i 7 år

Hej, vad bra att du hörde av dig hit till oss!!!!
Nu ska du genast på måndagen i skolan gå till skolhälsovårdaren. Hon både kan och vill väldigt gärna hjälpa dig. För så där ska det inte få vara,det har gått alldeles för lång tid redan, det måste få ett slut.
Det måste vara något av det allra värsta en människa kan råka ut för att bli mobbad. De som mobbar borde få känna på hur det känns, då skulle de inte mobba mera.
En människas hela liv kan bli förstört på grund av mobbningen.
Vi ska skicka vidare din fråga till en av våra jätte duktiga experter som brukar ge jätte fina svar som verkligen hjälper. Men som jag redan skrev så ska du genast på måndagen gå till skolhälsovårdaren. Hon kan hjälpa men inte om hon inte vet vem hon ska hjälpa.
På tisdagen har de elevkårsmöte i din skola, där ska de ta upp om mobbning och planera vad som ska göras för att få till en förändring. Skolan har också ett bra program som de följer när det kommer fram mobbningsfall. Du behöver inte vara rädd att någon ska peka ut dig eller att de ska prata om just dig på mötet, de kommer annars att ta upp om mobbning i största allmänhet, och du får vara helt anonym.
Om det bara funkade skulle jag komma genom datorn och krama om dig riktigt ordentligt, det gör mig illa att du ska behöva ha det så här.
Nu vet jag ju inte om du har pratat om det här med någon i din gamla skola, men jag hoppas ju att du inte har behövt bära allt inom dig i 7 år.
Jag sätter in svaret från vår expert sen så fort det kommer här under, så du vet att gå in och kolla igen om någon dag.
Försök att orka vidare. Du kan få bra hjälp i skolan bara de vet vem de ska hjälpa, så vänta inte längre utan gå till skolhälsovårdaren på måndag morgon genast du kommer till skolan.
Massor med styrkekramar, jag tänker på dig och skickar all min styrka till dig Ungdomsinformatören Sanna

Här kommer ännu mera svar åt dig från vår expert:

Hej fina du,
Så ledsen blir jag av att höra att du under så lång tid har blivit utsatt för en av de värsta saker man kan bli utsatt för. Mobbning är grymt och gör jätteont. Hoppas att det finns någon du kunnat prata med om hur du har haft det och har det under den här tiden.

Att bli utsatt för mobbning under en lång tid kan gräva stora hål i en
människas inre. Till sist kan man till och med börja tro att det är något fel på en själv. Det är det INTE. Ofta kan det vara svårt att förstå vad som sätter igång mobbningen. Och det kan egentligen vara precis vad som helst.
Och det handlar mer om den som mobbar än den som blir utsatt. Vi människor tycks fungera så att när vi har problem eller illamående inom oss så måste vi få ut det på något sätt. Då har vi litet olika metoder och strategier.
En av dom sämsta är att spilla över sin egen frustration på andra. Men så blir det, allt för ofta. Både för barn, unga och vuxna. Att en människas illamående tar sig uttryck i mobbning av en annan människa.
Ibland kan det också handla om att vi inte vet hur vi ska vara tillsammans med andra människor och för att dölja vår egen osäkerhet så "anfaller" vi istället.
Rädslan för att bli utstött själv gör att vi stöter ut andra.

Hur som helst, mobbning är aldrig okej och det är aldrig tillåtet att avreagera sig på andra.


När man som du ännu är ung så tycker jag att det är de vuxnas ansvar att reagera på detta. I skolan brukar man nog känna till mobbning, eller åtminstone ana sig till det. Där är det egentligen lärarnas, och de andra vuxnas ansvar, att reagera. När man blir utsatt för mobbningen vill man kanske inte berätta om det hemma.

För där någonstans inom en ligger ju
tanken och gror, att det är något fel på en själv. Men det är INTE det som det handlar om. Många gånger tror jag att mobbning kunde "redas upp", om vi vuxna bara vågade ta tag i problemet.

Blir man mobbad kanske man måste samla ihop allt det mod man har i sig och verkligen berätta för någon hur man har det, vad man är med om varje dag och hur det känns. Kanske kan du prata med dina föräldrar allra först?
Och så ska du prata med din lärare eller någon annan på skolan. Med skolhälsovårdaren eller kuratorn. Som sagt, det är de vuxnas ansvar att se till att barn och unga inte far illa av mobbning!

Att du kan gråta över allt detta är jättebra. Då kan du lätta litet på
trycket som under alla dessa år byggts upp inom dig! Se gråten som en säkerhetsventil, som hjälper dig att få ut en del av allt det som denna mobbning orsakat dig.
Du är en värdefull och underbar människa, precis som
du är och du ska inte längre behöva ta detta! Öppna på locket och berätta åt alla vuxna i din närhet hur du har det. Jag önskar dig allt gott i världen och jag är säker på att det finns någon som kommer att ta tag i detta, se till att det slutar och ge dig den hjälp du behöver för att reparera de sår som detta orsakat - så att du kan gå vidare i ditt liv utan denna börda, men kanske med en erfarenhet som du kommer att ha nytta av under hela livet när
det gäller människor och relationer.

Många, många varma kramar till dig! Du är värdefull!
H.Susanna