Vill verkligen flytt!

Hej flickon som it orkar na mejr!

Vojdå vännen! Hoppas det känns bättre idag! För visst brukar orken man har att stå emot gnäll och utskällningar ha sina bättre och sämre dagar. Men såklart sliter det på humöret och energin i längden om varje dag är lika jobbig.

Nu är det ju så här att en tjej i din ålder inte har så bra möjligheter att flytta bort. Att skaffa en egen lägenhet, rum i boxbostad eller liknande är inte bara svårt - då konkurrensen i den här nejden om dem är så hård - utan det är framförallt ekonomiskt svårt. Det är inte bara garantihyror och elräkningar som ska betalas i början utan sådant som diskmedel och vessapapper blir stora summor tillsammans. Skulle dina föräldrar betala för en lägenhet? För något bostadsstöd från FPA kan du tyvärr inte få förrän du fyllt 17 och fastän du skulle gå till Socialen, så skulle de nog först och främst försöka reda ut problemen hemma så att du skulle kunna bo kvar hemma. För det är nu en gång så att det är dina föräldrars ansvar att se till att du har tak över huvudet, mat på bordet osv tills du blir myndig.

Att flytta hemifrån när man är så pass ung som du är nog tyvärr inte heller så lätt - det kanske bara skulle bli att byta ut en form av problem mot en annan, svårare form av problem. Att bo ensam är nog ingen större dans på rosor, hur skönt det än verkar när man inte trivs hemma för tillfället. Så kanske du kunde hitta någon form av "andningspaus" istället, typ sova hos kompisar någon natt eller fara på något läger i sommar eller liknande? Det löser ingenting, men kan ge lite mera ork att ta itu med problemen.

För det är klart att det bästa skulle vara om ni började komma överens bättre hemma. Att dina föräldrar anklagar dig för saker du inte gjort är väldigt jobbigt, det förstår vi. Men lyssnar de? Förklarar du hur det är på riktigt för dem? Eller börjar alla bara skrika och anklaga med en gång? Kan det kanske vara så att ni allihopa kommit in i ett negativt beteendemönster med varandra, så att ni alltid tror det värsta om varandra, aldrig riktigt litar på varandra, alltid är sura genast den andra öppnar munnen...? Det är supervanligt att tonårsfamiljer kommer in i sådana här onda cirklar, då alla är på dåligt humör och kanske till och med låter egna ilskor, trötthet eller irritation gå ut över varandra.

Ibland kan det löna sig att försöka sätta sig ner i lugn och ro och diskutera med varandra. Inte just när man är arg, utan kanske en kväll då allt är relativt lugnt och ingen är väldigt upprörd just då. Då kanske man kan diskutera det här utan att känslorna lägger krokben för allt man vill ha sagt. Försök att förklara hur du mår och hur du känner dig. Du kanske inte behöver förklara varendaste orsak till gräl ni haft den senaste tiden, du behöver inte försvara dig eller anklaga dem, utan koncentrera dig mer på att förklara hur du mår. Försök att få dem att förstå - och det kan de bara göra om du talar lugnt och sansat med dem, inte om du skriker och inte om de skriker. Poängen är att försöka se allt ur varandras synvinkel. Varje förälder vill nog innerst inne att barnen ska vara lyckliga, glada och nöjda, men de kanske glömmer bort det emellanåt mitt i vardagsstressen och -tröttheten, eller helt enkelt inte vet hur de ska kunna göra sitt barn lyckligt och tryggt igen. Så klart att varje föräldern nog VILL sluta bråka med sina barn - de bara kanske inte vet HUR de ska agera på ett annat och bättre sätt. Just att diskutera tillsammans vad ni kan göra istället för att skälla ut varandra brukar ge mycket!

Det existerar inga superföräldrar, men vissa kan ha lite svårt att erkänna att de inte gör ett perfekt jobb hela tiden. Vissa kan ha svårt att be om hjälp när de känner sig lite rådlösa och maktlösa. Klart att det finns hjälp att få, både ur självhjälpsböcker om hur tonåringar brukar funka (finns nog på varendaste bibliotek) och genom kommunens Familjerådgivning. Kanske du kunde föreslå ett telefonsamtal till familjerådgivningen om du känner att din familj behöver hjälp med att hitta bättre kommunikationsmönster, som det så fint heter? Du kan också ringa själv om du vill. Familjerådgivningens jobb är just att få familjer att börja funka smidigare och snällare, de har massor med bra knep, råd och metoder. Pröva kostar inget!

Hoppas att det blir bättre snart - sådant här brukar ju gå i vågor och kanske blir det också bättre i takt med att vädret blir bättre och semestern närmar sig? Men det är nog bättre att försöka reda ut knutarna, orsakerna till problemen på djupet, än att bara vilja smita undan och gömma sig för problemen.

Stooooor kraaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna