!

Hejsan!

Tack för din fråga! För det första så vill jag säga att det är en bra sak att du har blivit medveten om att du gör det här. Det blir mycket lättare att göra något åt det då! Många människor har liknande känslor men är inte medvetna om att det är destruktivt, utan tror på riktigt att det bara är alla andras fel, och då kan det bli supersvårt att göra någonting åt situationen. Så bra grej att du vill jobba på dig själv!

Trots det du skriver så tror jag ändå det här är någon typ av svartsjuka. Inte svartsjuka på pojkvännerna i sig (alltså inte att du också skulle vilja ha en), utan en rädsla för att bli lämnad ensam för att kompisarna ska börja umgås så mycket med sina killar. Det kan bottna sig i en osäkerhet på sitt eget värde och oro över om man ska räcka till, tror jag. Såna mönster i sitt beteende och sitt tänkande kan man ha fått från tidigare situationer i livet, var man har känt sig åsidosatt. Att fundera på det här och bli medveten om vilka situationer som triggar en mest, och varifrån känslorna kommer är nyttigt tror jag för att bli mera självmedveten. Svartsjuka är egentligen en typ av rädsla, men med en lite komplicerad tvist så det kan vara svårt att se vad som finns där bakom.

Om det finns någon utomstående du kunde prata med om det här så tror jag det skulle vara bra, så du får ”reda ut” dina tankar också tillsammans med nån. Att tala om saker och få bollat tankarna fram och tillbaka med någon kan ge mycket insikt! Att skriva om saken i en dagbok kan också vara väldigt hjälpfullt.

Det kan också vara bra att jobba på egen självkänsla och eget självförtroende, för att stärka din känsla av att du har ett egenvärde. Då blir du kanske mindre benägen att göra så som du beskriver i din fråga, eftersom du står säkrare i dig själv och blir mindre negativt påverkad av yttre grejer. Exempelvis HÄR kan du läsa mera om hur du jobbar på ditt självförtroende.

Hoppas det löser sig snart!
Ha det bra, kram, Kix