ensam på hälgarna

Hej!

Nu har vi funderat lite, ungdomsledarna och jag och kanske har vi lite tips att komma med:

För det första: det är aldrig kul att känna sig lite ensam och inte riktigt riktigt med i gänget. Att stå just och just utanför är på sätt och vis tyngre än att säkert veta att man inte får vara med. Osäkerheten, förhoppningarna, att alltid vara tvungen att ta mod till sig för att våga fråga ifall man får vara med. Och att inte ha en självklar bästis är också jobbigt. En fördel med bästis är att man oftast gör upp planer tillsammans och är ett automatiskt par på allt från danser till gympatimmar. Oftast skapas ju bästisparen redan i dagis eller lågstadiet, speciellt på små orter, och fortsätter samma människor att vara bästisar är det svårt att hitta någon att vara med.

Tack och lov när det gäller bästisar och vänner så brukar man ju hamna i allt större skolor, högstadiet osv, och chansen att få någon "egen att hänga med" ökar vanligtvis. Och tack och lov brukar folk förändras och därför byta vänner under tonårstiden. Kanske blir ett gammalt bästispar stridande eller glider ifrån varandra för att de råkar vara kära i samma kille, eller för att de plötsligt börjar gilla helt olika saker och inte hinner umgås lika mycket längre, den ena kanske bara hänger med sin pojkvän och den andra blir ensam... Under livet så byter de flesta vänner flera gånger - det är faktiskt rätt sällan som man bibehåller tex sitt gäng från högstadiet när man börjat i andra stadiets utbildning.

Om man gått i samma klass eller skola länge, så är det som om alla redan stoppat in en i ett fack och bestämt vilken roll man ska ha i kompisgänget. Och det är rätt vanligt att det ska finnas en hackkyckling i ett kompisgäng. Någon som inte riktigt får komma med och är så att säga lägst ner på listan. Det får "inne-tjejerna" att känna sig mera "inne" i gänget. Men roller kan ändras om man ändrar på sig själv. Lättare sagt än gjort, tycker du kanske, men det är en fråga om självförtroende. Inte så att man måste skaffa sig ett bättre självförtroende - utan man kan fejka självförtroende. Om du rätar på axlarna, håller huvudet högt, säger med klar röst "vad ska vi hitta på i helgen då?", så kan du lura tjejernas undermedvetna att du har all rätt i världen att vara med. Envisas med det! För motsatsen är att du hukar dig lite, sneglar ner i golvet, frågar med svag, lite osäker röst och med ditt sätt och med kroppen visar att du förväntar dig att de ska nobba dig, att de inte ska vilja vara med dig. Stå på dig, puscha på!

Eller hitta andra att vara med! det finns fullt av folk som just de kompisar du skulle vilja vara med inte brukar hänga med. Kanske det finns andra tjejer i utkanten av gänget, andra som inte har någon att vara med, andra som söker en kompis. Se dig runt! Kompisar hittar man på de konstigaste ställen, men speciellt i olika hobbygrupper, jumppagrupper, kurser och andra fritidsaktiviteter. Kanske du får en ny kompis som hela tiden funnits i din närhet, men som du inte märkt. kanske på en annan klass eller i en annan skola?

men främst, intala dig själv att du duger, att du är bra och en kompis värd att vara med. Då kommer ditt sätt och ditt kroppsspråk automatiskt så småningom att visa detta utåt - och som du beter dig så kommer människor att behandla dig! Försök, så får du se!

Lycka till, hälsar webbredaktören Liselott och ungdomsledarna!