Sorg och ledsenhet finns det massor av i mitt liv, och skit mår jag också på grund av allt som händer här i livet, vet inte änns om ja kommer att klara mig ut ur gymnasiet då jag inte har intresse för skolan och ingen ork med det heller. Situationen hemma tar alla mina krafter, då det är jag som är och handlar, städar, värmer huset, klipper gräset, skottar snön, sköter om djuren, lagar mat (om jag nu lagar mat, oftast ingen mat alls om dagarna så), betalar räkningarna och som kanske anat så är det jag som köper ölet hem åt min mamma, som jag på riktigt inte vill... Fan vad jag skulle vara lycklig om jag bara skulle slippa allt detta.
Socialen, ja vad skall jag säga om det... Vill inte riktigt ha något att göra med dem något mera. har haft tillräckligt att göra med dem under de senaste 11 åren...
Och ja, alla mina sommararbetspengarna går åt mamma, då hon inte har tillräckligt med pengar för att vi skall klara av att bo här var vi nu bor.
Och jag som trodde det skulle lätta då jag fyllde 18 år, men nej, det blev bara värre.
Svar till alkoholism i familjen
Tack för att du skrev. Jag blev glad över att höra att du går och pratar regelbundet med skolkuratorn och skolhälsovårdaren. Kanske det har hjälpt dej att orka. Nu tycker jag ändå att du måste be om att få mera konkret hjälp för din situation kommer knappast att förändras om du fortsätter på det sätt du gjort hittills. Ätstörningarna, blandbruket och ev. droger är bara en reaktion från din sida för att du har det för jobbigt därhemma. De kommer aldrig att ta bort själva problemet utan gör ditt liv bara värre.
Så sätt dej ner med din kurator och berätta det som du har berättat här i de här frågorna. Ta fast med det du skrivit och försök förklara hur ditt liv ser ut. Lista tillsammans upp saker som du kan förändra för att må bättre, och ja, berätta för all del om drogerna .
Skulle du kanske kunna bo hos din pappa en tid? Är han medveten om hur du har det och kan du prata med honom om det? Finns det någon annan du kan vända dej till/ bo med? Någon släkting eller?
Nu är det så att din mamma är en vuxen kvinna men hon har också en sjukdom som kallas alkoholism. Hon kan bli bättre men enbart om hon själv vill det. Vad har hon för orsak att bli bättre? Om du gör allt där hemma och till och med förser henne med öl så har hon ju inget att kämpa för. Vad händer om du slutar köpa öl till henne? Vad händer om du skulle ta emot hjälp från socialen och få en möjlighet att flytta ifrån henne? Vad händer med din mamma och vad händer med dej? Skulle du klara av det? Tänk igenom dehär frågorna och försök svara så ärligt du kan.
Kom ihåg att vi alla har ett val när det gäller våra liv. Det kan kännas tröstlöst och svårt under långa perioder och vi behöver ofta hjälp av andra för att se en annan väg vi kan gå. Men det finns ett val. Jag vet att det finns många känslor och tankar som gör att du tvekar och drar ut på tiden så att du inte skall behöva göra stora förändringar. Du har säkert hoppats länge att det ska bli bättre - och visst kan det bli det bli bättre utan att förändra nåt, men hur mycket illamående skall du ännu gå igenom förrän det händer? Jag hoppas verkligen att du tar tag i ditt liv nu, att du orkar kämpa och tro att du har rätt att vara lycklig!
Kram och lycka till! Kirsi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar