Ett litet problem

Hej!

Jodå, jag minns hur kul det var att fnissa med de närmaste tjejkompisarna, ha hemligheter ihop och en massa inside-jokes tillsammans. Det är ganska normalt för mänskligheten att ”gadda ihop sig” i grupper och köra med vi-mot-dem-stilen. Men det är en överlevnadsinstinkt som nog behövdes när vi var grottmänniskor och kämpade mot andra klaner om byten och de bästa grottorna, men som inte egentligen behövs längre. De flesta vanliga människor idag har ju inga ”fiender”. Ändå håller många vanliga människor fortfarande på med det här, men det syns speciellt bra hos tex mobbarna och de som vill höra till något visst gäng, tex skinheads. De tror att de blir bättre själva genom att racka ner på sådana som de tycker att är sämre och bara sådana som tycker precis som dem får ”vara med i gänget”.

Därför är det lite barnsligt och omoraliskt att tissla och tassla om andra. Det är helt enkelt inte schysst gjort enligt dagens allmänna uppfattning i samhället. Man får inte tala skit om folk. En modern och mogen människa ska acceptera alla och inte bete sig som en grottmänniska! Men det här vet ju du och du får dåligt samvete för det och det är ju BRA! Det betyder ju att du INTE är barnslig och omogen och omodern, vännen! Nu gäller det bara för dig att sluta bete dig så där fånigt mot de här killarna! Jag vet att dina kompisar kanske försöker fortsätta prata skit om de här killarna, men då får du bara vara stark och upplysa dem om att det är j*vligt gjort av er att prata skit. Stå på dig, dina kompisar ”håxar” sig nog då också. De vet nog också innerst inne att det är fel.

Precis som du tror, så kan det kännas hemskt för dem som står utanför er lilla cirkel. De vet kanske inte exakt vad ni viskar om dem, men du kan vara fullt övertygad om att de mår dåligt av det. De känner sig utpekade och skäms utan att veta vad de gjort för fel och får dåligt självförtroende. Det behövs verkligen inte mycket för att de ska känna sig skit - det kan räcka med en endaste gång att de ser er viska om och skratta åt dem. Och ni vet inte hur det påverkar deras självförtroende i långa loppet. Mobbning blir det när det hänt många gånger under en längre tid. Oavsett hur mycket de här killarna har ”tagit åt sig” av ert taskiga sätt, så kan du försöka gottgöra det lite. Både för att de ska inse att du är ledsen om du sårat dem (du behöver inte direkt säga det högt, bara var lite extra schysst mot dem hädanefter) och för att du själv ska må bättre. Låt inte det här bli något du skäms för resten av högstadietiden varje gång du ser de här killarna. Och kom ihåg att det här inte bara påverkar dig, dina kompisar och killarna ni pratat skit om, det påverkar stämningen i hela klassen. Alla tycker att det är obehagligt då någon känner sig dum och dålig för att någon annan tisslar om dem. Vem vill tex fara på klassresa eller ordna disco med ett sådant gäng?

Vad gäller din kompis som börjat dra sig undan från er: kanske just det här är orsaken? Kanske hon tycker att det är obehagligt då ert gäng snackar skit om andra och vill helst inte vara med på det? Hon kanske inte vågar eller vill säga det högt – hon kanske inte ens riktigt är medveten själv om att hon känner så här. Kanske hon bara tycker att ni är barnsliga och elaka som håller på på det där sättet och sådana har hon kanske inte så stor lust att umgås med? Det här är bara min gissning, och är det inte det här som är problemet, så kan jag ju inte veta vad det kan vara (jag ingår ju inte i ert gäng och vet vad som hänt). Klart att någon av er kan ha sagt eller gjort något som sårat henne, men hon kanske inte vill/vågar ställa er mot väggen för det? För eftersom ni är så taskiga mot de där killarna – tänk om ni blir lika taskiga mot henne om hon säger något? Oftast är det bara lättare att dra sig undan och låta vänskapen rinna ut i sanden då. Kanske vill hon hänga med er igen om ni blir snällare, kanske är det redan för sent och hon har hittat andra kompisar att hänga med?

Och så kan det att hon drar sig undan er faktiskt också vara helt naturligt. Speciellt när man börjar högstadiet (eller en ny årskurs), så händer det mycket inom en själv och inom kompisarna. Folk växer och förändras, man kanske växer ifrån varandra, får olika intressen eller föredrar andra kompisar istället. Om man har hängt ihop i samma gäng sedan lågstadiet eller sedan första dagen på 7:an, så kan man efter en tid i högstadiet märka att man ändrats. Man kanske bara inte har lust längre att hänga med samma människor som förr. Så där kommer det att vara genom hela livet – det är få bästisar som varit bästisar sedan dagis och de flesta byter gäng och kompisar många gånger under livet.

Att utvecklas som person betyder att det aldrig är för sent att bli en bättre människa, även om man måste anstränga sig för att bli det varje dag. Det är en av läxorna man måste lära sig för att bli vuxen. Förlåt om jag låter hård – men vännen du var ju redan på rätt väg! Jag är stolt över dig för att du började fundera på det här och tog tag i det genom att skriva hit!

Hälsar webbredaktören Liselott