Beroende av kompis

01.04.2011
Hej! Mitt problem är att jag inte är så social. Jag är väl rätt så blyg och inte så pratsam, men inte jättetystlåten heller. Jag har en nära vän som jag har känt länge, för vi två var de enda flickorna på vår klass hela lågstadiet. Jag tycker nog bra om henne och så, och jag vill inte förlora henne. Hon är inte heller jättesocial, så vi är ganska lika. Men problemet är att jag inte skulle vilja vara så beroende av henne. T.ex. om hon är sjuk så vet jag inte riktigt vem jag ska vara med.
Det finns nog några på min klass som jag är rätt så bra vän med, (en av dem arbetar jag med på kemin i skolan, men annars umgås vi inte så mycket), som jag får vara med, men jag känner mig ändå lite utanför när jag är med dem eftersom de har andra vänner som jag känner sådär och jag inte kan hänga med i samtalet. Så då blir det att jag mest står tyst, och det är ju inte så kul.
Sen så finns det några som jag och min kompis brukar vara med ganska ofta. När vi är med dem så kan jag nog prata med dem och det är helt bra. Men sen när hon är borta så känns det lite som om vi saknar ”den gemensamma nämnaren” alltså hon. Och så blir det att jag står tyst igen.
Sen om det t.ex. är disco och jag vill gå, men hon inte vill, så går inte jag heller. Jag skulle nog kunna vara med något av dehär ”gängen” men då skulle det kännas som om jag tränger mig på hela kvällen. Dessutom kanske de vill dansa hela tiden, men om jag inte vill det så vad gör jag då? Antingen får jag rätta mig efter dem eller så blir jag ensam. När jag är med min bästis så kan vi ju komma överens om hur vi ska göra. Så alltså stannar jag hemma. Men samtidigt tycker jag inte om att hon styr mitt liv på det här sättet. Jag vill kunna göra saker själv men jag vet inte hur. T.o.m. mina föräldrar tycker att jag borde hitta någon annan att börja vara med också. Jag har nog lite svårt att få vänner, just hon blev jag ju mer eller mindre ”tvingad” att bli kompis med. Inte för att jag har något emot det.
Sen en sak till, när en kompis gråter har jag svårt att veta vad jag ska göra. Om jag ska fråga vad det är eller om personen vill vara ifred. Jag känner mig så handikappad när jag inte vet vad jag ska göra. Jag är inte bra på sånt.
25.11.2011

Hej på dig!

Som vanligt, så måste vi (ungdomsinformatörerna) börja svaret med att det tyvärr inte finns någon bra instruktionsbok för hur man ska bli poppis, få massor av vänner och bli omtyckt av alla. Men vi ska gräva lite i våra egna erfarenhets-ryggsäckar och också se vad de ”officiella” råden som finns tex i anti-mobbnings-program säger:

Först vill vi ungdomsinformatörerna säga att det är lika viktigt att man kan lyssna som att man kan prata! I en stor grupp så behöver vi ju både och, annars kulle konversationen inte vara så lyckad; alla babblar på varandra eller alla sitter tyst…inte så bra! Men en god lyssnare behöver ändå kunna sticka in lite ord då och då för att konversationen ska flyta – och någon gång måste ju någon lyssna på den som brukar lyssna också.

Det är trevligt att ha många vänner och det är bra för dig att inte vara så beroende av vännen som du berättar om, precis som du har tänkt alltså. För livet går ju hela tiden framåt och människors livsstil brukar alltid förändras mer eller mindre med åldern. Man utvecklas både som person (kanske växer ifrån varandra, får olika intressen osv) och ”geografiskt”. Vi menar att en dag så måste ni välja vad ni vill göra i framtiden, vilken skola ni ska söka er till och ni har troligen inte precis likadana drömmar om vad ni vill bli. Då är det ju så att hon inte kommer att vara med dig på samma lektioner och då sku det säkert vara trevligt att ha andra vänner också. Nya skolor brukar innebära nya vänner, men då måste man först lära sig att skaffa sig vänner. Därför är det bra att du har tänkt på saken redan nu.

Det du skriver betyder ju ändå inte att du inte vill vara med din kompis längre om du har andra vänner. Även om tjejer brukar hänga ihop par om par, så behöver man ju inte svartsjukt bevaka sin ”bästis”. Du behöver alltså inte förlora henne fast du vill göra saker med andra också. Du säger att du har personer på din klass som du är ganska bra vän med, kan inte du och din kompis vara med dem i skolan, alla tillsammans!? Då skulle ni få gemensamma saker att prata om och när din kompis är sjuk så skulle du inte känna dig utanför längre. Då börjar du ju också känna dem bättre och kan också hänga med i samtalet. Ju mer man umgås med någon, desto mer börjar man ju vanligen prata med varandra för att då får man gemensamma erfarenheter som man kan prata om. Blygheten minskar också när man känner personer mer än bara ytligt! Och så får du ju fler att fara på disco med ;)

Då kommer vi till de andra vännerna som ni brukar vara ganska ofta med. Vi tycker att ni kunde hitta på något konkret att göra tillsammans, t.ex. se på en film, läsa samma bok, fara o. simma eller sporta. Då skulle ni få gemensamma erfarenheter att prata om! Och kasta ett öga på svar vi tidigare gett här på Decibel om hur man tex tar kontakt med en kille eller lär känna någon bättre – samma saker funkar på tjejkompisar!

Man stöter hela tiden på nya människor i livet. Man kan ha skolkompisar, kompisar som man brukar vara med på fritiden och kompisar som man ser på jumpan osv. Skolkompisarna går kanske inte på jumpan så då är det trevligt att ha andra bekanta där. För att få vänner så är det bra att prata lite, annars vågar folk inte komma till dig. De kan tro att du är arg eller att du vill bara vara för dig själv. Så det är bra att signalera t.ex. med kroppsspråket att ”jag är en trevlig person” genom att le och säga hej samtidigt. Lite ändring i kroppsspråket kan göra underverk: räta på ryggen, upp med hakan, ”lås” inte kroppen genom att lägga armarna runt dig, se folk i ögonen, tala med klar röst, börja inte en mening med ”jag vet inte…” och fråga! Alla människor älskar att folk verkar intresserade av dem, bryr sig om dem och är ärligt nyfikna på vad de tycker och tänker. Det är alltid spännande att träffa nya människor och börja bekanta sig med dem, men samtidigt så kan man bara få bra vänner om man ger lite av sig själv också! Man måste alltså våga lite själv och ”betala” lite i form av nervositet och blyghet för att vinna något.

Slutligen kommer vi till din goda egenskap igen. När en kompis gråter så behöver man inte säga så mycket, det kan räcka med att vara där, att lyssna på vad hon/han säger! Oftast är det så att det lättar då man får sagt ut det man har på hjärtat och då är det skönt att ha en vän som finns där för en! Och du kan ju alltid fråga ”Vad behöver du, vad vill du att jag ska göra” och så kanske hon säger tex ”Muntra upp mig” eller ”Bara sitt här med mig” och så gör du det.


Ha det bra!
Hälsar ungdomsinformatörerna, Liselott och Jenny

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Vad ska jag göra om min kompis har en ätstörning? Hon har alltid varit stressig och hennes mentala hälsa har inte varit det bästa, men hon pratade med en kurator då och vi trodde att hon skulle få hjä...
Läs mera

Jag känner mig ensam/irriterande när jag är med mina kompisar eller med familjen. Ibland kan jag bli lite högljudd eller exalterad av ingen direkt orsak, och det kan märkas genom att min familj och mi...
Läs mera

Lång rant. Min bästa kompis har nu i två år haft problem med sin hälsa. Hon har haft någon slags smärta nästan varje dag, tex. magont, ryggont, illamående, yrsel, trötthet och huvudvärk. Ibland säger ...
Läs mera

Hej. Min bästa vän bor i Pakistan och jag har aldrig träffat henne men ändå kan jag sakna henne enormt. Den ända jag skulle vilja vara med är min online vän. Ibland gråter jag över att jag saknar henn...
Läs mera