...

Hej vännen!

Det är helt förståeligt att man är nervös inför skolstarten! Alla nya starter, alla nya situationer i livet som man vet att är på kommande kan ju göra vemsomhelst nervös - just för att det är så mycket okänt inblandat. Och det okända skrämmer många. Det okända leder till allt från ilska till rasism och det är en konst i sig att lära sig att acceptera att något ännu är okänt. Oftast att man tids nog lär känna det, men att det ännu ligger framför en. Ibland att man aldrig kanske lär känna det - men att det inte betyder att det är sämre, mindre värt, mer skrämmande bara för att man inte känner det/den.

Och att överhuvudtaget inse att det är just precis okunskapen som gör en rädd och osäker - inte själva saken som kommer - är också en konst i sig. Den nya skolan är ännu relativt okänd för dig, fastän du kanske vet en hel del om den och om människor och rutiner och innehåll i undervisningen osv. Men det betyder inte att själva skolan är negativ, farlig, otrygg eller dålig. Det är bara rädslan som söker argument och motiveringar till varför du känner dig rädd. Något konkret att "skylla" rädslan på när det känns svårt att vänta och stå ut med okunskapen. Själva skolan är inte farlig, så akta dig för att intala dig själv att den är det. Då skapar du tankemonster som inte existerar på riktigt och använder därför en himla massa energi både före och under de första dagarna på att fajtas med monster som inte finns.

Klart att kunskap hjälper. Och planer för hur du ska hantera olika delar. Att ta reda på allt från detaljer om kursböcker eller rumsplaceringen till hur lärarna ser ut (kolla fb, insta, klassfoton, vad du än hittar) och att planera det som kan planeras (som vilka kläder du vill ha på dig första dagen) kan göra att du känner dig tryggare. Som pusselbitar: ju fler bitar du har desto större del av bilden ser du. Alla bitarna kanske inte passar ihop direkt från början, men de är hursomhelst information. Och så försök att acceptera att vissa pusselbitar kan du inte få på förhand utan först första dagen - då det å andra sidan ramlar ner en massa pusselbitar på en gång. Tips: anteckningsbok och penna ;)

Snart kommer du att se tillbaka på augusti 2015 och skratta åt dig själv över hur nervös och osäker du var för något som är så hemtmt, hemtrevligt och bekant. Men så är det med hela livet, man oroar sig för det man inte vet något om i framtiden och gör sitt bästa för att hantera oron. Det gäller bara att hitta de knep som funkar för en själv och inte ta till sådant som är skadligt både omedelart och i långa loppet, som att älta orostankarna eller ta till flaskan för att lugna ner sig och glömma för en stund. Och så kommer nog en del insikter med erfarenheten och mognaden också - ju fler osäkerheter inför framtiden man går igenom, desto vanar och lugnare blir man.

Lite bra citat om det här: "Yesterday is history, tomorrow is mistery, today is a gift - that is why it is called the present!" - Eleanor Roosevelt. "Today is the tomorrow you worried about yesterady" - Okänd.

Sedan angående vänner. Det här gäller främst vid byte av skola, men kan även hända tex mellan 8:an och 9:an. Det är märkligt, men när det gäller vem man hänger med är det ofta så att den första veckan i en ny skola inte kommer att vara som under sommarlovet ELLER som under andra veckan i skolan och senare. Se, man kanske hänger med ett visst gäng eller vissa kompisar under sommaren, vilka inte heller behöver vara samma människor som man var med under vårterminen. Sommarkompisarna kanske baseras på geografisk närhet eller på gemensamma intressen (tex att man är i samma fotislag eller bor i samma by och hänger vid samma strand - eller är kära i ett par bröder, you never know), men relationerna är inte likadana som under skolåret. Vissa kanske hänger mer intensivt ihop eftersom de inte har så mycket annat att fylla tiden med och trivs ihop. Det betyder inte att de måste fortsätta på samma vis under hösten när vardagen kommer och "utbudet" av vänner blir större. Andra igen hinner inte med sina "skolkompisar" eftersom de är för mycket på vift under sommaren - eller jobbar eller liknande. Överlag kan det faktum att vardagen saknar rutiner göra det svårare att faktiskt träffas - man sätter sig inte automatiskt tillsammans i skolbussen och det kan vara svårare att passa in kompisarna i familjens semesterprogram. Och att helt enkelt bara komma sig för. Sommaren gör många lite "bekväma" av sig också, man anstränger sig inte lika hårt till att upprätthålla socialt umgänge. Så sista sommarlovsdagens och första skoldagens kompisrelationer kan se väldigt annorlunda ut.

Vissa säger att första veckan är väldigt viktig, att det är då mönstren för ens sociala realtioner grundas för resten av året. Men jag vet inte hur många gånger jag sett att folk inte alls längre hänger med samma människor i oktober som de hängde med i augusti/september. Se, jag har läst någonstans (psykologi) att i en ny situation söker man sig antingen till folk man redan känner eller till närmaste någorlunda lämpliga man hittar. Den första typen av människor kan vara gamla kompisar från ens "tidigare liv" (gamla bästisar, från samma skola eller klass, från samma by/stad/del av landet, samma skolbuss till och med). Det kan vara såväl bästisar som folk man egentligen inte känner eller umgåtts med tidigare. Den senare typen kan vara någon som råkar stå nära - man kan tydligen göra beslut om vem man ska säga hej åt första dagen i skolan bara på basen av kläder eller på vem som råkar se åt ens håll vid ett visst tillfälle i gruppen.

Men bara efter några dagar börjar man märka om den här slumpmässigt utvalda kompisen eller gamla bekanta faktiskt passar en eller inte. Och kanske upptäcker andra som passar en bättre. Det gäller inte alla, men förvånansvärt många. Under hösten kan man därför långsamt dra sig mer mot andra människor än de man hängde med i början. Gamla bästisskap kan spricka, folk man hängde intensivt med under sommaren eller fjolårets skolår kan man tappa kontakten med allt mer och plötsligt inser man att det finns människor i ens liv som betyder enormt mycket för en men som faktiskt inte fanns där under sommaren. Som man inte kände eller brydde sig om då, men som står en jättenära nu.

För vi människor förändras. Vänskap kommer och går, vissa relationer rinner ut i sanden eller slutar tvärt med buller och bång och nya vänskaper uppstår i och med allt från gemensamma intressen till slumpmässiga träffar på danser, biblioteket eller i skolkorridoren. I en ny skola är det annorlunda än förr, även om de flesta kom från samma skola, tex högstadiet. Alla kom ju inte med dit och till många skolor kommer nya människor, så den sociala hierarkin och de sociala konstellationerna är inte desamma som förr - och det kan ta ett tag innan de nya skapats och folk insett det. Tex är det inte sagt att poppis-tjejerna från din förra skola kommer att vara lika pop om ett halvår. Till din skola kommer att komma en hel del människor du inte känner ännu. "Främlingar är vänner du inte lärt känna ännu". Vem vet vilka nya relationer du kommer att ha i höst??!!

Så fokusera inte så mycket på hur mycket dina kompisar hänger med varandra just nu, och ta det inte alltför personligt om de inte väljer ditt sällskap. Sommaren är liksom ett undantagsfall då folk inte alltid reagerar som de skulle göra under skolåret. Bara för att de är tighta nu betyder det inte att de kommer att dissa dig även när skolan startar, eller ens hänga lika intensivt ihop längre. Och även om de gör det, så betyder det inte att du kommer att vara ensam. Som sagt, din nya bästis kanske väntar på dig i skolkorridoren?! Försök att inte klamra dig fast i de personer du känner just nu, bara för att de är välbekanta, utan håll dig öppen för de som du inte känner ännu. Det är inte så lätt, nä jag vet, men försök vara modig! Och tänk på att det finns många fler som är osäkra inför skolstarten än bara du - så kanske du kan vara den som gör någon annans första skoldag lite bättre, tryggare och roligare. Kanske bara genom ett par enkla, snälla ord, genom att visa någon detalj du redan har koll på, genom att le istället för att se rädd ut och smitta rädslan vidare till andra? Hur du upplever något handlar så väldigt mycket om vilken inställning du har. Och vilken himla tur då att man kan välja sin inställning till allt! :D

Slutligen: varför måste man GÖRA så mycket under sommaren? Det är säkert något slags gammal prestationstävling om vem som gjort mest och upplevt mest. Det är sååå 2000-tal ;) 2010-talets motto är ju faktiskt att ta det lugnt, njuta av nuet, mindfulness och allt det där ju! Då är sommaren det ypperliga tillfället att bara sitta under en korkek och lukta på blommorna. Slappna av. Göra ingenting. Göra allt det där slappandet som man önskade hela året att man hade haft tid till ;). Så kanske du kan säga att det är precis just vad du gjort: ingenting - och njutit av det ;)

Kraaaaaaaaaaaam

hälsar ungdomsinformatören Liselott