Kompisproblem

Hej!

Eftersom du skrev igår, så antar jag att bussen till skidbacken redan har farit. Nu vet jag ju inte om du är med på den eller inte, men jag ska försöka svara vad jag tror och tänker både om du är i backen nu eller om du sitter hemma. Jag känner att du har lite panik, men hoppas att du hittade någon att vara med på skidresan. Jag förstår absolut att det känns mardrömsaktigt att fara utan ”egen” kompis! Men tyvärr, det finns egentligen ingen instruktionsbok för vänskap, så det här svaret blir bara baserad på min (och mina jobbkompisars) livserfarenhet.

Det känns alltid förj*vligt när man känner att man håller på att bli ”övergiven” av en kompis. Just i sådana fall där en nära kompis slutar höra av sig och tydligt visar att hon inte längre är så intresserad av att hänga med en, så gör det ont. Även om man inte har några tydliga bevis på att man blivit ”bortvald” till förmån för någon annan kompis, så kan man känna sig sviken och sårad. Man kan börja fundera på vad det är för fel på en eller vad man gjorde för fel. Det tar på självförtroendet och är knepigt för ens egen stolthet. Om man ringer och frågar om man ska träffas, om man får hänga med eller alltid är den som tar kontakt, så känns ett avvisande djupt ner i stoltheten. Man pendlar mellan rädsla för att vara ensam – tex att inte ha någon att vara med nu i skidbacken – och tankar i stil med ”Jag sk*ter väl i henne, jag behöver inte henne!”

Det ÄR känslomässigt tungt att förlora vänner. Men tyvärr, det hör till Livet att vänner kommer och går. Det är svårt att se i ett kort perspektiv, men egentligen är det helt naturligt och väldigt vanligt om man ser typ 10 år framåt i tiden. Man slutar hänga med kompisar som var nära och viktiga förr, tex i lågstadiet, och hittar nya tex när man byter skola, hittar nya fritidsintressen, får en ny pojkvän osv. Sen får man nya studiekompisar, sen jobbkompisar och i något skede kanske man mest umgås med andra par eller andra mammor. Vissa kan vara kompis med bästisen från barndomen hela livet ut men tyvärr är det mycket vanligare att man växer ifrån varandra eller glider isär när man tex börjar i olika skolor efter högstadiet. Ibland är det gräl som sätter oupplösliga fnurror på tråden, svartsjuka eller avundsjuka kan också vara som gift för ett kompisförhållande. Och ibland så är man sämre kompisar under en period, tex när man genomgår helt olika livsskeden och inte riktigt är på samma nivå (tex om den ena har pojkvän men inte den andra, den ena har jobb eller får barn men inte den andra). Men oftast går det just som det verkar ha gått för din kompis och dig: att hon hittat någon hon hellre vill hänga med som hon delar nya intressen med (kanske hon är intresserad av någon av de här killarna?).

Vad du ska göra åt saken är svårt att säga. Jag vet inte ens om det går att ”reparera” ert förhållande så att det skulle bli som förut mellan er – personligen tror jag inte det. Hon verkar inte intresserad, tycker jag, annars skulle hon vilja ha dig med, ringa osv. Om du känner att du behöver klara besked, så kan du ta upp det med henne och fråga rakt ut om det är så att hon inte längre vill vara kompis med dig. Troligen tycker hon egentligen inte att det är något fel på dig, och även om hon skulle peka på något, så ska du inte ta det så allvarligt. Hon kanske bara har ett behov av att ha en orsak till varför hon hellre är med den nya kompisen och inser inte själv att det kan vara helt naturligt att glida ifrån varandra. Men personligen skulle jag inte pressa henne till ett ja-eller-nej-svar. Jag skulle låta henne vara och gå vidare med mitt eget liv. Men det är så just jag funkar som person, du bestämmer själv om du behöver ”closure” eller om du helt enkelt besluter dig för att strunta i henne.

Jag kan förstå att du känner dig ensam utan henne, men det är bara ett litet tag. Dels har du ju den andra kompisen, hon som blev sjuk, och dels kommer det självklart nya kompisar i ditt liv. Det finns säkert redan folk runt dig som du skulle kunna bli jättebra kompis med – men du har bara inte ”sett” dem eftersom du varit kompis i första hand med hon som nu hittat nya kompisar. Ge dem en chans och gå in för att vara en bra vän, ha roligt och inte deppa ihop. Allt beror på din inställning!

Stor kram, hälsar ungdomsinformatören Liselott