Min kompis berättade igår för mig att han blir misshandlad av sin pappa då han dricker alkohol och det hände igen i förrgår.Jag blev såklart fullständigt förtummad,ledsen, och framförallt Shockad!
Detta har tydligen pågått i flera år nu.
Jag bad honom att söka nån vuxen att prata med om denhär saken och kanske få hjälp för hans pappas alkoholmissbruk men han insisterade att han tar sig igenom det på egen hand och att han klarar sig.Vad ska jag göra??? jag kan ju inte tvinga honom till att hämta hjälp men det sista jag vill göra är att bara lämna det som det inte är något! Jag måste göra något åt detta,jag såg ju hur ledsen han var när han berättade det för mig! Inget barn ska någonsin få bli misshandlat!
Orolig tjej
Hej Orolig tjej!
Äschdå vännen, att han ska ha det så där tungt. Det är fruktansvärt! Och orättvist. Precis som du skriver så borde inget barn någonsin bli misshandlat! Det hör till de grundläggande mänskliga rättigheterna och i Finland har det faktiskt varit brottsligt att aga barn sedan 80-talet, så pappan borde ju nog verkligen veta bättre. För det är alltid den vuxnas ansvar! Aldrig någonsin barnets!
Och så en enormt stor guldstjärna till dig som frågar oss om det här! Du är en underbar vän som bekymrar dig och försöker söka hjälp fastän han inte vill. Det här är säkert inte lätt för dig heller, både att höra att en vän mår dåligt, att behålla hans hemlighet och tampas med det moraliska dilemmat om vad du borde och kan göra eller inte. Så vi önskar dig styrka och envishet och ska göra vårt allra bästa för att stöda dig och ge dig råd!
Som alltid i sådana här fall då någon annan far illa, så är det svårt att veta vad man ska göra som utomstående. Rent moraliskt, så känner nog de flesta av oss att vi borde göra något, söka hjälp, försöka få slut på våldet. Den önskan sitter så djupt i vår uppfostran och etik och ju mer empatisk och human man är, desto större blir behovet av att hjälpa. Samtidigt så tvekar säkert många i din situation. De kanske tänker att de inte har rätt att lägga sig i, att kompisen kan känna sig sviken om man berättar vidare och drar upp problemen till ytan, att han kanske bara får värre problem om någon annan får veta om det, att det är den familjens privatliv... Speciellt här i Österbotten så är det säkert många utomstående som håller tyst om andras familjevåld. Kanske för att de är rädda att det ska bli värre, att de själva ska råka illa ut, att de ska förstöra den familjens rykte, att de ska ses som svikare eller skvallerkärringar... Ganska egoistiskt, javisst.
För är det inte ett värre moraliskt fel att tiga om att någon far illa. Är man inte lite som en medbrottsling med våldsmannen då? Som om tigandet om hemligheten på sätt och vis är lite som att godkänna våldet och skydda våldsmannen? Ibland hamnar man att gå igenom obehagligheter för någon annans skull - men personligen tror vi nog att det dåliga samvetet skulle vara tusen gånger värre och räcka tusen gånger längre om man INTE gjorde något.
I Finland är alla vuxna människor skyldiga att anmäla brott av det här slaget. På samma sätt som att det är en mänsklig rättighet för ett barn att inte bli misshandlat, så är det en mänsklig skyldighet för vuxna att se till att våldet inte fortsätter. Skulle en vuxen tiga om det du vet så kan han eller hon faktiskt fällas för det brottet och straffas för det - det är både omoraliskt och olagligt att blunda för sådan information. Nej, du är inte myndig ännu, men berättar du för en vuxen, så är den personen skyldig att hjälpa din kompis. För i grund och botten har din kompis rätt att få hjälp och rätt att inte bli misshandlad.
Bli inte rädd nu för allt det vi skriver. Det låter hårt och hela den här situationen är garanterat jättejobbig för dig. Men det finns så mycket hjälp att få. Och vännen, det är inte ditt ansvar att reda upp problemen och få slut på misshandeln. Det är de vuxnas ansvar. Sist och slutligen är det ju hans pappas ansvar. Det är hans pappa som gör fel - det är aldrig du eller din kompis. Ni gör inget fel om ni söker hjälp! Det är aldrig barnens ansvar att få slut på våldet, det finns massor av vuxna som kommer att och ska ta det ansvaret - bara de får reda på att problemen över huvudtaget finns. Någon måste berätta åt någon vuxen, så att de kan börja ta tag i det! Du ska berätta åt någon vuxen!
Vem den här vuxna är och hur du gör det kan vi inte bestämma för dig, men vi kan ge dig en massa tips på vem du kan prata med och vad de kan göra. Men först borde du kanske fundera på om du vill prata med din kompis först om att du tänker berätta åt någon vuxen. Det är svårt att veta om det känns värre för honom om du gör något utan att han vet om det och sedan får reda på det eller om det kanske är bättre för honom att han inte vet om att du sökt hjälp åt honom innan hjälpen kommer. Han kanske listar ut att det måste vara du som fixat hjälp. Berättar du åt honom först, så jo, han kanske förbjuder dig att berätta åt någon. Han kanske blir arg på dig och säger att du sviker honom. Han kanske envisas med att påstå att han klarar sig igenom det här själv. Men vännen, allt det bottnar i rädsla. Han är rädd. Rädd för vad som ska hända. Rädd för hur hans pappa ska reagera. Rädd för vad folk ska tycka. Till och med rädd för att själv bli kallad en mjäkig karl som inte kan hantera sina egna problem. Det är egentligen inte dig han är arg på/besviken på utan på sin far. Och vännen, han skulle inte ha berättat för dig om han inte innerst inne vill ha hjälp. Han är kanske inte ens medveten om det själv, men att han berättade visar att han inte längre orkar bära problemen ensam.
Så, vem ska du prata med? Hur är det med din egen mamma eller pappa? Eller någon annan vuxen som du litar på (kan vara allt från kompis mamma, din moster, din fotistränare, din favoritlärare, en ungdomsledare i kommunen/staden eller församlingen...)? Det kan hända att din skolas kurator redan är tillbaka från semestern, de har ju inte lika lång semester som lärarna. Försök ringa eller mejla henne/honom! Det spelar ingen roll att kuratorn inte är hans kurator, huvudsaken är ju att du berättar åt någon vuxen och kuratorer (och skolhälsovårdare) är vana med den här sortens problem och har alla metoder och kontakter för att kunna hjälpa honom. Sedan kan du ringa kommunens/stadens Socialcentral. Du behöver troligen inte säga ditt namn åt dem och de kan hursomhelst hemlighålla det både för din kompis, hans föräldrar och alla andra myndigheter. Berätta hur det ligger till, så förklarar de hur de kan gå vidare med det här. Din kommuns/stads socialcentral har säkert telefontider (som finns på stadens/kommunens hemsidor) men det finns också en Socialjour för hela Österbotten som man kan ringa till dygnet runt. De har nummer 06-3252 347. Det finns också en telefonjour för närstående till missbrukare (tex alkoholister) där de kan ge råd och hjälp. De har nummer 020-370 500. De har telefontid måndagar och torsdagar kl 12-16. Båda har svenskspråkig service.
Vi har massor av information om familjevåld här på Decibel. Där kan du läsa både vad han kan göra själv och vad du kan göra för honom, vilka olika personer som kan hjälpa honom, vad som händer när man gjort en barnskyddsanmälan och allt annat du behöver veta. Du hittar det under Information -> Relationer -> Familjerelationer -> Jobbiga tider hemma och flera undersidor under det. Läs igenom dem noggrant och visa eller berätta för honom också.
Vi skickar dig massor av styrkekramar nu. För det är klart att du måste berätta för någon om vad du vet, och det kan bli tungt ett tag. Som sagt, ibland måste man ta sig igenom tunga tider för någon annans skull - men det är en del av att vara människa, en medmänniska. Du bryr dig om honom och vill honom väl och han kan tacka sin lyckliga stjärna för att han har dig. Fastän hur arg/ledsen/uppgiven osv han än skulle bli för ett tag, så är han tacksam innerst inne. Han inser nog att någon verkligen bryr sig om honom. Så snälla orka, för hans skull. För alla misshandlade ungdomars skull. Familjevåld är något av det värsta en son eller dotter kan råka ut för.
Stooooor kraaaaam, vännen!
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar