Jag har ett stort problem, jag är nämligen extremt beroende av en min vän!!!!! Det känns som mitt liv inte är värt att leva utan henne och jag har världens VÄRSTA ångest om jag inte har pratat med henne på några timmar. Det första jag tänker på på morgonen är att jag måste skicka nåt till henne om hon inte redan har skickat åt mig. Jag får ångest om hon inte har skickat nåt åt mig och därför måste jag skicka. Någon gång har jag inte vågat skicka och då har ingenting under dagen fungerat som det ska och ibland kommer jag inte ens upp ur sängen för att jag har så svår ångest om vi inte skickat. Efter att hon skickat till mig blir allting bra igen och jag kan fungera som en normal människa och all ångest försvinner. Det är som en drog och om hon inte skickar får jag abstinens och sedan då hon skickat eller då vi setts och gjort någonting är det som jag skulle ta den drogen och mår sedan bra resten av dagen. Det börjar "om" varje dag, och om vi gjort något till exempel på förmiddagen så mår jag bra hela dagen, men det går över nästa dag och då måste vi igen skicka till varann eller träffas för att jag ska kunna må bra igen. Det är så hemskt för mitt välmående beror på henne och hennes situation i livet och det är så jobbigt att inte kunna kontrollera det själv. Mitt uppförande mot henne är normalt, och hon ser oss som vanliga vänner som träffas och skickar med varandra, jag har aldrig gått "över gränsen" och gjort någonting helt sjukt för att få träffa henne, förutom några gånger då jag gått till stan då jag vetat att hon är där bara för att få träffa henne. Någon gång har jag också kört förbi hennes hus i hopp om att börja må bättre, men skulle aldrig ta det längre eller stalka henne på ett annat sätt. Jag kommer inte ur det här och jag kan inte heller säga åt henne att jag inte kan vara med henne mer (i hopp om att "komma över" henne och inte vara beroende längre) för att vi ändå är så bra vänner i botten. Jag bara känner att jag vill att allt ska vara bra mellan oss och att hon ska tycka mest om mig av alla sina kompisar, och blir jätteledsen om hon träffar några andra kompisar. Jag håller nog ledsnaden inom mig och mår bättre genast jag vet att hon är hemma igen (via snapchat eller någon annan social medie). Jag skulle aldrig göra något mot henne och vill henne bara väl, hon är världens snällaste person! Jag förstår också att jag inte kan leva genom en annan människa men det är så svårt att komma från det! :( Beroende
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Ja, det låter onekligen som att du har ett litet dilemma. Vad som helst - oackså alldeles harmlösa saker kan ju bli ett problem om man upplever att saken börjar "ta över" eller påverka vardagen negativt.
Jag oroas lite av det du skriver om att du inte kommer upp ur sängen ibland då ni inte har haft kontakt för att du har så stark ångest. Vad det än skulle vara som gav dig en sådan ångest så är väl att betrakta som ett problem.
En central tanke är givetvis huruvida du är förälskad i henne? Har du romantiska eller sexuella fantasier om henne då ni inte ses, eller handlar det enbart om att du vill vara delaktig i hennes liv som vän? Har du upplevt liknande känslor för någon annan tidigare?
Problemet är ju inte enbart det att du är "beroende" av henne, utan det att ditt liv verkar kretsa kring denna person, och att det är "orättvist" även mot dig själv. Det är ju meningen att DU skall vara den viktigaste personen i ditt eget liv. Relationer är ju någonting man skall må bra av - inte känna ångest över.
Hur är det med din självkänsla och självförtroende i allmänhet?
Jag tycker att du borde tala med någon. En psykokog eller liknande som kan lyssna, förstå och ge dig verktyg att hantera din ångest. För att hänga upp hela ditt liv på din väninna är inte hållbart för någon av er. Det betyder inte att du skall skämmas över saken, utan att du behöver tala med någon som kan ge dig en möjlighet att hantera dina känslor på ett annat sätt.
Beroende på om du studerar eller är i arbetslivet så tycker jag att du antingen skall besöka din hälsovårdare och be henne hänvisa dig till en psykolog, eller vända dig till hvc för att få remiss till en psykolog därifrån. Att man behöver tala med en psykolog är inte heller någonting man behöver känna skuld eller skam över - jag tror att de flesta människor har behov av det under någon period i livet.
Kort och gott - om det ger dig ångest så är det någonting som är fel. Då måste man försöka lösa problemet.
Kram
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar