälper kommunens socialarbetare dig. Vännen, det är deras jobb att hjälpa dig, och alla barn i kommunen, så låt dem göra det! De har alla metoder och erfarenheten och de rätta kontakterna och påtryckningsmedlen - men de frågar dig alltid först och berättar precis vad de kommer att göra och varför. Lita på dem!
Alla vuxna människor måste faktiskt hjälpa dig, det är allas vårt ansvar att inget barn far illa! Så om det finns någon annan vuxen runt dig, så snälla berätta för den personen. Var inte rädd, de kanske blir lite chockade först över att du far illa, men det är deras ansvar (det står så i Finlands lag) att ta hand om dig också och se till att du får mera hjälp. Så hur är det med favoritläraren eller skolkuratorn? En ungdomsledare du känner, antingen i kommunen eller församlingen? Någon moster eller farmor eller annan släkting? Och kanske du kan ta med din pojkvän? Så att han kan stöda dig och krama dig? Hur är det med hans föräldrar, kan de hjälpa dig?
Du ska inte behöva gå igenom allt det här ensam! Det ska ingen behöva men allra minst en så ung tjej som du! Du har all rätt i världen till hjälp, du måste bara berätta för någon så att de får veta att du behöver hjälp, så att de kan hjälpa dig! Bär inte allt det här alldeles ensam, vännen, det finns massor med människor som skulle vilja hjälpa dig! Och som KAN hjälpa dig! så vännen, ring socialen nu!
Enormt varm och stor och tröstande kram!
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Hej!
Ditt brev väcker två starka känslor hos mej. Först blir jag så ledsen för din skull! Det känns hårt att du blivit behandlad på dethär sättet av din familj. Sen blir jag också lättad och glad över att du vänder dej till decibel och inte bara lämnar allt inuti dej. Det är starkt och bra gjort!
Jag känner inte till vilka saker ni i din familj bråkar om och vad det är som leder till att ni ropar och skriker till varandra. Men, oberoende av det, så är det inte rätt av dina föräldrar att behandla dej på det här sättet. Du är ännu ett barn och fastän de blir arga över vad du säger/gör/hur du beter dej, så är det inte ett sätt att lösa situationen genom att ta till våld eller sätta ut dej.
Det verkar på ditt brev att ni inte pratar med varandra så bra. Du har kanske inte berättat åt dina föräldrar hur du känner dej och hur du egentligen mår? Du kanske inte har velat berätta/inte kunnat- eller- de kanske inte har lyssnat när du försökt.. Hursomhelst så vill jag uppmuntra dej att ta kontakt till kuratorn eller hälsovårdaren på din skola eller nån annan vuxen som du känner förtroende för. Det finns stöd och hjälp att få men det kan vara svårt att lösa dessa problem utan att blanda in nån utomstående. Det finns många människor som jobbar hela tiden med olika problem i familjer så tveka inte att söka upp nån att prata med!
Enligt barnskyddslagen så är socialarbetaren i din kommun skyldig att hjälpa barn och unga som har det jobbigt och jag är säker på att du och din familj kan få hjälp bara du vågar diskutera saken med någon. Framförallt så är det inte ditt fel att situationen ser ut såhär och du och din familj är värda en bättre framtid.
En stor, varm och uppmuntrande kram till dej!
Pia
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar